Jag har bloggat en lista om året som gått i väldigt många år nu. Och så även detta år. Here we go.

Årets musik:
Så himla svårt att svara på det här alltid, för jag har så spretig musik. Men i år så var det mycket känslor i musiken jag lyssnade på. Typ mycket Adele. Men jag fick också upp ögonen för lite annan slags musik, typ lite mer elektroniskt, tack vare Fjanto. Och precis som året innan har jag lyssnat asmycket på Taylor Swift.

Årets bästa låt:
Utan tvekan Adeles Someone like you.



Årets bästa film:
Någon som kan gissa? Harry Potter and the Deathly Hallows Part 2 såklart.

Årets bästa bok:
The Heros of Olympus: The son of Neptune (av Rick Riordan).

Årets bästa tv-serie:
Tror nog att den bästa nya serien jag upptäckt i år är Pretty Little Liars. Fy vad den är sjukt bra och vad jag längtar tills den börjar igen i januari. Såg nya Doctor Who för första gången under detta år också och plöjde flera säsonger. Får nog komma igång med tittandet snart. Säsong tre av The Mentalist kom igång det här året också, och jag tycker nog faktiskt att det är den bästa säsongen hittills.

Årets snyggaste:
Det här är första gången någon får denna utmärkelse två år i rad. Men vafan... Misha Collins. Åh.



Och Adele!



Årets viktigaste händelse:
Flyttade tillbaka till Dalarna efter över tre år i Stockholm!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

• Köpte bröllopsklänning.
• Bokade kyrka.
• Sa upp vår lägenhet utan att ha någonstans att bo för att hoppas att vi kunde få en i Borlänge.

Har du några nyårslöften?

• Ta tag i allt jag skjutit upp.
• Börja läsa böcker igen.
• Satsa på pluggande.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja.

Vilka länder besökte du?
Bara Finland. Nästa år hoppas jag att det blir bröllopsresa till London och/eller Edinburgh.

Vad var din största framgång 2011?
Min blogg blev större! Hm... nej men jag har inte haft så mycket framgång det här året.

Bästa köpet?
Min brudklänning!

Vad spenderade du mest pengar på?
Min brudklänning... och flytten.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att flytta tillbaka till Dalarna gjorde att jag började bli lite gladare som person.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
.
Första halvåret ledsnare, andra halvåret lite gladare.

Vad önskar du att du gjort mer?
Pysslat, promenerat, åkt bil runt i Dalarna, fler loppisar och uteluncher.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag bakade smörgåstårta och bjöd hem min familj till mig. Det var jättemysigt.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Fortfarande klänningar, leggings/strumpbyxor och koftor. I never change.

Det faktum att Språkrådet har tagt upp ordet "tjejsamla" som ett faktiskt ord gör mig alldeles paff. Är detta inte 2011, snart 2012? Att "tjejsamla" betyder tydligen att man samlar på något lite lagomt och lite lika extremt som killar anses göra. Man nöjer sig med några stycken. Det är alltså ett lite halvdant samlande som man anser att mest tjejer ägnar sig åt.

Blir så trött. Varför kan vi inte sluta med trötta generaliseringar utifrån könen? Sitter det bara fosiler i Språkrådet? Varför är det manliga samlandet normen och "tjejsamlandet" det främmande andra som behöver ett eget ord? Precis som med tjejkast och damfotboll. Det hela är så tröttsamt och ärligt talat förvirrande. Varför inte bara kalla det småsamla, lagomsamla eller halvsamla?

Suck.

Är mellandagsbloggande ett fenomen? Att bloggandet liksom segas ned som en gammal knäck i dagarna mellan jul och nyår. För jag upplever det verkligen lite så. Eller så är det bara min hjärna som är inkapabel till att vakna upp ur sin post-jul koma och prestera något.

Eftersom ni inte kan förvänta er något vettigt här för tillfället så tänkte jag länka er till något som hållit mig sysselsatt i några dagar, nämligen Mark Reads Twilight. En väldigt vettig och skärpt kille som läser böckerna och skriver om varje kapitel. Han lyfter fram många saker som jag inte ens tänkt på. Väldigt intressant! Fick tipset i en kommentar av Alexandra. Tack så mycket!

Förresten, här är en annan länk som är väldigt intressant, då den tar upp mormonska teman i Twilight. Se till att klicka er vidare till de andra tre böckrna också. Så fascinerad av detta. Fan, om jag fortfarande pluggade religionsvetenskap skulle jag lätt skriva en uppsats på ämnet.

Varje år peppar jag så sjukt mycket på jul och så blir jag besviken över att den är över så fort. Fast jag bara tagit det lugnt är jag trött och slut. Kanske för att det blivit sena kvällar. Det har tagit mig typ ett år att skriva det här, för jag är så trött i huvudet och kan inte komma på något mer att skriva nu. Klistrar in ett bra klipp istället.

God jul till alla mina läsare. Hoppas ni får en fin jul!

Jag utlovade ett inlägg om vad jag tycker är spännande och bra med Twilightsagan. Jag är mitt uppe i julpysslandet så det får bli ett lite snabbt inlägg om detta där jag tar upp två saker som jag tyckte var jättespännande när jag såg filmerna och som det gärna hade fått ligga lite mer fokus på. Även detta inlägg innehåller spoilers!

Jag tyckte Jacob Blacks inre strid om att han egentligen skulle vara flockledare och ta befälet men inte ville, var intressant. Hur han med berättelsen växte och i Breaking Dawn 1 gick mot alfahanen Sams vilja och på något sätt gick närmare mot sitt öde som ledare. Jag hade gärna sett mer av detta. Det är lite Lejonkungen liksom och jag älskar den typen av berättelser.

En annan sak som jag tyckte var intressant var motviljan och hatet mellan shape-shifters och Cullens. Hoppas på att man får veta mer om detta i andra delen av Breaking Dawn och jag vill se hur de börjar arbeta mer tillsammans, eftersom jag har för mig att detta händer. I alla fall är rivaliteten mellan de två lägren sjukt spännande och intressant.

Den episka biten, liksom actionbiten, av filmerna tyckte jag var jätteintressant, men kärleksbiten och att följa Edward och Bellas kemilösa förhållande var sjukt tråkigt. Om filmerna och böckerna hade fokuserat mer på det episka (och om Meyer hade kunnat skriva) så hade jag nog uppskattat dem betydligt mer.

Det verkar som att Cosmopolitan tagit tillbaka sina galna råd om relationer. Där ser man. Om man klickar på artikelns länk är den borta i alla fall.

Hur står det till med er såhär dagen före jul? Själv har jag lite att fixa med. Jag ska baka en saffranskladdkaka och slå in julklappar. Ska göra några goda sallader till julbordet också, men de fixar jag först imorgon. Helt sjukt att det är julafton imorgon. December har verkligen rusat fram.

Vi fortsätter på Twilight-temat! Jag tänkte ta upp något jag reagerade på när jag såg New Moon, Eclipse och Breaking Dawn (part 1). Nämligen hur vampyrerna (främst familjen Cullen) och varulvarna/indianerna/shape-shifters framställs. Ännu en gång vill jag påpeka att det kommer att förekomma spoilers!

Familjen Cullen är civiliserad, sofistikerad och rik. Trots att de stundtals håller fast vid förlegade traditioner så är de ganska moderna av sig. De kör snabba bilar, klär sig dyrt och är alla väldigt ljushyade (de är ju vampyrer). Även om de är en familj, en "coven", så är de individer som agerar efter egna intressen och egen vilja. De kan hålla huvud kallt och kontrollera sig (oftast i alla fall).

Shape-shifters (som jag väljer att kalla dem) är mer primitiva och djuriska. De har en flockmentalitet där alfahanen som styr och alla måste lyda (på riktigt, de har inget val). Här finns inget utrymme för individualitet och man verkar också ha tagit ifrån dem deras egen vilja. De handlar efter flockens intressen. Inte ens deras val av partner är fritt, utan styrs av "imprinting", ett sätt att hitta sin själsfrände som inte är viljestyrt. De är varmblodade och temperamentsfulla.

För mig känns det är så oerhört stereotypt. Jag fattar att detta kanske är styrt av någonslags folklore kring vampyrer och shape-shifters/varulvar, men när shape-shifters uteslutande är indianer, alltså amerikanska urinvånare, så känns det lite fördomsfullt. Det känns som att det spelar på fördomen om att indianer lever så i ett med naturen och det känns lite som att indianerna i det här fallet framställs som primitiva och djuriska.

Jag fick bara en så olustig känsla när jag såg hur shape-shifters framställdes gentemot familjen Cullen. Det kändes lite... jag vet inte... fördomsfullt och nästan lite rasistiskt. Eller är det bara kanske klass det handlar om? Familjen Cullen är trots allt överklass med jättemycket pengar, och pengar kanske det inte finns på fett med på reservatet där shape-shifters lever.

Nu vill jag gärna höra andras tankar om detta? Övertolkar jag eller är det någon som tänkt liknande?

Cosmopolitan är vänliga nog att ge oss lite tips på vad man ska som kvinna bör göra för att hålla liv, och blåsa nytt liv, i sitt förhållande. Jag tänkte vi skulle gå genom var och ett av dem och se om de är något att ha. Kursiverat betyder att det är min kommentar!

1 Krydda vardagen med att bära nya, sexiga under­kläder. Det vill säga på dagar som inte är hans eller din födelsedag, alla hjärtans dag eller er årsdag.

Jag har inget mot sexiga underkläder, men jag hänger upp mig på ordet "nya". Jag ska alltså lägga pengar på att hela tiden hålla mina underkläder uppdaterade och nya? Okej. Eller så lägger jag dem på något som jag vill ha istället, typ ett Nintendo 3DS.

 

2 Behåll lite av den där privata sfären genom att inte gå på toaletten när han står och rakar sig.

Aha smart! Om han aldrig ser mig gå på toaletten kommer han nog tro att jag varken kissar eller bajsar. Alltså, jag kissar sjukt ofta medan Fjanto duschar, rakar sig eller bara håller mig sällskap. Jag tycker det är skönt att vi är så pass avslappnade med varandra att vi inte låter varandras naturliga kroppsfunktioner bli läskiga. Har inte märkt att det påverkar vårt förhållande eller våra sexy times dåligt på något sätt alls.

 

3 Tacka ja när han ringer en random onsdagskväll och frågar om du vill hänga med och spela Laserdome (eller göra något annat spontant). True blood kan du faktiskt kolla på i efterhand.

Ja! Släpp allt för din man! Hans planer är viktigare än dina! Nej men det är klart man kan vara spontan. Jag tror det är bra för ett förhållande. Men detta får det ju att verka som att man givetvis tycker att Laserdome, eller andra stereotypt manliga aktiviter, är en uppoffring.

 

4 Somna au naturel efter lite rumlande i säng­halmen. Du behöver inte alltid dra på dig din softa sovtisha som döljer allt han älskar att se.

Okej, så jag ska inte sova på det sättet som jag tycker det är bekvämt att sova, utan jag ska sova på ett sätt som behagar min man. Got it!

 

5 Lyssna uppmärksamt på honom när han berättar en historia. Håll nyfikenheten vid liv och visa varandra att ni fortfarande är intresserade av vad den andre tänker, tycker och känner.

Jag håller med om detta. Det är klart man ska visa nyfikenhet för vad den andre har att säga i ett förhållande... Är detta verkligen värsta revolutionerande tipset? Trodde det var så förhållanden funkade.

 

6 Välj då och då sex i stället för den där tvättiden som du brukar boka in på lördagsförmiddagarna.

Det är givetvis jag som tvättar och inte min man. Nevermind mina egna behov och intressen. Jag ska ställa upp och knulla! Bara suck på det här alltså.

 

7 Svep lite glans på läpparna, även om ni bara går ärenden en söndag. Vi menar inte att du behöver kitta upp dig med hela smink- och hårvårdsrutinen, men att försöka­ vara lite fina för varandra – inte bara i festliga sammanhang – har aldrig skadat ett förhållande­.

Och jag kan inte vara fin utan smink eller? Fuck you Cosmo.

8 Flirta fräckt! Ge honom ett litet nyp i rumpan eller dra av en busvissling när han går förbi dig. Självklart gör du det med glimten i ögat, men det skadar inte att han får veta att du fortfarande uppskattar vad du ser.

HAHAHAHAHAH hAHHAHHAHAH HAHAAHAHHA LOL.

9 Uppmuntra varandra att satsa på era drömmar. Skaffa gemensamma, men ge även de mål som inte inkluderar den andra utrymme.

Bra tips. Jag är förvånad.

10 Vänta med de riktiga konfrontationerna tills ni har kommit hem. Även om han beter sig som ett stort barn är det ingen idé att förödmjuka honom genom att skälla ut honom in public.

Ja man vill ju inte såra hans manlighet.

11 Utvecklas tillsammans. Testa saker och aktiviteter som är helt nya för er båda.

Ännu ett bra tips. Nu trillar himlen ned.

12 Håll varandra i handen när ni går på bio. Vilket självklart ger dig ett ypperligt tillfälle att även kunna smeka hans lår under de extra heta scener …

Alltså vad fan menas med extra heta scener? Vad är det för jävla filmer vi förväntas gå på?

13 Låt mobilen ligga kvar i väskan när ni är ute och äter (och tjuvkika inte när du hör att den vibrerar).

Jaja.

14 Undvik onödigt tjafs genom att ibland välja väninnorna i stället för din pojkvän när du behöver snacka av dig om något som stör dig. Ofta är män mer problemlösnings­orienterade, och är det inte en lösning du vill ha pratar ni lätt förbi varandra.

Inte ska han behöva mitt gnäll, han vill ju bara prata om fotboll och öl. Seriöst, att inte prata om känslor och problem med sin partner... vad är det för jävla skitråd egentligen?

15 Kompromissa fram ett program som båda kan tänka sig att se, i stället för att bannlysa honom från TV-soffan när du vill se Halv åtta hos mig, och han 2 ½ män.

Att vi vill se samma program är förstås helt otänkbart? Åh vilka trötta fördomar. Jag och Fjanto har nästan precis samma smak vad gäller serier. Och ändå är vi av olika kön. Wow, måste vara ett brott mot naturlagarna, ring polisen.

16 Gå ut med dina tjejkompisar och möt upp honom på stan lite senare – när du har sippat på några drinkar, blivit uppraggad av singelmän och känner dig så där småpilsk­.

För gå ut på krogen, det måste ju alla gå. Herregud, man kan väl inte tycka att det är tråkigt att gå ut... då är man ju en tråkig person.

17 Låt inte lingonveckan hindra er från lite action. Kommer du ihåg tiden när du var så tänd på honom att du struntade i omständigheterna?

Bra råd. Om man känner sig bekväm med det ska man absolut ligga på under mens. Det heter mens förresten. Alla jävla omskrivningar av ordet mens är så jävla tröttsamt. Varför är kvinnliga kroppsfunktioner så skamligt och äckligt att det måste hittas på ett namn till det? Fuck that. Jag ska börja kalla sperma för Vita Faran härdan efter.

18 Ha lite hemligheter. Hur ska ni annars kunna överraska varandra?

Hemligheter är ju verkligen bra i ett förhållande. Inte alls destruktivt.

19 Utforska nya restauranger och hak under era dejtkvällar. Det må vara hur sött som helst att ni har ”ert” bord på ”er” stammis­restaurang, men låt inte det hindra­ er från att prova lite nytt!

Bra råd faktiskt. Våga lite!

20 Överraska honom i duschen för att du är sugen på lite sweet, sweet lovin’ – inte för att du har bråttom och han tar för lång tid på sig.

Hur FAN har man sex i duschen egentligen? För mig verkar det livsfarligt.

21 Beröm honom (hans grymma gitarrskills, hur bra det går för honom på jobbet, hans oklanderliga musiksmak …) inför alla tänkbara människor ni möter.

Alltså... va? Okej. Ska gå fram till första bästa människa på busshållsplatsen och berätta hur bra Fjanto är på att spela piano och hur snygg han är utan kläder. Så får vi se hur det går. Återkommer.

22 Bespara honom större delen av ditt dramatiska skvaller. Han är med största sannolikhet inte intresserad av att höra om hur den där tjejen i fredags kväll stötte på alla killar på festen, eller hur ”Anna och Thomas” planerar att skaffa hund.

Ja, skvaller är givetvis en kvinnlig företeelse som män tycker är skitjobbigt. Eller inte. Jag och Fjanto älskar att snacka skit och skvallra tillsammans. Om jag skulle sluta uppdatera honom när folk i vår bekantskapskrets gör grejer tror jag han skulle bli lite besviken.

 

23 Bär söta, matchande mjukisdresser när ni hänger hemma en söndagseftermiddag. Jo, de är faktiskt lika bekväma som dina urgamla basketshorts och ditt urtvättade slappar-linne.

... Herregud.

24 Ta med honom ut för att dricka drinkar en tisdagskväll, och ha ett långt samtal om era djupaste tankar och största drömmar där i barmörkret.

Jag kanske går på fel sorts barer, men jag känner inte att en stimmig miljö med överberusade medmänniskor är platsen jag vill sitta och prata om sådant.

25 Skratta åt hans skämt – även om du inte håller med honom om att han minsann är roligare än David Batra.

Om jag tycker något är roligt skrattar jag. Tycker jag inte att det är roligt skrattar jag inte. Har den här artikeln legat i en tidskapsel och väntat sen 50-talet eller?

26 Utveckla dina vänskaps­relationer, och inte ta för givet att din kille ska uppfylla alla dina känslo­mässiga behov.

Sant.

27 Berätta för honom hur snygg du tycker att han är. Han kommer inte kunna hålla sig från att glatt ge dig en komplimang tillbaka – en win-win-situation, helt enkelt!

Komplimanger är som syre för kvinnor. Det vet ju alla. Vi kan inte leva utan dem. Man ska ge komplimanger för att man menar dem, inte för att man vill ha tillbaka.

28 Rulla in din tampong i toalett­papper innan den åker i soptunnan. Vissa saker behöver han bara inte se.

Vad. I. Helvete....??????

29 Skäm bort dig själv med egentid och din favorit­syssla. Förutom att det är viktigt att kunna trivas i ditt eget sällskap, så investerar du i dig själv (vilket också innebär att du investerar i ert förhållande).

Ett bra råd.

30 Ligg i sängen till långt in på småtimmarna, bara för att hångla, rulla runt och skratta som två tonåringar.

Faktiskt också ett rätt bra råd. Sånt är mysigt. Också mysigt att ligga vaken och prata till typ tre på natten.

31 Smickra hans ego lite extra genom att krydda komplimangerna en aning. Exempel: ”Alla tjejer på stället spanade in dig” eller ”Det finns ingen som passar så bra i chinos­ som du”.

Fjantos ego behöver absolut inte strykas ytterligare. Då måste vi skaffa en större lägenhet.

32 Åk på äventyrs­utflykter, var de end­a vuxna som leker i parken och ta en brottningsmatch i sängen. Förutom det uppenbara nöjet så triggar glädjen och det busiga sinnet era kärleks­känslor.

Kul!

33 Ansträng dig för att smälta in i hans grabbgäng: ”Jag håller verkligen med, Messi (vem?) har varit usel den här säsongen!”

För att en kvinna skulle veta vem Messi är ju helt otänkbart. Fotboll.. vad är det? Helt otänkbart att man som kvinna faktiskt skulle kunna ha samma intressen som hans "grabbgäng".

34 Håll er upp­daterade på varandras intressen och preferenser. De förändras­ faktiskt också med åren.

That's what Facebook is for.

 

35 Ligg lite lågt på Facebook. Ni behöver inte posta inlägg på varandras väggar var och varannan dag. Det är det som är det fina med visuell frånvaro: Längtan blir större.

Fan sant. Hatar folk som kärleksbombar varandra på fejjan. Eller så är jag avis för att Fjanto aldrig gör så buhu buhu.

36 Prata med honom med din vuxna röst. Vilken annan röst skulle du annars använda, kanske du undrar då. Någonsin hört hur Paris Hilton­ pratar­ med sina pojkvänner?

Nej, det har jag inte.

37 Försök överträffa den förra presenten du gav honom. Inte nödvändigtvis pris­mässigt, utan snarare så skräddar­sydd som möjligt. Det är ett bra sätt att fortsätta hålla dig uppmärksam på vad han gillar och är intresserad­ av.

Ja och that goes both ways.

38 Låt honom inte se dina sjabbigaste underkläder (jo, du vet vilka vi menar – de du har den tiden i månaden), och undvik att se hans. Behöver vi ens säga hur lätt de dödar romantiken?

Men suck. Jag har sedan början av det här förhållandet då och då spatserat runt i underkläderna som gud glömde. Än har varken romantiken eller sexliv dött.

39 Var ditt snyggaste jag när ni hänger med hans polare. Din kille vet redan att du är galet het, men det skadar inte att han får höra det från sina kompisar också …

Ja för manlig uppskattning och manligt godkännande är allt som räknas!!!! ALLT!!!!!!!!!!!!

40 Ta dig tid att förföra honom på ett helt nytt sätt. Ni kanske redan har er egen lilla ”kod” eller ett säkert kort, men försök att inte förlita dig på det varje gång. Variation är kul!

Förföra...? Va? Vad är det jag förväntas göra. Fattar inte.

41 Planera in en dejt för lördagen redan på måndagen, och skaffa något nytt att ha på dig för just den kvällen.

Och så ska jag spendera mer pengar på mitt utseende, för det är ju inte mitt sällskap och min personlighet han uppskattar, utan hur jag ser ut.

42 Var lite återhållsam när det kommer till hur mycket du berättar om er relation för dina väninnor. Att mala på om alla hans skavanker är inte att ventilera, det är att prata skit om honom.

Hanna, queen of skitsnack at your service.

43 Smyg snabbt in på toan och dra några drag med tandborsten innan det mysiga morgonkelet.

Nej tack.

44 Bjud ut honom på restaurang – som han självklart får välja.

Vi har gemensam ekonomi, så det blir ju typ som att bjuda honom för hans egna pengar. Men okejrå.

45 Fortsätt att bocka av saker­ på er lista över sexfantasier och saker ni skulle vilja testa i bingen.

Been there, done that, bought the t-shirt.

46 Släng dina svettiga­ tränings­kläder i smutskorgen på en gång, i stället för att låta dem ligga utspridda över badrums­golvet resten av dagen.

Självklart.

47 Sträck på ryggen och svassa stolt förbi honom när du – fortfarande naken – ska på toa efter en session mellan lakanen.

Men nu försöker dom ju inte ens längre. Det är som en parodi av sig självt.

48 Kommentera inte det faktum att hans ex är en jubelidiot.

Ska försöka låta bli.

49 Kommentera inte det faktum att ditt ex faktiskt är ännu sämre. Ingenting tar död på humöret lika snabbt som att börja prata om era tidigare romantiska erfarenheter­.

Jag älskar att prata om ex. Jag är konstig på det sättet.

50 Köp med dig hans favorit­öl eller älsklingsrätt på väg hem från jobbet. Du vet den underbara känslan du får när han har köpt hem blommor till dig ”bara för att”? Det här är ett bra sätt att återgälda den!

Ja för riktiga män vill ju inte ha blommor och sådant fjoll. De är väl inte bögar heller!!

 

Ska vi avsluta med ett rungande fuck you till Comsopolitan? Okej.

Så. Nu tänkte jag bara skriva ned mina tankar efter att ha sett de hittills utkomna filmerna i The Twilight Saga. Jag kommer som ni nog förstår huvudsakligen syfta på filmerna när jag skriver, eftersom jag inte läst alla böcker (bara första och lite av andra). Däremot har jag läst utförliga sammanfattningar och analyser av böckena i serien. I det här inlägget kommer jag fokusera på genus.

OBS! Detta inlägg kommer att innehålla spoilers!

Jag tycker att Twilight är fullt med stereotypa könsroller. Mitt typexempel för detta är att Bella direkt tar sig an rollen som den som lagar mat och fixar med hushållet när hon flyttar in hos Charlie. Det här är alltså en vuxen man som bott ensam länge, men givetvis är han ändå inte kapabel till att rå om sig själv, utan behöver en kvinna som står för maten. Stereotypen om den ensamboende gamla ungkarlen som inte kan fixa sin egen mat är så tröttsam. De flesta män vi får se står också för väldigt manliga egenskaper som att vara aggresiva, bestämda, auktoritära och beskyddande. Många av kvinnorna beskrivs som omhändertagande (typ Esme vars fucking superkraft verkar vara att hon är en varm, omhändertagande och kärleksfull person... wtf). Ett undantag är väl Carlisle (en karaktär jag faktiskt gillar) som är väldigt empatisk och omsorgsgivande, karaktärsdrag som vanligtvis brukar ses som kvinnliga. Dock är han också läkare, en profession som vanligen tillskrivs sådana egenskaper. Både Esme (Edwards adoptivmamma) och Réene (Bellas mamma) är hemmafruar medan deras män jobbar.

Det största problemet tycker jag nog ändå är hur Bella och Edwards förhållande och kärlek glorifieras och av många ses som något slags ideal. Detta anser jag vara farligt. För det första så normaliseras vad som i verkligheten är stalkerbeteende. Det är inte okej att bryta sig in genom fönstret för att titta på någon när de sover. Det är inte okej att följa efter någon utan dess vetskap. Ändå framställs detta som ett beskyddande beteende från en kille som älskar en. Som något som någon gör för att den tycker om en så mycket, för att den bryr sig och är omtänksam. Och jag vet, Edward är vampyr och blablabla, men det förändrar inte att man undermedvetet blir påverkad av att läsa detta, särskilt som målgruppen för böckerna är yngre människor. Jag har en kompis som haft en partner med stalkertendenser och hon känner tydligt igen Edwards beteende och blir rent utsagt förolämpnad över att detta beteende romantiseras i och med att Edward framställs som en drömkille. I verkligheten är hans beteende straffbart. Jag skulle nog inte haft något mot hans beteende om det problematiserades, men det görs det inte.

Jag tycker nog även att det finns ett problem i deras enorma ålderskillnad. Även om Edward fortfarande ser ung och fräsch ut går det inte att komma ifrån att han varit runt solen betydligt fler gånger än Bella, vilket också gett honom livserfarenhet och mognad som hon saknar. Detta ger en betydlig obalans i makt i deras förhållande, vilket även det faktum att han är en vampyr som skulle kunna döda henne när som helst gör. Detta löser dock Meyer då hon senare låter även Bella bli en vampyr.

Det här med att deras förhållande blir så perfekt och lycklig så snart Bella också är vampyr tycker jag är så otroligt mormonskt. Enligt den mormonska doktrinen är man inte bara gifta tills döden skiljer än åt. Man ska leva tillsammans även efter döden. För all evighet liksom. När Bella och Edward  "bara" är gifta är inte detta möjligt, eftersom hon, till skillnad från honom, kommer att dö. På så sätt kan de inte vara tillsammans för alltid och deras äktenskap räknas inte riktigt enligt mormonsk tro. Därmed skulle man kunna se det demon spawn ("IT'S A BABYYYY!" för att citera Rosalie) som Bella blir gravid med som något slags straff för att de har sex innan de på riktigt är förenade i all evighet.

Deras förhållande är i mina ögon högst osunt, men ändå målas det upp som en episk kärlekssaga och många unga människor tycker att Edward är den perfekta killen och att Bella och Edwards kärlek är ultimat. Det tycker jag faktiskt är ett problem. Om det var tydligt att det här var en berättelse om ett osunt förhållane skulle jag inte ha något mot Twilight, med detta framställs som önskvärt och bra! Vi påverkas av vad vi läser och speciellt unga människor gör det. Det här är inte en syn på kärlek, förhållande och könsroller som jag vill att mina barn ska växa upp med.

En annan grej som jag finner otroligt obehagligt är Bellas reaktion när Edward lämnar henne i New Moon. Hon blir totalt apatisk och deprimerad i flera månader och vill typ dö. Det är klart att man blir ledsen och deppig efter ett break up, men reaktion som Bella har är inte sund och hälsosam. Toppensätt att visa att en kvinna inte kan leva utan en man, att hela hennes lycka och livslust beror på detta. Detta synsätt förstärks då Bella inte börjar må bättre förän hon börjar hänga med Jacob och därmed blir beroende av en annan man. När Jacob inte längre vill prata med henne verkar hennes liv börja falla isär igen, även om hon inte blir lika passiv som när Edward lämnar henne.

Något som jag har setts tala för Twilights fördel är det faktum att Bella vill ligga och Edward vill vänta. Ja visst, det är lite normbrytande att en tjej framställs som kåtare än en kille. Däremot har jag problem med det faktum att det är upp till Edward att kontrollera hennes driftar, precis som kvinnans sexualitet alltid måste kontrolleras av en man. Detta är genom historien ett väldigt vanligt synsätt, speciellt inom kristna sammanhang. Kvinnans sexualitet är farlig och syndig, den är gränslös och det är vägen till synden och helvetet. Därför måste den kontrolleras av män. Det är upp till förnuftiga och disciplinerade Edward att tygla den känslostyrda och gränslösa Bella.

Jag kan absolut förstå varför man tilltalas av Twilight. Hade jag varit yngre när den kom ut hade jag nog slukat den och byggt ett altare till Edward Cullen. När jag läste första boken kunde jag inte lägga ifrån mig den. Och det finns grejer som jag tycker är jättespännande och bra i filmerna. Detta kommer jag återkomma till i ett senare inlägg.

Självklart får man tycka vad man vill om Twilight. Jag ser inget problem i att läsa böckerna, så länge man gör det med ett medvetet och kritiskt öga (precis som när man gör allt annat). Om ens barn läser böckerna kanske man ska slå sig ned och ha ett samtal om boken. Inget är perfekt ur genusperspektiv och vi behöver inte bara gilla sådant som är bra ur det perspektivet. Till exempel älskar jag serien Supernatural, en serie som suger vad gäller genus. Det viktiga tror jag är att vara medveten om att det finns brister. Inget är perfekt.

Nu har Ell åkt hem och jag är helt slut efter jätteroliga dagar med sena nätter och sjukt mycket skratt. Vi passade på att se New Moon, Eclipse och Breaking Dawn (part 1) vilket var sjukt roligt. Vi skrattade så vi höll på att svimma. Filmerna är stundtals så sjuka att jag fan tror att de inte ens försöker vara seriösa. Meyers hjärna is a sick brain.

Det kommer komma upp några lite mer seriösa inlägg om filmerna nu i veckan (ska bara bli pigg nog för att funka i hjärnan först), dels och sexism och rasism i filmerna men också om hur jag tycker att berättelsen skulle kunna vara bättre. Nu har ni något att se fram mot... Hehe. "Hanna dissar Twilight" borde nästan vara en kategori på denna blogg.

Jag kanske borde läsa böckerna? Jag har läst den första och börjat på den andra, men gett upp eftersom det var jobbigt att läsa i pdf-format... om någon vill låna ut ett exemplar av New Moon får den gärna göra det... För bloggens skull!

Alice har skrivit ett asbra inlägg med sina tips för att minska sin kroppsångest. Läs!

Jag är så besatt av att spela Minecraft att det är galet! Sitter uppe sent på nätterna. Nu har jag ett eget konto också, istället för att bara låna Fjantos. Jag kan inte ens förklara vad som är så roligt med det. Det bra är helt galet kul.

Och det snöar ute. Mycket! Det är så himla skönt att bo i en stad där bussarna rullar fast snön faller. No more SL for me liksom! Igår var jag, Fjanto och mamma på julkonsert i Stora Tuna Kyrka. Det var väldigt fint och man fick ännu mera julfeeling. Snart är det freakin julafton! En enda julklapp har jag kvar att köpa, och det är till mamma...

Även om det inte är julafton riktigt än så är jag pepp idag, för Ell kommer och hälsar på! Halv fem ska jag åka och möta henne och sen ska jag tvinga henne att bosätta sig i Dalarna så att jag får evigt sällskap...

Med de orden lämnar jag er för tillfället. Hoppas ni förstår att det inte blir supermycket bloggy på några dagar nu. Kommer ha fullt upp!

Jag avskyr när jag helt plötsligt inser att det gått en hel dag utan att jag fått ur mig något vettigt här på bloggen. Nåja, det är en seg fredag som har innehållit upphetsande saker som tvätt och storhandling. Och nu är det lite för sent för att hjärnan ska fungera som den ska. Fördriver tiden med Minecraft, spelet som Fjanto introducerade mig för i förrgår. Jag är lite beroende.

Men imorgon och söndag blir det storstädande och julpyntande. Kanske ska vi inhandla en gran också... Är lite rädd att Scully ska använda den som klätterställning dock. Kanske blir ett pyttelitet exemplar. Och på måndag får jag besök av Ell!!! Åh. Insåg precis att om en vecka är det julafton imorgon. Har lite julklappar kvar att handla... Bland annat till Fjanto. Vad köper man till en pojkvän som älskar spel, musiknörderi och kanske har tröttnat på att bara få kläder (näää jag försöker absolut inte göra om hans klädstil.... hehhe). Inte svindyrt. Tips?

(Fjanto! Förbjuder dig att läsa kommentarerna i alla fall att jag får bra förslag!)

Hittade två äckliga reklambilder via Sälj Grej Med Tjej.



Den här reklamen är ett typexempel på att kvinnors kroppar inte existerar för vår egen skull. De existerar för att vara vacker rekvisita. Dekor i andras liv. Det är vårt ansvar att vara normativt snygga och knullbara. Fuck you.



Nä nä, män blir inte organdonatorer för att de är fina, empatiska människor som vill ge andra möjlighet att leva ett bättre liv. Män blir organdonatorer för att de vill knulla. Det är den syn på mannen som den här reklamen levererar. Fy fan vad trött jag blir på när man använder sexism och objektifiering för att marknadsföra en bra grej som organdonation. Så jävla billigt och äckligt.

Hey party people! Nu är det bara nio dagar till julafton. Ja, jag räknar ned, som ett barn, pepp som en pepparkaka. Vilket jag hade tänkt att baka idag, bara för att inse att jag inte har en kavel. Fail. Jag får låna en av mamma. När jag tänker på det har jag faktiskt bara två pepparkaksformar också... borde kanske låna fler.

Mitt huvud är väldigt tomt på smarta inlägg idag och julstämningen infinner sig inte riktigt just nu, eftersom snön slaskar bort utanför fönstret. Och jag har så extremt tråkigt. Visst har jag skitmycket att göra, typ städa och plocka ihop och greja, men har jag lust med det? Nä! Dessutom ska jag och Fjanto julstäda i helgen, och jag vill ju inte beröva honom nöjet att få deltaga i denna syssla. Vore ju inte snällt. Hehe.

Vad vi också tänkte göra i helgen är att gå och så Sherlock Holmes 2! Jag älskade första filmen, har sett den sjukt många gånger, och hoppas att tvåan är lika bra. Robert Downey Jr som Holmes är hot stuff. Och eftersom jag inte kan få nog av Sherlock Holmes så peppar jag också på att andra säsongen av BBC-serien Sherlock börjar första januari! Trots detta har jag faktiskt inte läst en enda Sherlock Holmes-bok. Jag har alla verk om den store detektiven samlade i en astjock bok, som jag nog borde ta mig ann... snart. Jag är för rastlös för att läsa något, för rastlös för att pyssla och greja. Det vore nice att ta en promenad, men slasket och min brist på bra skor avskräcker mig.

Jag skulle kunna svamla mer, men jag känner att min stream of consciousness inte är så intressant läsning. Hoppas ni har en mer intressant och spännande dag än jag har. Berätta gärna om den. Då kan jag leva genom er, som en läskig stalker.

På grund av det här klippet har jag grinat så mycket så att jag hyperventilerat. Hjärtklappning. Fyfan. Jag kunde inte ens se hela utan fick lov att skippa över mycket av själva dokumentationen från porrfilmsinspelningarna.

Visst fattar man att porrbranschen i många fall inte är någon drömbransch att arbeta i, men det här klippet makes it real, om man säger så. Jag har inget mot porr som företeelse, men det som visar i klippen är fel. Att ta del av något som kommit till på detta sätt är fel. Konsumerar man porr bör man sträva efter att göra det etiskt... och vad innebär det? Jag önskar att jag visste. Det här klippet har verkligen öppnat mina ögon för porrbranschens baksidor. Jag inser att det inte ser ut såhär överallt, men att det ser ut så på vissa ställen är nog för att branschen ska behöva granskas och kritiseras.

Varning när ni tittar på klippet. Det innehållet starka scener och klipp från inspelningar av porrfilmer. Jag blev sjukt illa berörd av vad jag såg (och jag är rätt härdad) och vill typ gå och spy nu. Har fortfarande hjärtklappning, sådär som när man sett en riktigt läskig skräckfilm. Den här skräckfilmen är verklighet för somliga.

KLICKA HÄR om filmen nedan inte funkar!

Igår drack jag tre muggar glögg. Idag ska jag dricka fler!


Och tände den där saken som Scully så gärna vill döda.


Jag och Fjanto gjorde lyxmat på en tisdag! För att fira Lucia, kan vi säga. Ungsrostade rotgrönsaker, quornburgare och fetaoströra med en side salad. Så gott att man nästan svimmade.


Idag var det lite sol ute.


Hittade en katt som hade byggt sig en egen liten grotta av mitt täcke.


Så sött!

Glad Lucia på er! Eftersom jag inte hade ork att släpa mig upp i morse sitter jag och tittar på SVT's Luciafirande nu. Vilka nostalgiska känslor man får... tänk hur många Luciatåg man gått i. Jag hoppas på att Fjanto ska komma hem med lite pepparkaksdeg efter jobbet. Är galet sugen på att baka peppisar men alldeles för lat för att göra min egen deg!

Igår gjorde jag dock egen varm choklad som vi drack med minimarshmallows. Gooooott. Nu tänkte jag göra lite glögg. Det är helt galet vilken julstämning jag har HELA TIDEN. Är det för tidigt att börja slå in julklappar?

Tillägg: Ell efterfrågade exempel på citat och Alice tipsade om denna artikel.

Nu har jag postat min reflektion av första kapitlet i "Potter med genusglasögon"-projektet. Läs det! Och läs också alla andra inlägg som skrivits om kapitlet.

Wow, det var väldans vad det blev diskussion under mitt snabba lilla inlägg om intelligens. Himla kul! Såhär i efterhand bannar jag mig själv för att jag inte klargjorde vad jag i texten menade när jag skrev intelligens. Det var slarvigt av mig. Nu har jag gjort ett tillägg i inlägget där jag redogör för hur jag i texten valt att definiera intelligens.

Att klargöra definitioner är ofta nödvändigt när man skriver texter. Detta medför också att man måste avgränsa sig lite. Intelligens kan betyda många olika saker, men i just den text man skriver kanske man inte har möjlighet att redogöra för alla möjliga innebörder. Däför måste man förklara vad man i texten kommer att mena när man använder ett begrepp.

När jag skriver en uppsats har jag till exempel alltid med ett avsnitt som heter "Definitioner och begrepp" där jag berättar vad jag åsyftar när jag använder vissa mer komplexa ord. Att redovisa för hur man har valt att definiera begrepp gör man dels för att det förenklar för läsaren att ha samma utgångspunkt som man själv hade, men också för att det gör ens resultat prövbart. Genom att bland annat veta hur jag definierat t ex "äktenskap" kan någon göra om den undersökning jag gjort.

Intelligens är ett väldigt komplext begrepp, så komplext att det inte finns någon enighet om hur man ska definiera det. Men när man använder ordet så tvingas man ändå definiera det, för att det annars blir omöjligt att tala eller skriva om det. Ibland kan den definitionen man väljer tyckas uteslutande och snäv. Detta kan ju också vara positivt, eftersom det gör att det inte lämnas öppet för tolkning, vilket i vissa fall (t ex en uppsats) kan vara önskvärt. Men det finns inget som säger att någons definition är mer korrekt än någon annans. Definitionen är i detta fall inte något facit, utan ett sätt att göra ordet mer precist i det sammanhang det för tillfället används. I ett annat sammanhang kan innebörden vara en helt annan.

Det blir mer och mer snö ute.


Då är kissen väldigt nöjd med att ligga inne och slöa hela dagarna.

Den rabiata orakade flatfeministen Fanny frågar om intelligens, bildning och så vidare. Eftersom jag har lite stillestånd i huvudet vad gäller att få ihop ett ordentligt blogginlägg så tänkte jag bara kopiera in min kommentar här.

Jag har glidit genom grundskolan och gymnasiet med bra betyg utan att behöva anstränga mig avsevärt. Jag har lätt för att både memorera saker och förstå saker på en djupare nivå. Att analysera och reflektera har kommit naturligt för mig, och så har jag språket plus på det. Därför behövde jag sällan anstränga mig särskilt mycket.

 

Jag är intelligent. Det tog lång tid för mig att inse att jag är smart, eftersom jag i mellanstadiet hade en förskräcklig klassföreståndare som bröt ned mitt självförtroende, aldrig bekräftade mina prestationer och ägnade sig åt ett beteende jag faktiskt skulle vilja kalla förtryck och mobbing. Det var först när jag fick två fantastiska lärare på högstadiet, en i svenska och en i SO, som jag fick beröm för mina kunskaper och min intelligens. Visst har pappa, som själv är väldigt intelligent, alltid påpekat att jag är jävligt skärpt, men det är ju sådant som föräldrar säger. Litade nog inte på det. När jag kom upp på gymnasiet märkte jag för första gången att OJ, jag är nog faktiskt mer intelligent än genomsnittet.

 

Känner mig fortfarande som en hycklare när jag skriver det här. Som att någon ska avslöja mig, som att min intelligens bara är på låtsas och att folk snart ska se att jag är en bluff som inte alls är smart. Jag har enorma problem att erkänna för mig själv att jag är jävligt smart. Mitt intellektuella självförtroende är ganska lågt. Jag inser förnuftsmässigt att jag är smart, men känslomässigt känner jag mig ibland som en idiot.

 

Ofta har jag insett att det jag tycker är normalt är smart/snabbtänkt över normen. Jag kan ju bara utgå från mig själv och för mig är det normalt att kunna tänka, analysera och se sammanband så snabbt som jag gör, därför tycker jag sällan att jag är något speciellt.

 

Tillägg:

I min text använder jag intelligens så som det vanligtvis används i dagligt tal, för att beskriva en "logisk begåvning". Givetvis finns fler tolkningar på ordet, så som det går att se i diskussionen i kommentarerna! Saxar en beskrivning från Wikipedia (bästa källan i hela världen!) som beskriver hur jag i denna text väljer att definiera intelligens:

Intelligens (av latin intellego, att förstå, begripa, inse, avgöra), mental förmåga. Till intelligensen räknas vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning.

Källa: Wikipedia

Lady Dahmer skrev ett inlägg om användandet av "svåra ord", det vill säga ord som inte hör vardagsspråket till, som "diskurs" och "korrelation". Hon uppfattar att folk som brukar svåra ord ibland använder dessa för att hävda sig, kanske gentemot de som inte har tillgång till samma språk. Den rabaiata orakade flatfeministen Fanny har skrivit en replik om att dessa svåra ord faktiskt fyller en funktion och ibland kan göra en text enklare att läsa.

Jag håller med både Lady D och Fanny. Att på flit anstränga sig för att skriva högtravande och invecklat är bara drygt och jag finner det lite motbjudande att någon anstränger sig för att utesluta vissa genom att använda ett språk som alla inte har tillgång till. Men i vissa sammanhang är det absolut nödvändigt att använda sig av svårare ord. Att ha genensamma ord inom ett område, förenklar något så otroligt. Istället för att förklara något med jättemånga ord kan man till exempel använda ett ord för företeelsen man försöker beskriva. Detta förutsätter såklart att de som verkar inom området har samma språkkunskaper (och att dessa begrepp är allmänt vedertagna inom området). Till exempel en dagstidning tycker jag bör använda sig att lätt och enkelt språk, därför att så många som möjligt ska kunna ta del av nyheter, men en mer nischad tidning, som en vetenskaplig publikation inom något ämne, givetvis kan använda sig av svåra ord.

Personligen hade jag, kanske tack vare att jag kommer från ett akademikerhem, redan tidigt ett språk som innehöll svåra ord, som jag också kunde sätta in i sammanhang och använda. Detta har givetvis varit en fördel när jag skrivit vetenskapliga uppsatser. När klasskompisar fått kämpa för att lära sig skriva mer akademiskt hade jag redan det gratis. Om jag vill kan jag låta som en C-uppsats när jag pratar. Men för mig finns egentligen inget egenvärde i att kunna använda svåra ord.

Vad jag istället värdesätter är förmågan att kunna anpassa mitt språk efter vilket forum jag skriver eller pratar i. Här på bloggen har jag valt att ha ett mer "avslappnat" språk, även om svårare ord, begrepp och termer kanske smyger sig in ibland (speciellt när jag försöker skriva mer analyserande och reflekterande texter). Att jag valt att skriva mera avslappnat är för att jag tycker det är roligare! Som jag skriver på bloggen är mitt vardagsspråk, ett språk där jag tar mig friheter och leker med orden! Att skriva akademiskt här skulle jag nog tycka var jättetråkigt.

När jag däremot skriver uppsatser eller är på seminarium använder jag ett mer akademiskt språk med så kallade svåra ord, eftersom detta förenklar både för mig och mottagaren av det jag säger eller skriver. Eller nej, nu ljög jag, på seminarier dummar jag ofta ned mitt språk, eftersom jag varit med om att klasskompisar blivit sura när jag använder termer som förförståelse eller deduktion, något som för mig är ord som liksom hör hemma i ett klassrum (eller runt matbordet... tack så mycket för det, pappa).

Och så har jag ett tredje språk, som kommer fram när jag skriver skönlitterärt. Det skönlitterära är min lekplats, där jag får behandla och använda språket hur som helst. Mitt laboratorium där jag hittar på nya sätt att uttrycka mig. Däremot är jag urkass på rättstavning. Tack gode gud för rättstavningsprogram...

Nu är jag givetvis nyfiken på era åsikter! Är svåra ord alltid skit? Är de användbara? Har de en plats i bloggvärlden eller bör denna sträva efter att vara så tillgänglig som möjligt för så många som möjligt? (Själv tycker jag nog att det är upp till varje bloggare att själv avgöra). Hur är ert språk? Är det likadant hela tiden eller växlar det?

Lästips: Emy formulerar sina tankar ytterligare i ett eget inlägg.

Lite eftermiddagsfika fick det bestämt bli.




Inviga nya fina loppiskoppen med lite fantastiskt gott pepparmintste (från Lidl, man är ju ekonomiskt lagd) och små mandelskorpor.





Och bläddra lite i en bok som jag precis fick hem från Lantmännen. Om hur man tar tillvara på rester i nya måltider. Älskar sånt.




Självklart är min mest älskade bok, Macbooken, också med. Och i fönstret lyser stjärnan och snön ligger vit på taken. Julstämning!

Sedan jag bloggade om "thin privilege" för någon vecka sedan har det dykt upp flera inlägg som rör detta ämne på de bloggar jag läser. Om det är på grund av mitt inlägg vet jag inte, men jag tänkte i alla fall göra en liten länklista i alla fall att ni är intresserade av att läsa andras perspektiv på det!

• Visselpaj
• Den rabiata orakade flatfeministen Fanny
• Zettermark med Z
• Lady Dahmer
• Smarta Sanna

Nu har jag säklert, virrig som jag är, missat någons inlägg. Hojta gärna till i så fall! Delar också med mig av den kommentar jag lämnade på Lady Dahmers inlägg:

Jag tycker det här speglar det dubbla skuldbeläggande som kvinnor utsätts för. För smal, för tjock! Inget är bra nog. Jag tycker synd om tjejer i storlek 34 som är missnöjda med sina kroppar, lika väl som jag tycker synd om tjejer i storlek 54 som är missnöjda med sina kroppar. Att inte vara nöjd med sig själv är en fruktansvärd känsla, hur stor eller liten man än är till storleken. Ingen förtjänar att få sin kropp kommenterad på! Varken tjock eller smal. Och ingen ska förväntas sitta tyst och snäll om man känner sig kränkt över kommentarer om ens kropp!

Det är svårt att nå upp till idealet hur smal man än blir, för det ideal som finns är ju just ett ideal, det är inget verkligt! Det är retuscherat och belyst och sminkat och alldeles overkligt. Jag kommer ihåg en intervju med Portia de Rossi, som berättade att på den tiden hon var sjuk i anorexi och bulimi så hade hon en skyltdocka i hemmet som "förebild", men hur mycket hon än svalt sig, även då hon vägde typ 37 kg, så blev hon aldrig lika smal som skyltdockan.

När jag kritiserar det smala idealet kritiserar jag absolut inte smala kroppar, jag kritiserar bara att smala kroppar är idealet. Det exkluderar så många! Jag vill bredda idealen, inte skifta fokus till en annan kroppsform, utan INKLUDERA alla kroppsformer.

Jag tror dock man ska tänka på att den smales erfarenhet och den tjockes inte är den samma. Det kan tyckas så, men det är det inte. Det är min fasta åsikt att det finns ett "thin privilege", alltså ett smalprivilegium.

För lite mer än en timme sedan släpade jag mig upp. Eller snarare; Fjanto släpade upp mig

"Shit, kolla ut! Det är skitmycket snö!" ropade han och vinklade upp persiennerna.




Jag tyckte det var typ normal mängd snö, being born and raised in Dalarna, men för Stockholmsgrabben Fjanto är detta tydligt skitmycket snö, värd att väcka sin flickvän för. Stockholmskatten Scully tycker också att det är mycket snö. Hon kollar ut genom fönstret och ser alldeles provocerad ut över allt det vita.




Såhär ser jag ut. Rätt nyvaken, osminkad och med sovflätan fortfarande i håret.

Enligt NE.se's lilla test om fiktiva figurer är jag mest lik Madicken. Inte mig emot, Madicken är ruskigt cool. Beskrivningen stämmer faktiskt väl in på mig, om jag får säga det själv.

Men jag är lite besviken att jag inte blev mest lik Miss Piggy eller Batman! Eller så hade man ju kunnat bli Barbie, som min vän Elin hade turen att likna mest... Hehe.


Vem blir du mest lik? Testa här! Och berätta gärna!
(Oj vad sponsrat detta lät, men det är det icke, är galen i "vem är du"-test bara)

Emma S lämnade en jättebra kommentar till mitt inlägg om gammal reklam för viktökning. Hon lyfter fram ett perspektiv som jag inte tänket på, och därför postar jag kommentaren i ett inlägg så att alla får ta del av det! (För mer om detta "thin privilege" Emma S pratar om så hänvisar jag till mitt inlägg om det).

På tal om thin-priviledge.

Jag är en smalis och när jag läser de här annonserna känner jag mig träffad, otillräcklig och ledsen, känslor som jag inte får när jag tittar på en motsvarande annons för viktminskning.

Att vända på förhållandena är verkligen ett effektivt sätt att göra någon medveten om sina privilegier. Så som jag känner nu måste ju personer utanför normen känna VARJE DAG vid kontakt med all reklam och smal-hets som figurerar i vår omvärld.

Ett liknande stilgrepp används i SCUM-teatern: Byt roller och vänd på förtrycket så blir det plötsligt mycket tydligt och helt outhärdligt för åskådarna (männen, de smala -you name it) som inte är vana vid den typen av behandling.

Så. Dessa annonser ("GÅ UPP I VIKT NU SMALÄCKEL!!") blir i mina ögon INTE ett bevis för att smala också har det jobbigt. Tvärt om. De gör mig ytterst medveten om känslan (träffad, otillräcklig, ledsen) som icke-smala måste uppleva varje dag till skillnad från mig som bara behövde känna så just nu, en gång, i ett undantagsfall. Alltså blir annonserna snarare ett bevis FÖR att thin-priviledge faktiskt existerar.

- Emma S

Suck alltså. Potter med genusglasögon-bloggen ligger nere. Alla mina andra "underbloggar" funkar utmärkt att komma in på, men just potterbloggen ligger nere.

Är inte förvånad, för blogg.se strular mer än det funkar. Himla tråkigt är det. Men bara så ni vet så är den inte borta eller något, den är bara lite knäpp. Tänkte felsöka lite själv, men annars ger jag den till imorgon att börja funka, annars får jag formulera (ännu) ett irriterat mejl till bloggsupporten.

SÅ! Nu funkar den igen i alla fall!

Har ni läst bloggen Våra skitungar? Skriven av en svensk tjej som har ett "barnhem" i Uganda. Den är helt otroligt läsvärd, rolig, glad och sorglig. Hur som helst behövs det bidrag från privatpersoner för att få det hela att gå runt! Om man kan ge ett bidrag så borde man göra det. På bloggen kan man se hur ens pengar gör skillnad och kommer till användning.

Då var det måndag igen. Tiden segar sig fram nu tycker jag, för jag längtar så mycket efter jul och sen nyår och då är det inte länge kvar tills jag ska gifta mig (bara sju månader...). Tyvärr är jag fortfarande sjuk, så särskilt mycket julstök blir det inte alls.

Idag kör vi förresten igång med första kapitlet i "Potter med genusglasögon"-projektet. Jag ska sätta igång och läsa snart. Egentligen är jag rätt insnöad på Percy Jackson-serien just nu, så pass att jag skriver en väldigt ambitiös fanfiction, och därför är jag inte superpepp på att läsa om Harry, men jag vet att jag kommer bli sugen så fort jag öppnar första boken. Även om man typ kan serien utantill vid det här laget.

Är ni insnöade på något för tillfället?

Här har ni en fruktansvärt bra debattartikel skriven av Kakan Hermansson. Läs läs läs!

Fetman kostar samhället mer än vad den brutala cancern gör. Tänk vilken cancerforskning vi skulle kunna få om alla bara tog ansvar för sin egen kropp? Är det då fel att införa en speciell "fetma-skatt"? Och är det då verkligen så fel att riktigt feta människor ska betala för två säten på flyget om de behöver två säten?

- Gaymasen

Ja och jag tycker fasen att sådana där jävlar som åker slalom, snowboard och andra jävla farliga sporten kan betala sina jävla benbrott själva. Inte vill jag betala för dom! Utförsåkningskatt ska det vara. Jag kanske inte har någon lust att betala för att folk väljer att behålla handikappade barn, trots att de vet detta innan de föder, som sedan kostar samhället pengar? Någon slags skatt för handikappade barn, borde det finnas! För att inte tala om rökare!!! Jag vägrar betala deras jävla behandling när de får cancer.

Nej, självklart tycker jag inte så. Det är fel att kräva att vissa grupper själva ska behöva beskatta sin sjukvård själva, just eftersom det öppnar upp ett jävla ormnäste av grejer som andra människor inte vill betala för. Vem ska då ha rätten att avgöra vad som får kosta samhället pengar?

Jag blir seriöst ledsen när någon verkar antyda att det är storleken på min kropp som förhindrar cancerforskningens framsteg. Skulle det vara okej att säga så om någon annan grupp i samhälle? Nej, men tjocka är för fan nästan den sista grupp människor det är okej att förnedra, diskriminera och kränka. Fan, jag som ville att det här inlägget skulle vara konstruktivt, men det blir inte så, för jag blir så förbannat jävla förbannad och ledsen.

Det är väl klart som fan att det är fel att behandla människor som en andra klassens medborgare. Jag har aldrig sett något slags krav på att jävligt långa människor ska köpa extra säte på flygplan, trots att deras ben kommer ivägen för andra passagerare och därmed gör deras resa obekväm.

"Men hörru tjockis", säger ni nu. "Långhet beror på gener! Det kan man inte göra något åt". Jo men det gör ens kropspvikt bestäms också av gener, och dessutom är femta ofta en klassfråga, framför allt i USA där denna fråga med två flygsäten för fetton är mest aktuell. Att äta nyttigt och träna kräver kunskap och ekonomi. Klart som fan det är en klassfråga.

Sedan är det otroligt enkelspårigt att tro att alla tjocka kostar mera pengar, bara för att några behöver mer vård. I så fall är det väl fanemig mer logiskt att införa en "du använder mycket vård och får betalar mer"-skatt. Bara för att man är tjock kostar man inte samhället mera pengar. Min smala mamma har förmodligen kostat mer pengar i vård än vad tjocka jag någonsin kommer kunna göra i mitt liv. Hur många gånger har jag upprepat detta, ni som läser min blogg ofta? Någon som orkat räkna? Här kommer det igen i alla fall, i freaking versaler: ATT VARA TJOCK INNEBÄR INTE AUTOMATISKT ATT MAN ÄR OHÄLSOSAM PRECIS SOM ATT VARA SMAL INTE AUTOMATISKT INNEBÄR ATT MAN ÄR HÄLSOSAM!!!!!!! I så fall det det väl bra jävla mycket vettigare att införa en extra moms på typ chips och godis och skit, eftersom att det inte är nyttigt att äta mycket sånt, vare sig man är TJOCK eller SMAL! Sluta generalisera!!!

Äh, fan vad okonstruktivt det här blev, men jag blir så ledsen, för jag får höra detta om och om igen. Att tjocka är lata jävlar utan någon som helst jävla kunskap om "energi in - energi ut" (DET ÄR INTE SÅ JÄVLA ENKELT!), att vi är karaktärslösa och bara låter våra kroppar förfalla. Vi borde skatta extra för att vi finns!

Fan, jag borde skatta extra för detta otroligt okonstruktiva inlägg. Tror fan att det är det mest okonstruktiva inlägg jag någonsin skrivit. Men jag blir seriöst ledsen och gråtfärdig. Jag brukar kunna ta mot skit i massor på grund av min vikt, men nu dök det upp på en blogg jag i övrigt gillar att läsa och inte förväntar mig att hitta sådant på, så nu bara brast det. Egentligen borde jag radera det här inlägget, inte trycka på publicera. Men det tänker jag göra ändå. Måste visa att under alla lager  karaktärslöst fett så finns det fan en människa som tar illa upp och blir ledsen.

---

Tillägg:
Gaymasen har tagit bort sitt inlägg och bett om ursäkt om folk tog illa vid sig! Otroligt stort (again, no pun intended) gjort av honom och det hade han absolut inte behövt att göra liksom. På ett sätt är det bra att folk vågar skriva om fetma, därför att synen på fetma och feta människor behöver verkligen diskuteras. Jag är ju en sådan där filosofisk tönt som anser att alla diskussioner och samtal leder fram till något.

Sedan vill jag bara påpeka att jag inte uppskattar personpåhopp som "idiot" och liknande i mitt kommentarfält. Det ger inget gott diskussionsklimat alltså. Diskutera, kritisera och reflektera gärna, men var hövliga! Okej?

Jag hade tänkt att vänta tills på måndag med att publicera det här, men jag ville ge folk lite tid att get ready, och dessutom kan jag inte vänta längre! Jag teasade ju tidigare om att jag potter-projektade och nu ska jag berätta mer.

Okej, hej nördar vill läsa om Harry Potter-böckerna och hej alla ni som inte läst den tidigare och vill göra det! Låt oss göra det tillsammans!

De flesta som läser min blogg vet att jag är genusintresserad och försöker att låta genusperspektiv påverka det mesta jag gör. Det påverkar mitt sätt att se på vardagen, på samhället och på kultur. Ni kanske också vet att jag älskar Harry Potter? Harry Potter är en sådan där sak som jag inte vågat titta på med genusglasögon förut, av rädsla för att jag ska bli besviken.

Men nu har jag bestämt mig för att göra det, och jag hoppas att fler vill hänga på. Därför har jag skapat bloggen Potter med genusglasögon. I första inlägget där kan ni läsa mer om vad jag tänker göra och vad jag hoppas att fler vill vara med på. Det vore jätteroligt att göra detta tillsammans och jag tror att vi får ett bättre resultat om vi kombinerar våra perspektiv och tolkningar. Ingen kan tänka på allt, men alla kan tänka på något! På måndag drar vi igång!

De här har jag beställt hem. De här är mina brudskor.
Mina "something blue" är de också.

Trots det faktum att bröllopet kommer allt närmare är jag långt ifrån en bridezilla. Inte heller Fjanto visar några groomzillatendenser. Men på ett område börjar jag bli lite manisk.

Vi kan kalla det jakten på de perfekta kilklackarna. Jag har envist bestämt mig att jag ska ha kilklackar som brudskor. Jag vill kunna vila stadigt på marken, men ändå komma upp lite, och då är kilklackar perfekt. Men de får inte vara för höga, typ högst fem centimeter, och de måste vara fina och ha lite färg. De får gärna vara lite bohemiska och vintage, men inte för strandiga. Med dessa krav är det fasen svårt att hitta något. Så jakten fortsätter hela tiden. Drömmer nästan om kilklackar vid det här laget. Mina tankar är ett kaos av kilklackar.

 

Och nu! Nu när jag satt och knåpade ihop skokollaget så hittade jag DE PERFEKTA SKORNA! De finaste!!! Som kommer passa så bra ihop med min klänning... Och i och med att dollarn är låg, och att Modcloth shippar till Sverige, så beställde jag direkt. Så nu är de snart på väg hem till mig. Kan ni gissa vilka?

Precis som idag, fast tvärtom. Nu ska vi gå ned i vikt för att göra män lyckliga och då dejta och bli ÄLSKADE OCH KNULLBARA. Då var det upp i vikt som var det åtravärda.

Tänk vad ideal ändras, och tänk vad åt helvete det är att det alltid verkar ha varit så som att man aldrig räcker till, att man aldrig är nog när man är sig själv, utan att man alltid måste ändra sig för andras skull. Upp eller ned i vikt, vad annonserna än säljer, så är det helt sjukt.


Här finns fler gamla annonser för viktökning.