"Elementary my dear Watson"

Idag var jag på bio med Sampo, Ell, Matilda och Zackrid. Vi såg Sherlock Holmes. Jag var ganska pepp på att se den och trodde att det säkert kunde bli en underhållande film. Men jävlar vad bra den var; jag var inte alls beredd på att den skulle vara så... awesome. Min filmsmak är ganska blandad. Jag älskar quirky draman i stil med Amélie och excentriska actionrullar i stil med Pulp Fiction. Men sedan finns det några saker till jag gillar; episka fightingscener, kostymfilmer och brittiska deckare. Sherlock Holmes har alla tre.

Sherlock Holmes handlar som ni kanske fattar om den klassiska Sherlock Holmes som sir Arthur Conan Doyle skrev sina böcker om. Robert Downey Jr, som jag crushat på tidigare, spelar Holmes och Dr Watson spelas av Jude Law, som inte heller är helt otrevlig att kolla på. Tillsammans löser de kniviga brott, yada yada yada you know the drill.

Jag älskar hur de tolkar både Holmes och Watson. Watson är inte den fumlige, ganska obegåvade kille jag har sett honom gestaltas som förut; han är smart, handlingskraftig och låter inte Holmes sätta sig på honom. Holmes är depraverad, cynisk och det märks verkligen att karaktären House är inspirerad av Sherlock. Dessutom kickar Holmes ass! Action!Holmes liksom.

Sjukt bra filmmusik, snyggt foto, trovärdiga återskapningar av det gamla London, inte allt för störande historiska fel och bra plot, humor och bra skådespel gör filmen till en sjukt bra film som jag vill se om, många gånger. Sherlock Holmes är sjukt het, miljöerna och kostymerna är en visuell orgasm och den homoerotiska subtexten mellan Holmes och Watson är uppenbar filmen genom, och påminner starkt om den mellan House och Wilson...

Jag vet att det bara är januari, och att det låter fjantigt att säga det här; men Sherlock Holmes kan vara årets bästa film, i min mening. Se den!

Citat

"It is impossible to live without failing at something, unless you live so cautiously that you might as well not have lived at all
– in which case, you fail by default"

- Joanne Rowling

Dagis eller inte dagis

Jag har på senaste tiden läst en del bloggar där bloggarna skriver om hur deras barn absolut inte ska gå på dagis. Dagis är en skrikig, snorig plats där barn far illa tydligen. Alltså... va? En del dagis är säkert så, men det beror väl mest på personalbrist. Men det finns ju andra dagis. Det finns dagis med specialpedagogik, det finns privata dagis, det finns koperatativa dagis. Man kan ju inte dömma ut alla dagis för att man har sett hur ett dagis funkar. Man får väl göra research och besöka lite olika dagis och försöka hitta ett som passar för barnet. Vara beredd att lägga ut lite pengar om man nu tycker att kommunala dagis är snorigt. Sedan kan man dömma ut dagis.

Jag tror att dagis är bra för barn. De lär sig umgås med andra barn, får en sekundär socialisation och kommer in i en gemenskap. Dagisplatserna var få i min lilla hemstad och därför fick jag plats hos en underbara dagmamma istället. Hon var fantastisk! Jag hade det verkligen bra där. Men det negativa var att när jag började lekis (6-års) så kände alla andra barn redan varandra från dagis och det minns jag som ganska jobbigt och det var lite svårt att få komma in i gemenskapen.

Jag vet att dagis uppstod för att göra det möjligt för kvinnor att kunna ta sig ut på arbetsmarknaden, och då kanske man kan argumentera att i en jämnställd värld så kommer dagis inte behövas, då föräldrarna där ska ta lika ansvar för barnen och vara hemma med dem lika mycket. Men jag tycker att dagis fyller en social funktion för barnen. Jag tror det är bara att de lär sig samsas, umgås och leka med andra barn. Självklart kan de göra det även om de inte går på dagis, t ex öppen förskola eller så, men jag tycker att dagis är en bra grej för att barnen ska utvecklas till sociala individer som kan komma överens med andra.

Dagis behövs. Vissa familjer behöver två fulla inkomster och då finns ingen plats för att någon av föräldrarna ska vara hemma med barnen, även om man turas om. Visst om man lämpar av sitt barn på första bästa dagis, då kanske det blir ett skrikigt, snorigt ett. Men man får väl vara lite selektiv och ha lite krav på vart man lämnar sitt barn.



Gick ni på dagis?