This was the year 2007

Årets musik:
Ja herregud, vad har jag lyssnat på det här året? En väldans massa Regina Spektor tror jag, eftersom jag såg henne på Chinateatern i mars (alltså inte bara därför, men det satte igång mitt Regina-älskande typ ännumer) och så tror jag faktiskt att det varit en hel del U2 och Queen också. Antony and the Johnsons är ett band vars musik jag utforskat mer också, och så upptäckte jag Billie the vision and the dancers, som är väldigt bra. Men annars så har det här varit Wizard Rock-året över alla andra. Jag har lyssnat på groteska mängder Wizard Rock. The Remus Lupins är som alltid storfavoriten, men Whomping Willows, Moaning Myrtles, Parselmouths, Oliver Boyd and the Remembralls, The Basilisk in Your Pasta, Catchlove, Gerd and Forge, Roonil Wazlib, Harry and the Potters, Draco and the Malfoys och massa massa fler har spelats ständigt i min iPod. Svensk Wizard Rock har ju också fått värsta uppsvinget i slutet av 2007 och det är toppen. Jingle Spells var nog en av årets bästa skivor, för övrigt.

Årets låt:
Det har funnits sjukt många bra låtar även detta år, men skulle jag säga två låtar som vore de som bäst beskriver året och säkert de jag lyssnat på mest så är det Accio Deathly Hallows med Hank Green (från Brotherhood 2.0) och End of an era med Oliver Boyd and the Remembralls.


Årets graviditet:
Nicole Richie blev med barn och man bara "... du inser att du måste äta för två nu va?"

Årets film:
Harry Potter and the Order of the Phoenix var ju den som jag personligen längtade mest efter. Och den var den näst bästa Potter-filmen, även om de totalt fuckade upp dödsfallet på Ministry of Magic. Men om vi snackar non-Potter-filmer, så är de bästa filmer jag sett det här året helt klart Mysterious Skin och De förlorade barnen stad (La cité des Enfants Perdus).

Årets bok:
HAHAHAHA alltså den här frågan känns ju så himla onödig. Årets bok är förknippad med var som var årets största händelse för mig. Och en av de största händelserna i mitt liv. Den sista Harry Potter-boken kom ut. Så årets absolut bästa bok alla kategorier (och på ett sätt så är det också den bästa boken i hela världen) heter Harry Potter and the Deathly Hallows.

Årets tv-serie:
Heroes! Även om jag inte haft tid att följa på några månader (måste skaffa missade avsnitt snaaart) så är det årets serie för att den är så sjukt bra. Nästan lika bra som LOST var när LOST var som bäst.

Årets hotbabe (manlig):
Årets fiktiva hotbabe heter som vanligt Sirius Black. Men jag antar att vi ska prata om icke-fiktiva också. Och då har jag två stycken som är mycket värdiga kandidater, så jag tänker låta dem dela denna plats. En av den är Santiago Cabrera, som är så himla snygg som Isaac Mendez i Heroes att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv framför tvn. Den andra är Wizard Rockens snyggaste kille Alex Carpenter som är så söt, begåvad och rolig att jag har fått en liten fangirlcrush på denna wrocker som kallar sig The Remus Lupins.



Årets hotbabe (kvinnlig):
Regina Spektor för att hon är så himla musikalisk och bra och framförallt oerhört vacker på ett säreget och fascinerande sätt.


Årets händelse:
Jag tror jag redan har avslöjat det här. Men ja, årets händelse var att Harry Potter and the Deathly Hallows kom ut. Kön i Stockholm vid Sf-bokhandeln var awesome och allt folk jag träffade där var också awesome.

Årets hemskaste trend:
Foppa-tofflan. Gör världen till en vackrare plats. Bränn alla Foppa-tofflor.

Årets bästa trend:
Att nörden är kool. Små axelbandsväskor. Stora glasögon. Färglada strumpisar. Stora halsdukar. Varma knästrumpor.

Årets HEEEEJDÅ:
Hejdå till Harry Potter, tänkte jag först skriva, men det är inte sant. Harry Potter är med aktuell i mitt liv än någonsin. Han är inte borta. Kommer aldrig att försvinna. Men hejdå till sju år av väntan på den sista boken då. Och hejdå till alla kompisar som flyttade från Borlänge under detta år. Tack för att ni lämnar mig ensam (emo).

Årets ord:
- cp (nepp, jag slutade inte säga cp under detta år heller)

- awsome (made of awesome. Awesomeness. Jag missbrukade ordet)

- alltså (jag sa alltså en massa massa massa massa massa)



Detta var The Year of Potter, vill jag nog säga. Det här har varit ett bra ord, allt som allt, med student och massa Potter-händelser, och jag har träffat underbara människor som jag tycker jättemycket om och älskar att ha i mitt liv.

we were made to roar

Jag vet att jag inte bloggat på en vecka, men jag har haft fullt upp med att fira jul, vara sjuk och bryta ihop eftersom det är meningen att jag ska registera mig på kulturvetarlinjen i Stockholm om två veckor. Det sistnämnda är ett ENORMT problem då JAG INTE HAR FÅTT EN LÄGENHET. Jag gör typ inget annat än letar men jag hittar inget. Jag bryter ihop. Jag blir galen. Min hjärna sprängs. Jag kommer inte kunna flytta till Stockholm. Jag kommer att få gå runt i Borlänge och DÖ i ett halvår till. Jag kommer gå runt här där jag har typ TVÅ vänner kvar, och inte göra något för jag PALLAR inte en termin till på någon skitkurs bara för att ha ett tidsfördriv. Jag tror jag bryter ihop. Eller nej. JAG HAR BRYTIT IHOP.

Så ursäkta min tystnad och ursäkta att jag är är skittråkig. Men jag ska försöka låtsas vara rolig och börja blogga mer. Imorgon är det sista dagen på år 2007. Jag måste fixa min årslista. Tredje året i rad som jag lägger ut en sådan på bloggen. Halvballt.

the heart of certain blonde boy

Jag har inte fått en hjärtattack av julstress. Dock vore det inte konstigt om det skulle ha hänt. I alla fall så har jag gjort massa saker som jag själv ser som jätteviktiga men som ingen annan tycker är det. Jag har till exempel städat mitt rum som såg ut som en krigszon och fixat om med trevliga saker som införskaffades på Ikea. Och så har jag träffat Malin, Sus, Martin och Tobbe för en långfika eftersom både Mallan och Sus är hemma över julen. Trevligt, såklart. Idag har jag klippt EC-episod. Sedan funkade inte den elaka sidan som hostar våra episoder. Jag fick ett psykbryt som varade i typ fem minuter. Nu är jag bara... jag vet inte. Lite julpepp kanske. Vi har dock inte klätt granen än. Tanken är väl att vi ska göra det typ... nu. Heja min sena familj.

Idag var jag på Kupolen. Det var äckligt mycket folk där. Jag får en sådan där känsla av att "HAHA tänk om man bara skulle ställa sig och skrika sjuka grejer, typ AVADA KEDAVRA, hur skulle folk reagera då?". Dock agerar jag aldrig ut mina känslor. Synd. Det skulle ha varit ett spännande lite experiment.

Jag är arg på min familj för att vi åker till släkten på världens SÄMSTA tid som kommer att innebära att jag missar Karl-Bertil Jonssons Jul, som är mitt enda egentliga MÅSTE på julafton. Buhu. Fy. Arrrg.