Hometown Glory
Jag kan inte ta ett enda steg utan att komma till en plats som har minnen. Där stod den gamla gympasalen, bakom hörnet på den har jag smygrökt. Där nere i sänkan brukade jag plocka tussilagos till mamma varje år tills jag flyttade. Och i slutet på den här gatan så kastade jag mitt förälskade hjärta på en kille som inte ville ha det.
Jag älskar det. Det känns konstigt att mamma och pappa ska flytta härifrån nu. Ner på stan. Kommer nog inte ha så mycket att göra i Kvarnsveden längre, kommer inte ta långa promenader runt det område som är min barndom och min tonårstrots. Även om jag flyttar till Borlänge i sommar, en stad som jag på många sätt känner bra, så kommer jag inte att bo i Kvarnsveden, en stadsdel som jag känner utan och innan. Det blir lite annorlunda.
Borlänge är min hemstad på pappret, men i verkligheten så är Kvarnsveden min hemstad.
Hur funderar ni runt det här med hemstad? Vad känner ni för era hemstäder?
Jag har ingen riktig hemstad och glorifierar därför andra saker, såsom att sova strax intill pianot hos mommo på julen eller att springa runt huset tillsammans med kusinerna hemma hos famo och faffa. Men det är fint det med :)
jag bor ju sen två år tillbaka i min hemstad igen. det känns bra, jag har kommit fram till att jag trivs väldigt bra här och ser inget självändamål att flytta till en storstad "bara för sakens skull", även om det känns ibland som de som faktiskt flyttade vidare har svårt att förstå varför man inte vill bo i sthlm/malmö/gbg och ser på en som om man "fastnat" i hemstaden snarare än gjort ett aktivt val. jag älskar att jag kan gå och cykla in till centrum, gå till jobbet, gå till gymmet, till mina bästa vänner och universitetet och slipper lägga massa tid på transporter som det ofta blir i större städer. gillar vårt lokala kulturutbud och ser inga svårigheter att åka till större städer när det vankas konserter eller sånt som inte tar sig till den värmländska obygden.
men alltså, håller med dig om kvarteret. mina föräldrar bor kvar i den stadsdelen där jag växte upp och där känner jag mig alltid trygg. önskar jag faktiskt var där oftare och gick runt bland villor och träd, men på nåt sätt hinns det aldrig riktigt med. skulle gärna typ klättra upp på skoltaket och dricka öl som jag gjorde för tio år sen men är nog lite för feg för sånt numera tyvärr...
Cecilia: Jag läste ett inlägg som du skrev om att "sakna" hemstad för ett tag sedan, blev väldigt berörd.
Reb: Jag förstår vad du menar. Jag ska ju flytta tillbaka till min hemstad i sommar efter tre och ett halvt år i Stockholm. På ett sätt är jag glad att jag provade att bo Stockholm och på så sätt kom fram till att det nog inte var något för mig, just nu i alla fall. Men på ett sätt känns det lite som ett misslyckande, att flytta tillbaka igen. Dubbelt liksom.
Läskigt att helt random hamnar på din blogg, tycker att du skriver bra och så upptäcker jag att du är ifrån samma lilla skitställe som jag. Världen är bra liten :>
Matilda: Oj! Världen är liten ibland alltså!
Ser du en bild som är din och du vill ha borttagen? Hör av dig så fixas det! Headerbilden är ritad av Bettie von Fraucht.
