En torsdag

Man läser i tidningen att Hagamannen är gripen och att Umeås kvinnor äntligen kan känna sig trygga. Äntligen kan man gå ut igen om man har bröst. Hotet mot kvinnorna är borta. Eller inte. De flesta våldtäkterna sker i hemmet av någon som är bekant för offret. Chansen att du blir våldtagen av din pojkvän i eran IKEA-säng efter kvällsnyheterna är alltså betydligt större än att du blir våldtagen i en buske av någon okänd äckelgubbe påvägen hem från krogen en lördagsnatt. Så Umeås kvinnor, känn er inte trygga. Ni är inte trygga. Sveriges kvinnor, känn er inte trygga. Ni är inte heller trygga. Kvinnor kommer att våldtas fast Hagamannen är gripen. Kvinnor kommer att misshandlas av sina män fast Hagamannen är gripen. Kvinnor kommer få 20% mindre lön än män fast Hagamannen är gripen. Tjejer kommer att kalla hora i skolan fast Hagamannen är gripen. Tjejer kommer att få anorexi av sneda skönhetsideal fast Hagamannen är gripen. Det förändrar inget alls, inte för Umeås kvinnor, och inte för Sveriges kvinnor heller. Det finns fortfarande ett kvinnoförtryck. Det finns fortfarande anledning att vara rädd. Det gäller bara att inte låta den rädslan styra ens liv och inskränka ens livsutrymme. Slå tillbaka!