Chic Lit är inte dumt och meningslöst

Jag har precis läst ut Samvetes röst, Cause Celeb i orginaltitel. Jag köpte den på Röda Korsets superrea för rätt länge sedan, och jag har inte kommit mig för att läsa den bara. Den är skriven av Helen Fielding, ni vet hon som skrivit om Bridget Jones, så jag förväntade mig lite lättsam chic lit, med den där härliga ironin som både Helen och Marian Keyes är så himla bra på, men jag tror att jag fick lite mer. Boken handlar kort sagt om Rosie, som efter ett totalt katastrofalt förhållande med en svinig tvkändis, Oliver, åker iväg som volontär till en svältkatastrof i Nambula i Afrika. Där håller läget på att bli outhärdligt, och FN och andra hjälporganisationer är passiva, och därför tvingas Rosie att återvända till London, fyra år senare, för att försöka fixa en välgörenhetsgala i Afrika, med hjälp av sitt ex och hans kontakter. Visst finns den där härliga ironin från Bridget Jones fortfarande där, visst är det sexscener och visst är det problem á "omg, den här klänning är helt fel, jag önskar att jag bara kunde ramla genom golvet eller åka hem och byta", men det är även vidriga skildringar av landminor, svältande barn och hjälplöshet, och den byråkrati som försvårar arbetet i flyktinglägret, då FN är löjligt passiva (det känns lite som med folkmordet i Rwanda).

Folk ser ofta ned på chic lit, kallar det tantsnusk för yngre tjejer, och tycker att det är ointelligent läsning, men jag håller inte med. Samvetes röst handlar om en svältkatastrof huvudsakligen, Rosies misslyckade förhållande är bara en sidohistoria. I alla Marian Keyes böcker kan man hitta ett allvarligare tema; huvudpersonen i När Lucy Sullivan (Lucy Sullivan is getting married) har en alkoliserad pappa, Ashling i Sushi för nybörjare (Sushi for Beginners) lider periodsvis av svåra depressioner och har tvångsbeteenden, En oväntad semester (Rachel's holiday) handlar om Rachels drogberoende, Änglar (Angels) handlar om otrohet och skilsmässa och i Sista Chansen (Last chance saloon ) handlar det delvis om tonårsgraviditet och kampen mot cancer. Så att avfärda all chic lit som ytlig och dum, tycker jag bara är dumt och fördomsfullt.

04.59

Jag kom precis hem från en kväll/natt med Sofia, Vickan, Danne och Johanna, vi såg på fotboll (vilket jäkla skämt, vart var vår backlinje, vad höll Sverige på med?!) och grillade, och sedan blev det lite mer eller mindre tillåtna politiska aktiviteter, innan vi vid tre någonting hamnade i Dannes lägenhet och kikade på film; Miffo.
 
Sedan mutade jag Danne att skjutsa hem mig. Nu är jag läskigt trött, jag känner mig nästan full trots att det enda jag druckit är the, läsk och vatten. Åh, och så blev det ju en road trip till Leksand för att hämta Vickan också, högst spännande, högläsning från Det spökar i Borlänge, och så träffade jag en dragen och glad Tobbe på stan. Nu tänker jag ramla i säng. Jag ÄLSKAR min säng.

Imorgon ska jag promma med Malin. Jag kommer vara så pigg.
Egentligen är det ju idag!

Check your mail, Hanna

Haha, jag fortsätter att fucka upp saker litet.
Jag har missat två mejl från Färdlektyr (jag SKA skärpa mig) ett med ett nytt förslag på redigering, som jag inte kunde öppna, men jag tror nog att jag kommer bli nöjd för de verkade ha kört lite på mitt förslag i alla fall, men det finns inget att göra hur som helst för det är redan skickat till tryck! Och så ville de ha mitt godkännande för att läsa in min novell i mp3format, så att folk med dyslexi även kan ta del av samlingen enkelt. Det här blir bara koolare och koolare!