that was a small town, this is the big world

Försöker bli färdig med tenta. Den måste vara i min lärares fack på uni imorgon klockan tre. Är på sista uppgiften, den ska vara minst 4000 tecken. Jag har skrivit 957.

Jag börjar tro att jag inte alls är så smart/duktig som jag alltid trott. Det är jobbigt att inse att jag är på väg att faila.

hatisk hanna

Rädda mig från franskklassicismens förädiska och uttråkande träsk någon! Jag orkar inte mer Moliére. En gång i tiden kunde jag läsa Moliére och njuta. Inte nu längre. Jag kan inte njuta av litteratur längre. Den ger mig bara ångest för att jag vet att jag måste sitta där och plocka sär den sen. Analysera den. Beskriva och berätta saker som inte spelar någon roll alls egentligen och är totalt onödigt och varken tillför mig eller världen något. Är så riktigt trött på litvet. Det är sorgligt; i flera år längtade jag efter det men det visade sig vara något som inte alls passade för mig. Ironiskt.

Sampo berättar tragiska barndomsminnen på msn för att muntra upp mig, tycks det. Det är fint att han verkar tro att skadeglädje är den enda glädjen jag verkligen kan njuta av, men det är inte svårt att förstå varifrån han får det intrycket. Just nu känner jag mig som en bitter och dryg människa och jag vill inget hellre än få den här delkursen förbi, för då är det bara två delkurser till och sedan slipper jag litvet för all evighet.

Nu tyckte jag mig höra pappa komma hem med maten på våningen nedanför. En ursäkt att sluta plåga mig själv med litteraturteori. Sweet.

killing me softly

Nu är jag hemma i Dalarna i ett par dagar och hittills har det varit skönt. Idag tog jag en promme i skogen och lyssnade på Deathly Hallows och det var förvånade trevligt. Jag har aldrig riktigt fattat hur mycket jag uppskattar natur innan jag flyttade till Stockholm, tror jag. Det är rätt mysigt att gå i skogen en eftermiddag, även om jag inte skulle stå ut med att ha det som rutin liksom.

Annars har jag kollat på Idol och Om en pojke (och återigen crushat på Hugh Grant) men även läst ut Den unge Werthers lidande, som jag ska analysera till min tenta. Werther är litteraturhistoriens värsta emo. Satt bara och väntade på att han skulle skjuta sig så att lidandet skulle ta slut. Werthers lidande var mitt lidande, inte på grund av empati utan på grund av att boken inte riktigt var min grej. Nu ska jag bara försöka komma på hur fan jag ska analysera den på det sättet min lärare vill. Den här hemtentan kan bli min undergång. Jag hatar litvet.

Nu ska jag snoka runt lite och sedan sätta mig in i klassicismen. Föga upphetsande.