Vecka 6: Sova ihop
Jag tycker utmaningen verkar hur kul som helst att hänga på, men eftersom mitt sexliv är en av de få saker som jag faktiskt försöker hålla utanför bloggen (av respekt för min partner) så blir det inga snuskiga detaljer, utan rätt allmänt med enstaka personliga inslag. Denna vecka är dock temat "sova ihop", vilket är lätt att hålla mindre dirty, så jag kommer jag bli personlig.
Jag ÄLSKAR att sova ihop. Men det har inte alltid varit så. Jag är en sådan som måste ha precis rätta omständigheter för att kunna somna. Lagom svalt, mörkt, tyst och rätt antal kuddar. Andras andetag är en sådan där sak som jag tidigare blivit tokig av och börjat fantisera om att få tyst på fanskapet med hjälp av kudden. Ibörjan av mitt och Fjantos förhållande sov jag med öronproppar för att slippa höra honom flåsa (läs: andas helt normalt men i mina öron lät det som att han sprang ett jävla maraton). Men tidsnog vande jag mig vid hans ljud. De blev inte mycket värre än mina egna andetag. Nu sover jag utan öronproppar för jag gillar att höra honom bredvid mig. Veta att han finns där.
Att bli skedad och omhållen när jag ska somna är jag lite kluven till. Jag ska vara himla trött för att det ska funka, annars ligger jag bara och känner mig instängd och fasthållen. Men om jag vaknar mitt i natten, då kan jag krypa intill, bli omhållen, och somna om. Det är bara första insomningen som är svår.
Det är svårt att tänka sig att sova i separata sängar. Eller olika rum. Att aldrig morgonmysa när man precis precis vaknat. Inget spontansex när man egentligen borde sova. Aldrig gå och lägga sig tillsammans, plötsligt bli pigga och ligga och prata om helt obetydliga saker i flera timmar.
Att aldrig få försöka synka mina andetag med hans. Näää, det skulle inte funka. Jag och Fjanto har sovit tillsammans ända sedan vi blev tillsammans och han mer eller mindre flyttade in i min lilla studentetta. Skulle inte funka att sluta. Jag skulle bli ensam i sömnen liksom.
Jag vet att du är väldigt svårsomnad :) och nu började jag sakna dig!
Jonna: Jaa du är också en av de få personer som jag faktiskt har kunnat sova tillsammans med. Dina andetag funkade liksom! Åh vad jag saknar dig också, massa. Men nästa gång du hälsar på dina föräldrar får du hälsa på mig också! Blir lite lättare att ses nu när vi inte behöver tajma varandra. Och så hoppas jag att jag får råd att komma och titta på huset. Om jag får förstås. <3
Dina andetag fungerade också, även om vi mest sov på dagarna, och var uppe hela nätterna & åt, massvis! Ja nu blir det ju lättare att ses när du bor i Borlänge :) Att du ens behöver fråga, SJÄLVKLART får du komma och kolla på huset <3
Hej! Vad roligt att du skrev. Får jag länka till inlägget i Vecka6-bloggen?
Tanja: Såklart. Ska själv posta länken i kommentarerna där, har bara glömt bort att göra det!
Instängd och fasthållen, exakt! Tack för att det inte bara är jag. Lite jobbigt eftersom jag har en övermysig pojkvän, och jag känner mig som världens mest oromantiska människa när jag inte orkar med att han kramar och gosar hela tiden.
