Kära läsare!

Jag bloggar dåligt. Det är för att jag är i Dalarna och hellre myser med familj än bloggar.

Puss,
Hanna

Hur uppfostrar vi våra barn egentligen?

Uppdrag Granskning har dröjt sig kvar i mina tankar. För att första få lite klarhet i allt så började jag läsa om en gammal favorit; En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam. Katarina Wennstam är kriminalreportern som började skriva böcker om det som gjorde henne förbannad; skuldbeläggandet av offren under de våldtäktsrättegånger hon bevakade. Hennes första bok Flickan och skulden handlar om hur det är de våltagna som får dras med skuld och skam och En riktig våldtäkgsman handlar om hur samhället ser på våldtäkt och en riktig våldtäktsman. Sjukt bra böcker. Läs dem.

I En riktig våldtäktsman tar hon upp hur det hela tiden läggs fokus på hur tjejer ska förhålla sig för att slippa bli våldtagna. Fokuset hamnar liksom fel. Fokuset borde inte vara på offret, utan snarare; hur förhindrar man att någon våldtar. Man pratar om att lära unga flickor att säga nej, att de ska våga säga ifrån och inte låta sig utnyttjas. Men vad spelar det för roll om vi samtidigt inte pratar om, och lär, pojkar vikten av att respektera ett nej, att om någon säger ifrån så är det fel att ha sex med dem och att det är fel att utnyttja någon, hur full den personen än må vara. Fokus ligger liksom på hur offren, och de potentionella offren, ska förhålla sig. Varför ska jag behöva förhålla mig något sätt alls? Varför ska jag uppmanas till att inte ha kort kjol, till att inte gå genom en mörk park eller gå ensam hem från bussen på kvällen?

"Du vet väl att nej betyder nej?" frågade jag min lillebror en dag när han var 13 år. "Att om en tjej säger nej, att hon inte vill, så ska man lyssna på det. Att det är fel att göra saker med folk som inte vill göra saker". Jag var 16 år och hade precis skrivit en rapport i skolan om vilken slags hjälp våldtäktsoffer fick efter rättegången. Jag försökte undvika ord som kunde vara skämmiga för min lillebror. Var diplomatisk. Han svarade att han visste.

Alla borde prata så med sina anhöriga. Inte bara med pojkar. Med flickor också. Man ska lära båda sidorna att ett nej betyder nej, även om man står där med byxorna nere och den andra parten säger "nej, jag vill inte längre" så får man dra upp byxorna igen. Jag har aldrig varit så stolt över min lillebror som när han berättade att han fått några killar utslängda från krogen för att han hämtade vakterna när några killar sexuellt ofredade några tjejer.

Tankar om "Den Andra Våldtäkten"

Här är en länk till dagens avsnitt av Uppdrag Granskning; Den Andra Våldtäkten. Se det. Väldigt upprörande men intressant. Det hamnar om "Linnéa", 14 år, som fick hela byn mot sig när hon anmälde en våldtäkt som "Oskar" hade begått. "Oskar" erkände men drog sedan tillbaka sitt erkännande när hela byn började stötta honom och hota, driva med och förtala "Linnéa". På skolavslutningen som "Linnéa" inte vågade gå på tilläts "Oskar" komma. Där applåderades han och visades stöd av de som var där. Trots att han var fälld för våldtäkt. Samma kväll, kanske sporrad av stödet, våldtog han en till flicka; "Jennifer". Även för den våldtäkten fälldes han. Men den lilla byn fortsätter att stötta "Oskar".

Det är så galet. Folk säger saker som att "Oskar" ju är snygg och därför inte behöver våldta. Att han är en bra kille. Jag tror att allt handlar om den där myten, den där bilden av den otäcke jättefula våldtäktsmannen som hoppar fram ur buskarna. Det kan ju inte vara grannpojken, som är så fin och trevlig. Jag har läst väldigt många fall som liknar detta; där den våldtagna blir skuldbelagd och gärningsmannen stöttas. Det är relativt vanligt och händer och är nog inte bara ett byfenomen. Folk i grupp blir... oresonliga och otäcka ibland. En sak som slog mig extra hårt var att prästen i kyrkan utalade sin sympati för pojken, sitt stöd för honom och tycktes aldrig tänka på flickan. När han fick reda på att att pojken våldtagit ännu en flicka efter skolavslutningen i kyrkan så var hans reaktion ""Ja det är ju synd om pojken.... ja och om flickan också." What????? Flickan fick inget stöd från kyrkan alls, medan pojken fick det. Jag är så allvarligt sugen på att gå ur Svenska Kyrkan nu så det finns inte. Jag ska mejla dem och fråga vad de tänker ta för åtgärder för den här prästen måste ha begått tjänstefel någonstans. Även skolan, där våldtäkten av "Linnéa" för övrigt ägde rum, har betett sig som idioter. De har varit "neutrala" i frågan och inte tagit ställning mot våldtäkten, inte ens när "Oskar" var fälld. Jag blir mållös.

En sista sak. För den första våldtäkten fick "Oskar" samhällstjänst och för den andra fick han 4 månader sluten ungdomsvård. WHAT THE FUCK???? Är det vad som är ett vettigt straff för den utlimata kräkningen mot en tjejs kropp och intrigitet??!? Man kan få år av fängelse för att ladda ned några spridningsskyddade låtar. Det känns ju kul att veta att några mp3-filer är värda mer än rätten att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Fyfan säger jag bara. Fyfan.

Alla fina tankar och stöd och beundran till "Linnéa", "Jennifer" och även till Amanda, som tog parti för "Linnéa" trots att alla var mot henne. Jättestarka, beundransvärda och fantastiska personer! Det borde finnas fler som dom.

Ps. Debatt imorgon kommer att handla om detta!