En torsdag

Man läser i tidningen att Hagamannen är gripen och att Umeås kvinnor äntligen kan känna sig trygga. Äntligen kan man gå ut igen om man har bröst. Hotet mot kvinnorna är borta. Eller inte. De flesta våldtäkterna sker i hemmet av någon som är bekant för offret. Chansen att du blir våldtagen av din pojkvän i eran IKEA-säng efter kvällsnyheterna är alltså betydligt större än att du blir våldtagen i en buske av någon okänd äckelgubbe påvägen hem från krogen en lördagsnatt. Så Umeås kvinnor, känn er inte trygga. Ni är inte trygga. Sveriges kvinnor, känn er inte trygga. Ni är inte heller trygga. Kvinnor kommer att våldtas fast Hagamannen är gripen. Kvinnor kommer att misshandlas av sina män fast Hagamannen är gripen. Kvinnor kommer få 20% mindre lön än män fast Hagamannen är gripen. Tjejer kommer att kalla hora i skolan fast Hagamannen är gripen. Tjejer kommer att få anorexi av sneda skönhetsideal fast Hagamannen är gripen. Det förändrar inget alls, inte för Umeås kvinnor, och inte för Sveriges kvinnor heller. Det finns fortfarande ett kvinnoförtryck. Det finns fortfarande anledning att vara rädd. Det gäller bara att inte låta den rädslan styra ens liv och inskränka ens livsutrymme. Slå tillbaka!

water and applejuice

Vi har haft något av en food fight idag i skolan. Det hela började med att Malin blandade i salt i Sus vatten när hon inte såg (jag hjälpte till att röra om, fast bara litelite.) Sus drack inte vattnet, och Malin gick iväg för att luncha med en kompis. Jag och Martin visste ju om att det var salt i hennes vatten, men vi sa inget, för tänk så kul det där skulle kunna bli. Tids nog glömde vi bort det, men när hon väl drack vattnet och reagerade med att spotta ut det över sin talrik höll jag på att dö av skratt. Tydligen tolkade Sus det som ett tecken på skuld och hämtade ett glas vatten som hon HÄLLDE över mig. Jag blev skitarg och högg tag i Tobbes glas med äppeljuice och slängde innehållet på Sus (nog för att det träffade Martin, som gnällde, och Shirin, som inte riktigt brydde sig, också). Hon blev blöt och sur. Jag var blöt och skrattade. Japp. Men sedan blev vi sams igen.


why i hate Åke Green

Nej, det här kommer inte bli samhällskritiskt och djupt och sådär. Visst Åke Green är en jävla nisse och han är störd men jag hatar honom mest för att jag har en jävla uppsatts att skriva om honom. Och tro inte att jag har valt att skriva det själv. Nepp. Hela min helg blir plugg. Japp. Så är det.

Igår såg jag ju A Clockwork Orange Nisserska teatern i Falun och den var jättebra faktiskt, jag var totalt jätteimponerad av han som spelade Alex för han gick verkligen in i sin roll och var helt otrolig. Och en pjäs där man har en stor kuk i papp på scenen.  Och jag höll på att dö när Jacke i min parallellklass petade på den. Jag kanske ska tillägga att Jacke var med i pjäsen, han hoppade inte fram till scenen och petade på den helt random, det hade ju varit lite stört. Dessutom satt jag bredvid Antonia som brukar synas här i bloggen ibland under första akten, men det verkade så mobbat att fråga om hon var Antonia så jag gjorde det inte. Fast Malin, Martin, Sus och Tobbe försökte locka fram en reaktion genom att säga Hanna och blogg väldigt högt. Många gånger. Yeah, men jag hade väl fått ett ryck av blygsamhet eller något igår.

Jaja, nu ska jag fixa latte och börja plugga. Ciao!