LALALA, OSGULD, LALALA

Åh, en sådan spänning framför tvn, där i de sista minuterna i sista perioden, 3-2 till Sverige, Finland tar ut sin målvakt och jagar kvitering, pappa är neurotisk, mamma skriker, jag gömmer mig, och sedan ljuder slutsignalen och vi har vunnit. Segerjubel. Jag påminner pappa om hans löfte. Eftersom jag från början är fotbollstjej (japp, jag spelade när jag var yngre och jag tycker att fotboll äger hockey) så kallar jag pucken för boll i nervösa och spännande ögonblick. När jag bara skriker "MEN VAFAN, JÄVLA MESAR, FÅ IVÄG BOLLEN FRÅN EGNA MÅLET DÅ!". Pappa tycker att det är lite irriterande att hans dotter inte kan se skillnad på en puck och en boll då han spelade mycket hockey i sin ungdom och var fotbollsdomare större delen av min barndom.
"Det är en puck!" säger han irriterat. "Om Sverige vinner ska jag härdan efter kalla pucken för boll", lovar han också, som den eviga pessimist och cynikern han är.
Det ska han få äta upp.


hur var det nu med grisarna?

Nu har jag kommenterat Hannas blogg och frågat hur det egentligen ligger till med grispenisarna. Jag måste bara veta! Och hon studerar ju till veterinär så hon borde ju ha koll.

Nu väntar jag på att mitt hår ska torka. Jag tänkte vara snäll mot mitt hår och låta det lufttorka för en gångs skull. Men det tar ju en sådan jävla tid. Forever, minst. Så jag börjar längta efter min trogna hårtork. Sedan ska jag till Jonna, och ikväll är det melodifestival. Corny men underhållande.