Britain's Next Top Model... suck.



Den här tjejen, Louise, blev precis kallad "way overweight" av en fotograf... Fyfan vad jag blir förbannad. Och så påstår modebranchen att de inte aaalls har något ansvar för sjuka ideal och ätstörningar. Och nu säger fotografidioten att "she needs to loose weight". Jävla idiotfotograf. Hoppas att hon aldrig mera får jobb.

Tänk på alla tjejer som tittar på det här programet, och ser ut som Louise, och nu kommer tro att även de är way overweight. Säger det inget om hur sjuk och skadlig branchen är, när normalviktiga tjejer får höra att de är overweight? Att normalviktigt, hälsosamt och smalt inte duger, för det måste vara ännu smalare för att få plats på en catwalk.

Kokar inombords.



04.23 - 05.50 i klippet är det som är relevant för inlägget.

Helgledigt

Det blev visst lite helguppehåll här. Igår plockade jag massa gula kantareller och idag vägrar jag lämna soffan, för det är Top Model England-maraton på trean. Hopp!

Brudklänningsdilemma!

Åh jag har så svårt att bestämma mig vad jag vill ha för brudklänning. Jag slits mellan en hellång empireskuren klänning med lite bohemisk känsla och en kortare klänning i 50-talsstil. Tur att jag har ett tag på mig att fundera. Det är lite mindre än ett år kvar till bröllopet!

(Alla klänningarna och bilderna är från Runda Rut)

Asos Curve är räddningen för oss tjocka tjejer!

Min absoluta favorit bland plus size-kollektioner är Asos Curve. Sedan det lanserades för något år sedan har de konsekvent levererat snygga och välgjorda kläder. Ibland är deras storlekar lite förvirrande, men om man mäter ordentligt och utgår från storleksguiden så brukar det inte vara några problem. Dock tycker jag att de kunde kosta på sig att ha upp till storlek 32, jag tror att de skulle sälja ännu bättre då.

Deras kollektion är otroligt varierad och det finns något för alla stilar och smaker. Priserna har stigit en del sedan det lanserades, men det gör inget för det finns alltid en bra rea med humana priser. Så till alla tjockisbrudar där ute i storlek 20-26 (typ 48-54) rekommenderar jag verkligen Asos Curve. Jag har aldrig haft några problem med att få hem kläderna (och nu har de gratis frakt internationellt också!), det tillkommer inga tullavgifter eller expeditionskonstnader och det har alltid gått utmärkt at betala med VISA-kort för mig. Att retunera är också busenkelt. Folk verkar tro att man måste betala frakt på posten för returerna, men jag skickar alltid tillbaka returer i samma påse som de kommer i, klistrar fast returadresslappen och slänger paket i postlådan utan att frankera och de har alltid kommit fram bra och jag har haft mina pengar tillbaka på konton inom några veckor!

Asos Cuve is AWESOME! Just nu har det galet mycket snygga kläder, här är ett litet urval:


Australia's Next Top Model är ett skitprogram

Australia's Next Top Model är ett av de mest viktfixerade programmet jag någonsin sett. I det avsnitt (från 2008) som jag ser nu så har en av deltagarna avslöjat sin plan att baka grejer för att göra de andra tjejerna tjocka. De har fått en kokbok som heter "The Skinny Cookbook". En av domarna yttrande " uäääh fatty!!! buäääh" om en av deltagarna. Jag vet inte hur många gånger jag hört meningen "she needs to lose weight".

Fyfan vilket jävla skitprogram som skuldbelägger tjejer för att de "syndar" och äter en cupcake. Som kallar en tjej som för fan inte kan vara större än en size 36 för fatty. Fyfan för att de verkligen verkar anstränga sig för att upprätthålla det snäva jävla ideal som finns i modellvärden. Och fuck them för att de framställer tjockt som det mest oattraktiva som finns.

America's Next Top Model framstår som värsta superpeppande självförtroendeboostaren i jämförelse. Där försöker Tyra i alla fall få fram att även plus size-modeller är snygga och att fokus borde vara  hälosamt, snarare än skinny.

Så ett stort FUCK YOU till skitprogrammet Australia's Next Top Model.

Det här är tjejen som kallades fatty...


Läs även Cecilias bra inlägg om Australia's Next Top Model.

Barndomshem.

Klockan elva idag lämnade mamma och pappa över nycklarna till vårt hus till de nya ägarna. Jag och mamma var i huset och städade till närmare tre i natt. När vi skulle låsa och gå grät båda två floder. Det känns så knäppt att jag inte kommer få vara där med. Det är ju mitt hem! Men jag förstår varför de sålde det. Om lillebror flyttar till hösten så blir de så stort för bara de två, och de vill lägga tid på annat än att ta hand om ett hus. Hellre att de säljer det nu än att de väntar ut det tills de blir för gamla för att orka med och bara låter det förfalla. Det här var för det bästa.

Jag är i alla fall helt slut nu. Dagar av städning och så massa känslor på det. Puh.

It's funny because it's true.

The Colbert Report
Get More: Colbert Report Full Episodes,Political Humor & Satire Blog,Video Archive


Vi får inte ge upp innan vi nått ända fram!

Ett påstående som förundrar och upprör mig är att feminismen inte skulle behövas längre. Att vi ju har uppnått jämställdhet i Sverige, och därför skulle feminismen vara något förlegat som vi lika gärna kan strunta i.

Nu är det ju så att det finns en värld utanför Sverige också. En värld där det inte är olagligt att ha sex med kvinnor mot deras vilja. En värld där nyfödda flickor dödas för att de inte anses lika värdefulla som män. En värld där flickor könsstympas och gifts bort innan de ens blivit tonåringar. Och därför behövs feminismen. För att vi kan inte bara vara så förbannat egoistiska att vi tänker att "men vi har ju det bra nu", för det finns andra som har det fruktansvärt mycket sämre, och för deras skull behövs verkligen feminismen!

Sedan ger jag inte mycket för påståendet att vi skulle vara jämställda i Sverige. Sexualiserat våld mot kvinnor är ett faktum. Kvinnor tjänar mindre än män och gör större delen av det obetalda arbetet i hemmet. Det finns fler chefer som heter Göran än chefer som är kvinnor. Mannen är normen och kvinnan är det avvikande. Kvinnodominerade yrken har sömre löner och sämre arbetsvillkor än mansdominerade. Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men jag tror att ni förstår min poäng. Feminism behövs verkligen. Feminsim tillsammans med genusmedvetenhet. För det finns fortfarande en könsmaktordning i hela världen, en ordning där kvinnor är underordnade män.

Att ge upp nu och säga att "vi har nått fram" vore att pissa på tidigare feministers kamp. Tidigare generationers kvinnor har kämpat för att vi ska ha rösträtt. För att vi ska ha rätt till abort, rätt att säga nej till sex och rätt att bli sedda som fullvärdiga människor. Vi måste kämpa för att nästa generations kvinnor ska ha det ännu bättre än oss. Inte lika bra, inte sämre, utan bättre. Att de ska slippa höra "men du hade ju kort kjol" på dig när de blivit utsatta för sexuliserat våld. Eller ännu hellre, att sexualiserat våld är ett minne blott. Att de ska tjäna lika bra som män och att de inte ska bli avskedade för att de möjligtvis kan bli gravida.

Vi inte ge upp nu. Vi måste kämpa. Det är vi skyldiga tidigare generationers kvinnor såväl som nästa generations kvinnor.

Lästips: Emy om varför vi bara försöker förstå vissa

Emy har skrivit ett väldigt bra inlägg om varför vi bara försöker förstå vissa människor som utför terrordåd. Läs!

Nya lägenheten: Köket

Nu orkade jag äntligen ta lite kort i köket. Resten av lägenheten kommer när... jag orkar ta kort på den. Borde försöka leta fram digitalkamerna och sluta ta bilder med mobilkameran, de blir lite väl ljusa, eller hur? Men jaja, ni får i alla fall en uppfattning om hur det ser ut här!


Om man tittar in i köket från hallen ser det ut såhär. Ingen dörr in i köket, villket jag gillar, det skapar lite ljus och rymd i den annars mörka hallen. Mattan är ett fantastiskt loppisfynd och de pastelliga pallarna under fönstret är från IKEA. Lite odiskad disk skymtar också på diskbänken men vafan, inget är perfekt.


Detaljbild i fönstret. "Clownen" och fatet är loppis, krukan fick jag i studentpresent.


Mer fönstredetaljer. Vågen är ett loppisfynd, likaså krukan. Tändsticksaskarna och ljuslyktan är pyssel. Jag limmade fast bokmärke på ljuslyktan och klädde in tråkiga gratis-tändsticksaskar i scrap-papper.


Och så lite till fönster. Loppiskrukor och en lampa som morfar ropat in på auktion.


Bordet hittade jag i mamma och pappas källare och det har en vaxduk från Jysk på sig tills jag får tid att måla om det vit. De svarta stolarna och lampan är från IKEA och den vita pinnstolen är loppisfynd.


Dricker te i bästa muggen, ett rätt nytt loppisfynd.


Detaljbild på hyllan ovanför köksbordet. Allt är loppis, utom S:et som är från Kuckelikana och böckerna.


Mer hylldetaljer. Allt loppis, utom glasburken som är från IKEA.

Och så lite mer hylla. Muffinsformar och sugrör och så ljuslyktor som jag fått av min moster, som har typ det finaste hemmet någonsin.


Skamfläcken i köket, den fula mikron. Allt är från loppis eller IKEA.


Här syns min älskade Kockums-våg, ännu ett loppisfynd. Nästan allt på den här bilden är loppis.


Fina kylskåpsmagneter fyndade på loppis och en timer som jag hittade en liten butik i Alfta.


Jag älskar köksluckorna. De har ett utseende som påmminer lite om ett lantkök.


Det var allt från köket. Det här är utsikten ut i hallen! Rakt fram är ytterdörren. Klockan har stannat, så bry er inte om tiden...

KATASTROFHJÄLP TILL AFRIKAS HORN

En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser hotar länderna vid Afrikas horn – Somalia, Etiopien, Kenya, Eritrea, och Djibouti. Miljontals barn och kvinnor riskerar att dö i undernäring och sjukdomar om inte hjälparbetet kommer igång tillräckligt snabbt.
- UNICEF
Inspirerad av Underbara Claras inlägg uppmärksammar jag nu detta. På Afrikas horn behövs hjälpen nu och brist på hjälp kan kosta miljoner livet. Det finns många olika organistationer att skänka pengar till, här är några:
Alla lever vi på samma jord och jag anser att vi har en skyldighet att hjälpa varandra. Även en liten gåva kan göra stor skillnad. Det låter jävligt klyschigt, men det är sant.



SVÅRT

Jag tycker det är svårt att blogga på som vanligt. Så jag tar en bloggpause resten av dagen, så hörs vi på måndag igen! Puss på er.

Lästips: Lisa Magnusson om Norge och kärlek

Lisa Magnusson har skrivit ett fantastiskt inlägg om dåden i Norge. Läs!

Idiot.

Otroligt ofräscha tweet från Kent Ekeroth, riksdagsledarmot för SD, bara 10 respektive 15 minuter efter att bomben exploderat i Oslo. Så jävla sunkigt och oproffsigt. Fast vad hade man förväntat sig?


Fyfan alltså.

All kärlek och omtanke till Norge nu när det börjar gå mot kväll, dagen efter de hemska dåden. Det är svårt att förstå. Jag tänker på och lider med de anhöriga och alla drabbade. Och med hela landet. Sånt här tar hårt. Jag kommer ihåg i vintras när någon sprängde sig inne i Sthlm City. Jag var rädd för att åka in till stan i flera veckor. Och det här är liksom så mycket mer omfattande. 85 ungdomar döda på ön just nu. Sju stycken i Oslo.

Jag har också varit på politiska läger. Jag minns känslan av att vara med likasinnade. Den upprymda känslan av att träffa nya människor, som delade samma syn på världen som mig. Känslan av att vilja och tro sig kunna förändra världen.


Vi ska visa att svaret på våld är ännu mer demokrati

Precis. Alla skriker islamister. Men tji fick det liksom.. Just nu ser det ju ut som en enda galen mans verk..
- Signaturen T i mitt kommentarfält
Jag vill inte egentligen inte hänga ut en enskild kommenterare här, men den här kommentaren var bara ett så bra exempel på den syn som jag sett från flera håll. Att det nu bara är en galen man, eftersom mannen är bekfräftad att var etnisk norsk och inte muslim. Faktum är att norsk polis har uppgett att mannen är högerextrem och islamofob.

Det är intressant att när en muslimsk man begår hemskheter, då heter det terrorism och när en icke-muslimsk man begår hemskheter, då kallas det för "en ensam galning". Om en muslimsk person som begår våldsbrott likt detta, då säger man att det beror på att deras religion är så våldsam, att de har en kultur som gynnar terrorism. När det är en etnisk norsk person, uppväxt i ett kristet land, då är det bara en fanatisk galning.

Det som har hänt i Norge skulle absolut kunna kallas terrordåd. Även om gärningsmannen hade varit muslim, kristen, ateist eller marsmänniska, så hade det lika fan varit ett terrordåd. Såhär lyder FN's definition av terrorism:
Terrorism är en handling som syftar till att döda eller allvarligt skada civila eller icke-stridande, med avsikt att skrämma en befolkning eller utöva tvång på en regering eller en internationell organisation.
Det som hänt i Norge faller in under denna definition och jag har läst att norsk polis säger att om man lägger ihop de två dåden så räknas det som terrordåd. Detta var terrordåd. Även om det inte var islamiter. För det är inte så att terrorism är något som bara islamiter utför. Rent historiskt så har många andra religiösa grupper och politiska extremister utfört många terrordåd. Även en enskild människa kan utföra terrorism, det behöver inte vara värsta nätverket bakom.

Min vän Antonia skrev något väldigt bra på Facebook:
And also, according to the man on television, the man who fired at the children was a blone Norwegian man. For that reason the journalist (?) didn't think he was a terrorist but could just as well be one single mad man.
Excuse me?
Excuse me!?
Being a terrorist is not being a certain nationality or race. Being a terrorist is being a person who uses the weapon "how to inflict fear" on people to get what s/he wants. It's a weapon itself, not a race nor nationality.
Vi måste sluta skrika "ISLAMIIIIITER!! MUSLIIIIIMER!!!" så fort det sker ett terrordåd. Detta bygger på fördomar och förutfattade meningar och är förjävligt. Det bygger på det hemska muslimhat som finns i världen och skapar ett klimat som inte gynnar någon. Vi kan inte vara så jävla snabba med att peka skuldens finger, när vi inte har någon jävla aning om omständigheterna.

Ja, detta blev en jävligt osammanhängande text. Jag har sovit lite och är skakad och berörd av dessa händelser. Dödsantal är uppe i över 84 på Utöya och sju personer vid explosionen. Det är så ofattbart och hemskt. Men i sådana här tillfällen är det extra viktigt att man inte reagerar med att lägga skulden på olika grupper i samhället för det tar oss ingenstans. Det gör inte heller att införa lagar som inkräktar på medborgarnas demokratiska rättigheter och frihet, så som det skett i USA. Jens Stoltenberg, Norges statsminister, så något jävligt bra som jag tycker att man bör ta fasta på:
Vi ska visa att svaret på våld är ännu mer demokrati.

OFATTBART

Hur hemskt är inte det som har hänt i Norge under fredagen? Så otroligt, otroligt obehagligt och sorgligt. Jag skulle kunna skriva massa, som att jag blir så förbannad på att nästan hela världen skriker "islamiiiister!!!!" direkt när något sådant här händer. Men usch, orkar inte. Tänker på de anhöriga och blir ledsen över hur världen ser ut. Hemskt.

Nu ska jag sova snart, eller försöka i alla fall. Och krama Fjanto hårt. Puss på er fina läsare.

STRESSSSSSS!

Om några timmar ska jag till Djurmo för att fira två av mina kusiners födelsedag! Som vanligt är jag sent ute och har inte köpt present till en av dem, så nu ska jag iväg och fixa det strax. Men jag sitter här i sov-tshirt och surfar. STRESSSSSSSS! Jag är en tidsoptimist av rang.



Världens godaste räkostsoppa!

Ett av mina favoritrecept för soppa är det här superenkla receptet på kräftsoppa. Fast jag byter ut kräftosten mot räkost och skiter i att slänga i räkor/kräftskjärtar (eftersom de blir lite för gummiaktiga för min smak) och kör turkisk yoghurt istället för creme fraiche och har i lite lite chili också. Så jävla gott!


Luktar så galet gott att laga också!


Innan man har i yoghurten och räkosten!


Nästan färdig soppa..... Åh hungrig, nu ska jag äta (ja, jag bloggade medan den kokade)!


Lite mer av köket!

Dealbreakers när man läser bloggar?

Har ni några dealbreakers när ni läser bloggar? Någonting som får er att stänga ned fönstret och aldrig mer återvända?

Tänk er detta scenario: Ni hittar en ny blogg. Den är bra! Jävligt bra är den till och med. Ni börjar läsa bakåt i arkivet och gillar det ni läser. Ni skrattar gott åt författarens roliga språk, nickar instämmande åt dennes smarta åsikter eller njuter av deras vackra fotografier. Men helt plötsligt kommer det. Inlägget som innehåller dealbreakern. Det där som får er att stänga ned webbläsaren eller åtminstone snabbt klicka er därifrån. Det där som får den bra bloggen att verka mindre bra. Det där som gör att ni förstår att ni inte kommer palla läsa mer.

Vad är det ni läst? Vad är dealbreakern?

Jag har ett par dealbreakers*.

En är när jag upptäcker att bloggförfattaren är en uppenbar antifeminist. Då vet jag att det inte kommer vara bra för mitt blodtryck att läsa bloggen. En annan är om bloggförfattaren ser tjocka människor som lata, vandrande hjärtinfarkter. Och en tredje är om bloggförfattaren sysslar med slut-shaming. Och en av mina nyaste dealbreakers är om bloggförfattaren verkar tycka att Julian Assange är en riktig hjälte och att våldtäktsanklagelserna mot honom bara är en honey trap alternativ bara är lite bråk om en trasig kondom.

Då klickar jag mig bort från bloggen. För mitt eget bästa. Måste ju tänka på blodtrycket (när man är en lat, vandrande hjärtinfarkt).


* Detta gäller av någon anledning bara nyupptäckta bloggar. Bloggar jag har läst länge brukar jag vara alldeles nostalgisk för att sluta läsa. Typ ever.

Lästips: One-way Communication om sexköp

Nu har även Hannah som skriver One-way Communication skrivit ett inlägg om sexköp. Som jag naturligtvis tycker är skitbra. Inte bara för att jag är omnämnd, utan också för att jag fangirlar bloggen.

Happy Happy!!!!!!!

Vi är glada här hemma för Fjanto fick jobb tidigare idag! En vid behov-anställning med goda möjligheter att bli en tillsvidare! Woho!!! Fjanto sjunger på Friday och jag gnäller på värmen. Jag fattar inte hur det kan bli så varmt. Är det för att vi bor längst upp kanske? Inga fönster kan vi öppna heller, för då försöker den lite mentalt obegåvade kissen hoppa ut.

Nu tänkte vi kolla på den brittiska versionen av Wallander. På sommaren måste man kolla på deckare. Förra sommaren plöjde vi massa Midsomer Murders. Det är något med britter och mord alltså. De kan det där.




Hellre kritiska kommentarer än inga kommentarer alls!

Det finns många anledningar till att jag bloggar. Jag tycker om att skriva och jag tycker om att bli läst. Genom min blogg kan jag gå tillbaka genom åren och se vad jag hade för mig för några år sedan.

Det är dessutom fantastiskt att ha ett forum där jag fritt får uttrycka mina åsikter och ge uttryck för mina tankar. En blogg där jag kan dela med mig av både löjliga foton på min katt och funderingar kring genus och feminism, som ju är mina hjärtefrågor. Att blogga har gett mig väldigt mycket.

En sak som jag tycker är extra fantastiskt med att ha blogg är att få respons på mina åsikter och tankar. Jag är relativt förskonad från sexister, rasister och andra idioter och allt som oftast är kommentarerna jag får otroligt peppande, vettiga, intressanta och ibland väldigt ifrågasättande. I början tog jag de ifrågasättande kommentarerna som en förolämpning. De innebar att jag hade fel. När jag var yngre såg jag nämligen min åsikt som väldigt självklart, för mig var det konstigt att folk inte tyckte som jag.

Nu älskar jag att få kommentarer som ifrågasätter min ståndpunkt och mina resonemang. Ibland får de mig att ändra åsikt och ibland får de mig att ihärdigare hålla fast vid vad jag tycker. Allt som oftast får de dock mig att vidarutveckla mina resonemang, att se min egen dubbelmoral och riktigt skärskåda vad jag egentligen tycker och varför. De tvingar mig att fundera över min åsikt och de får mig att inse att det jag inte tycker är alldeles självklart. Ibland pekar kommentarerna ut mina egna fördomar och logiska snedkliv. Ifrågasättande kommentarer och meningsmotståndare är fantastiskt. De får mig att riktigt granska mina egna åsikter och de faktorer som påverkat min åsikt.

Ibland blir jag lite ledsen av att få kritik på mina åsikter, för även om det inte verkar som det så är jag en människa som är väldigt desperat efter att bli omtyckt av allt och alla. Men sedan ger jag mig själv en mental bitchslap och inser att kritiken handlar om mina åsikter och mina resonemang, och inte om mig som person. Ibland får jag personpåhopp, som i diskussionen om mammor och amning. Då blir jag lite matt. Men oftast så är kommentarerna insiktsfulla, mogna och sjukt intressanta, som i fallet med sexköps-inlägget.

Så tack alla ni som kommenterar kritiskt och ifrågasättande. Ni hjälper mig växa som människa och vidarutveckla och förstå mina egna åsikter. Och det är jävligt nice!

Tio random fakta om mig

1. Jag gråter alltid till frierier på teve. Mest till verkliga, men nog fan grinar jag alltid lite till fiktiva också.
2. Jag älskar storslagna naturvyer. Får gåshud och inser hur sjukt vackert allt är och hur liten jag själv är.
3. Innan jag flyttade till Stockholm tyckte jag natur var rätt trist, men efter en tid i storstaden lärde jag mig uppskatta naturen och längtade ständigt tillbaka till Dalarna, som faktiskt är Sveriges vackraste landskap.
4. Jag är en fjärdedel norsk och har många släktingar i Norge, som nästan alla är samer. Trots detta har jag aldrig varit i Norge.
5. Jag känner en längtan och ett behov att veta mer om mitt samiska ursprung.
6. Jag tycker det är läskigt att vara ensam hemma på kvällen och natten, och har därför inte sovit ensam en enda natt, varken i vår förra lägenhet eller den här.
7. Jag är övertygad om att jag såg ett spöke förra sommaren.
8. Bland det roligaste jag vet är att bädda ned katten i sängen. Det är dock inte bland det roligaste katten vet.
9. En av mina favoriträtter är lapskojs, men det kan jag inte äta längre eftersom det är renskav i det. Kanske går att göra en vegetarisk variant av det?
10. Jag tycker att Oprah Winfrey är en av världens mest fantastiska personer och jag vill vara hennes kompis!


Lästips: Lady Dahmer om sexköpslagen

Lady Dahmer bloggade bra om sexköpslagen och dess vara eller ickevara. Komplett med ett fantastiskt citat från Gudrun Schyman.

Vardag på en söndag

Jag och Fjanto gick en liten promenad och jag plockade blommor. Nu hade Fjanto sönder ännu en gammal fin skål för mig, jag förstår inte varför det ska vara så svårt att diska försiktigt? Okej om man bara diskar plastsaker och IKEA-skit, då kan man slamra på lite, men diskar man gamla pressglas-skålar som man ärvt kanske man ska hantera det varsamt? Skulle kunna skriva något om "åh, typiskt män!" men det vore ju dumt i huvudet av mig. Istället så är det jävligt typiskt Fjanto. Oförsiktigheten själv.

Igår vad jag och storhandlade tillsammans med mamma och jag förvånas över hur pass mycket billigare mat är i Borlänge än i Stockholm. Uppenbarligen har jag ganska tråkigt, annars skulle jag inte blogga den här vardagssörjan.


Öken

Stora bloggtorkan. Det är söndag, halvtaskigt väder ute och jag vill helst ligga inne och titta på Masterchef Australia. Min hjärna kan inte forma en enda vettig tanke. Därför är det bloggöken idag. Blää vad dåligt jag känner mig, men jag ids ändå inte vakna ur söndagskoman.


Lilla kissen vill ut


Lästips: The Women of The Harry Potter Universe

Best of all, Hermione is a true feminist. At first glance, Hermione appears to stick strictly to the rules. However, the truth is Hermione is constantly challenging the system and pushing others to consider the deep-seeded inequality faced by the non-privileged members of the wizarding world.
- Liz Feuerbach

Sex är ingen mänsklig rättighet

Jag är mot legalisering av sexköp. Ofta blir man då beskylld för att syssla med sexualmoral, det vill säga att moralisera runt hur folk har sex. Men för mig handlar det inte om hur folk har sex, whatever floats your boat är min devis när det handlar om knulla, men jag tycker inte att sexköp handlar om sex. För mig handlar det om att köpa sig rätten att göra vad man vill med någon kropp. Och jag tycker det är fel. Kroppar och människor ska inte vara handelsvara. För mig betyder människovärde att människor aldrig ska användas som medel, utan alltid som mål.

Men är det egentligen inte att ta ifrån folk rätten att bestämma över sina egna kroppar om man förbjudet sexköp? Det finns ju faktiskt frivilliga prostitutierade. Sexköpslagen förbjudet inte människor att sälja sina kroppar. Däremot förbjuder den människor att köpa andras kroppar. Och jag anser att det är rätt. Det kanske finns folk som frivilligt arbetar med prostitution, men det finns också väldigt många utsatta, desperata personer för vilka prostitution är sista utvägen. Och det är dem jag tänker på och dem jag vill skydda. Om jag får lov att krossa några individers dröm om att knulla för pengar för att skydda de personerna, ja då är det så. Det beror nog mycket på att för mig har trygghet alltid varit viktigare än frihet, hur hemskt det än låter.

Sedan finns det någonslags föreställning om att en legalisering av sexköp skulle göra allt till rosor och regnbågar för prostitutierade, men det räcker att ta sig en titt på de länder där sexköp är lagligt för att förstå att det inte skulle bli så. Men nu var det egentligen inte legalisering av sexköp jag tänkte skriva om, men något närliggande. Mest för att jag känner ett behov av att skriva av mig lite och uttrycka min åsikt.

Ibland hör jag ett argument för sexköp som gör mig lite arg. Argumentet: "det är bra med laglig prostitution för då kan de som inte har möjlighet till sex på annat vis få ett sätt att kunna få sex". Som exempel brukar man ta handikappade, som enligt vanlig föreställning brukar ha svårt att hitta någon som vill ligga med dem gratis. Så då vore det ju bra om de kunde få lite sex från en hora, kanske till och med statligt subventionerat. Lite KNULL-avdrag sådär. För sex är ju något som alla har rätt till.

Öh nej.

För det första är sex ingen rättighet. Ingen har rätt till att ha sex. Att ha sex är ett privilegium, inte en mänsklig rättighet. Man har givetvis rätt att själv få bestämma över sin sexualitet, men man har inte rätt att få sex precis när man vill och hur mycket man vill.

För det andra bygger det på en otroligt förnedrande syn på handikappade. Man antar att de skulle vara intresserade av att köpa kroppar. Att de skulle vilja betala för sex. Att de inte vill ha sex på samma villkor som andra människor, sex som bygger på kärlek och förtroende eller lust och kåthet, utan att de kan tänka sig att betala för det. Att det inte spelar så stor roll, bara de får ligga. Och så förutsätter man att de inte kan få sex på annat sätt. Jag tycker det är en sjukt nedlåtande syn.

Många av sexköpsförespråkares argument kan jag tycka låter vettiga. Men i slutändan så kommer jag alltid tillbaka till en sak, och det är att jag inte tycker att man ska ha rätt att köpa någons kropp. Det är klart jag lägger in en värdering i detta. Jag tycker det är fel att köpa någons kropp. Att köpa en människa.

MOVING DAY

Strålade sol och kokhett i lägenheten. Har hjälpt mamma och pappa att flytta och är hemma för lite sen lunch och vila. Sedan blir det nog att åka och hjälpa till lite mer, precis som imorgon och resten av helgen...

Jepp. Lite bloggstilla därför. Bara så ni vet.


Kvällen i bilder


Först satt vi ute på balkongen.


Jag fotade lite inredning.


Scully fick bannor för att hon åt på en blomma.


Slickar sina sår.


Och kommer tillbaka som att inget har hänt.


Jättefint väder så vi bestämde oss för att gå ut och lägga oss på kullen.


Det var väldigt mysigt och skönt. Och roligt, jag skrattade tills jag fick ont i magen.


Fjanto njuter, trots mitt hår i ansiktet.


Jag var klädd i svart. Varmt. Men sedan blev det skugga och kallt, så vi gick in.

Plus & Minus - Deathly Hallows Part 2 [SPOILERVARNING!]

Nu tänkte jag lista vad jag tyckte om filmen med hjälp av plus och minus. Jag har gjort så tidigare och det är typ det bästa sättet som jag kan få ordning på mina kaosartade tankar. Det här kommer inte alls bli någon seriös analys eller bra recenssion, utan det kommer bara bli ett fanatiskt fans tankar morgonen efter att ha sett filmen.

Om du inte har sett sista filmen än och inte vill bli spoilad om vad som händer, eller vad de har tagit med och inte tagit med, så föreslår jag att du slutar läsa nu. Get out medan du kan! Spoiler alert! Spoiler alert!

PLUS

+ Det är en himla snygg film. Jag älskade fotot och jag älskade hur de ibland använde tystnad för att få fram känslan. Det var helt knäpptyst i bion under de stunderna och jag hade gåshud över hela kroppen. Detta är absolut den snyggaste filmen av dem alla.
+ Hur filmen börjar är helt otroligt. Den börjar oerhört lågmält och stilla, som lugnet före stormen. Jag började faktiskt gråta redan ibörjan, för känslan var så intensiv i all sin stillsamhet.
+ Musiken var GALET BRA och det var verkligen rätt musik vid rätt tillfälle. De nyttjade Hedwig's Theme alldeles perfekt!
+ Som vanligt hade de lagt till en del repliker som inte är med i boken. Det kan man ju tycka vad man vill om, men i det här fallet så var det faktiskt en hel del som var himla roligt. Ron hade många nya repliker som var sjukt roliga, vilket i och för sig bero på att Rupert Grint har utmärkt komisk timing.
+ Draken på Gringotts var ju så otroligt söt (fast den var fel sort, i boken är den en Antipodean Opaleye). Jag ville typ ta hem den. Av någon underlig anledning påminde den mig om min katt Scully.
+ En detalj jag gillade var att Hermatrix (Hermione under Polyjuiceelixir) snubblar till på sina höga klackar. Såklart Hermione inte kan gå i klackar, en förnuftig tjej som hon skulle aldrig sätta på sig något som kan leda till skelettdeformationer.
+ Det största gåshudsögonblicket var för mig när McGonagall aktiverar the Hogwarts knights och det är ordagrant från boken "Hogwarts is threatened! Man the boundaries, protect us, do your duty to our school!". Jag får gåshud över hela kroppen nu när jag tänker på det och jag får det varje gång jag läser det i boken också. McGonagall kickade överlag väldigt mycket ass i filmen. Bästa head of house!
+ Jag gillade, nej förresten, ÄLSKADE, kyssen mellan Hermione och Ron. Det var precis så som jag ville att det skulle vara.
+ The Prince's Tale var otroligt välgjort, snyggt och hjärtskärande. Jag grät floder.
+ De hade lyckats bra med hela The Forest Again-biten av filmen. Det är svårt att få det lika fantastiskt sorgligt och bra som i boken, men de hade ändå lyckas bra med biten. I cried. A lot. Såklart.
+ Michael Gambon verkar äntligen ha förstått hur han ska spela Dumbledore! Detta var första filmen med Gambon som Dumbledore där jag kände att han verkligen var rätt i rollen. Det var verkligen Dumbledore på duken, för första gången sedan Richard Harris gick bort.
+ Att de tog med att Narcissa ljuger för Voldemort och på så sätt räddar Harrys liv.
+ Ginnys hjärtskärande skrik och försök att rusa fram när Voldemort och hans Dödsätare kommer tillbaka med Harrys kropp. Det var så otroligt välspelat och gav mig både gåshud och en ny gråtattack.
+ Typ det roligaste i hela filmen var Draco och Voldemort awkward hug. Seriöst! Vad hade Kloves knarkat när han skrev det?! Hur som helst var det galet roligt, även om det kanske inte var menat att vara det.
+ Att Neville fick döda Nagini gjorde mig överlycklig. Länge var jag livrädd att de skulle ta bort hans hjältedåd och när han knockades var jag säker på att de skulle låta Ron göra ormdödandet. Men nejdå, min lilla hjälte, a true Gryffindor, fick döda ormäcklet och jag lät "iiiiiih" av lycka. Och grinade.
+ "Not my daughter, you bitch". FUCK YEAH, Molly Weasley, FUCK YEAH!
+ Harry och Ginnys dynamik i filmen var fantastiskt och jag älskade deras wordless communication mitt i striden, när Ginny bara "I know". Gåshud!
+ Neville/Luna är ju inte med i boken (Neville gifter sig med Hannah Abbott och Luna med Rolf Scamander) men jag shippade dem när jag läste sista boken, så jag blev jätteglad över Neville/Luna-vibbarna. Även om det ju inte är canon.
+ Epilogen. Perfekt avslut. Jag vet att folk kommer tycka det är ostigt och töntigt, men jag gillar ostigt och töntig. Harry förtjänar ostigt och töntigt efter allt han varit med om.
+ Woah vad alla skådisar är bra! Dan, Rupert, Emma, Matt, Bonnie, Tom och Evanna har alla växt så mycket som skådespelare och det var inte en enda gång som jag reagerade på "dåligt skådespeleri". Så duktiga!


MINUS

- Jag förstår ju egentligen att det beror på tidsbrist, så det kan verka fjantigt att gnälla över detta. Men allting gick så fort när Harry väl kom till Hogwarts. Vips så var Orden där och vips var Snape borta. Jag saknade också titten på Ravenclaws uppehållsrum. Men jaja, de har ju inte tid med allt.
- Jag förstår också att det var på grund av tidsbrist som de inte kunde visa hela Helena Ravenclaws berättelse, ni vet med The Bloody Baron and stuff, men uuh det hade ju varit kul att få se och höra!
- Något som förvirrade mig väldigt mycket var vilka det som var med Draco i Room of Requirement. Var det meningen att vara Crabbe och Goyle? För i så fall hade Crabbe solat väldigt mycket. Jag antog istället att det var Goyle och Balise Zabini, vilket är lite konstigt. Och i boken är det Crabbe som tänder eld på skiten och dör, i filmen så var det Goyle. Enligt Wikipedia är detta för att skådisen som spelar Crabbe åkte dit för knarkinnehav, och därför skrev de ut Crabbe ur ploten, för att de inte ville ha tillbaka skådisen.
- Jag tyckte de skötte Freds dödscen jävligt dåligt. Han fick ju inte ens någon. I boken så är man ju typ med när han dör, i filmen ser man honom bara liggandes huxflux i Stora Salen. Och hur ska de som inte ha läst boken (ett stort brott i och för sig) fatta om det är Fred eller George som dött? Nä, fy vad besviken jag är på att han inte fick någon ordentlig dödscen. Men grinade gjorde jag i alla fall. Freeeeed!
- Jag är så sjukt besviken på att de tog bort Nevilles mest awesome replik: "I'll join you when hell freezes over". Kommer aldrig förlåta Kloves för detta.
- Att Voldemort och Harry inte var i Stora Salen under slutstriden. Slutstriden var ganska olik från boken (eller ja, väldigt olik) men det var helt okej, förstår att de måste göra det mer action. Men de kunde ju i alla fall varit i Stora Salen? Fattar inte hur de andra fick veta att Voldemort dött ens. Helt plötsligt kommer Harry ingåendes i Stora Salen och så verkar alla fatta? Öhh. Va? Logik?
- Detaljer som jag saknade. Var var Colin Creevy? Percys återförening med sin familj? Madame Sprout? Testralerna? Graup? Kentaurerna? Shreiking Shack? Det sistanämnda förstår jag att de bytte ut, det kanske hade krävt mer tid, men hur kunde man låta bli att ta med testralerna, Graup och kentaurerna? Man missade ju episka moment. Hade man inte råd med specialeffekterna eller?
- Jag stör mig på att de ibland ändrar ord, när det verkligen inte behövs. Det jag störde mig mest på var när de bytte ut "I'm about to die" till "I'm ready to die", för det förstörde verkligen skitmycket för mig och säkert för många andra fans. Kan inte Steve Kloves sluta tro att han är bättre på att skriva än Jo Rowling? Det var ett litet jäkla ord, hur svårt kunde det vara att hålla sig till boken?!


Överlag tyckte jag alltså att det var en riktigt bra film, bästa filmen av dem alla, och de saker som störde mig var inte katastrofala. Jag tänker gå och se filmen mycket snart igen, och jag hoppas att den fortfarande är lika bra då!


Bara jag som tänkte på denna i The Forest Again-scenen?
Vad tyckte ni om filmen?

Första reaktionen.

Oj.

Jag grät en massa. Rent spontant tycker jag att det är den bästa filmen av dem alla, men det tycker jag alltid alldeles efter att ha sett en ny Harry Potter-film.

Grät en massa på ställen där jag inte trodde jag skulle gråta. Grät som mest under The Forest Again, tror jag. Och vid många andra saker. Nä nu orkar jag inte skriva mer. Imorgon publicerar jag en plus och minus-lista över filmen. Det blir enklast så.

All was well. Puss på er och godnatt.


Tycker ni att det är mycket Harry just nu? Deal with it. Det kommer nog vara det i ett par dagar nu... ;) Tack hörni för era fina berättelser om hur ni mötte Harry, det är underbart att läsa!

Sista premiären.

Plockat fram Gryffindor-hoddien och pimpat väskan. Har ett blixthalsband runt halsen och en DA-pin på klänningen.

Jag har inte vara såhär lite utklädd inför en Harry Potter-grej på flera år. På premiären för sjätte filmen var jag Hermione och på Expecto (eller var det Erised?) var jag Lavender Brown. Gillade bäst att vara Lavender Brown, fyfan vad jag älskar henne i filmerna (förlåt Linnea!). Åh vad konstigt det känns nu. Jag känner att allt är antiklimax.

Egentligen borde jag vara i Stockholm med alla fina nördar. Istället sitter jag här, med nerver som precis börjat smyga fram, ensam i sängen. Fjanto och lillebror spelar Zelda i vardagsrummet.

"Vad konstigt det känns att inte vara i Stockholm", antydde jag nyss till Fjanto, men han var för inne i spelet för att typ ens svara.

Åh vad jag önskar att jag var på Rigletto nu med alla de fantastiska människor jag lärt känna genom Harry.

Men nu ska jag peppa upp mig och börja peppa istället för deppa. Om två timmar är det dags.


NÄSA.


NÄR HANNA MÖTTE HARRY

När jag fyllde tolv, det vill säga den 31 augusti år 2000, så fick jag mitt livs bästa present. Min pappa gav mig Harry Potter och de Vises Sten i födelsedagspresent. Efter att ha läst på baksidan, tittat på framsidan och läst lite av första kapitlet avfärdade jag boken som "seg" och la undan den. Någon månad senare skulle jag sova över hos min bästa kompis, som då bodde granne med mig. Av någon anledning hade jag med mig "den sega boken" och på kvällen när jag fick svårt att sova började jag läsa den, tog mig förbi första kapitlet och sögs in i den fanastiska berättelsen. Jag ljög om att jag hade huvudvärk, gick hem till mig och sedan stannade jag uppe hela natten och läste ut boken. Jag var fast.

Trots att jag var tolv år, och därmed förbi den magiska 11-årsåldern, drömde jag om att få mitt Hogwarts-brev. Att det skulle komma. Jag dagdrömde om att vara en del av berättelsen och hur det skulle vara om jag fick gå på Hogwarts. Jag kärade ned mig i Oliver Wood.

Jag tror att Hemligheternas kammare redan hade kommit ut när jag läst ut De vises sten, så jag köpte den och läste lika snabbt. Året därpå kom Fången från Azkaban ut och jag blev kär i Sirius Black. Därpå följde fjärde boken och jag ryste som jag aldrig ryste förut när jag läste stycket där Voldemort "återuppstår".

Och sedan kom den långa pausen mellan fjärde och femte boken och där i väntan glömde jag liksom bort Harry. Det var så mycket annat som gjorde att jag inte orkade vänta aktivt.

Men sedan kom femte boken ut på svenska. Helt plötsligt kom mamma hem med Fenixorden och jag nästan slet den ur hennes händer och började läsa. Jag var tillbaka i världen och jag kände mig hemma igen. Jag hade hittat hem och för ett tag kändes allt rätt igen. Mitt i läsningen fick jag lov att pausa och gå på bio med en kompis. Vi såg en skräckfilm men jag kunde inte tänka på annat än boken som låg hemma och väntade. Efter bions slut skyndade jag mig hem igen och läste hela natten. På morgonkvisten dog Sirius. Då la jag från mig boken och bara grinade. Sedan fortsatte jag att läsa så fort jag kunde se genom tårarna. Jag gick inte till skolan på ett par dagar efter jag läst ut boken. Jag var i något slags vakum.

Efter femte boken hittade jag till Hogwarts.nu. Jag började skriva fanfiction. Det lärde mig skriva och gav mig ett språk och ett självförtroende som fick mig att våga skriva och leka med ord. Visst hade jag nog lite grundtalang för språket, men att den fick utvecklas är helt och hållet tack vare fanfiction och all fin respons och egoboost jag fick av att publicera mina alster på Hogwarts.nu. Utan de som läste mig då skulle jag inte ha vunnit ett skrivarstipendium på 10 000. Utan dem skulle jag aldrig ha upptäckt att jag faktiskt är bra på något.

Den första boken jag läste på engelska var Half-Blood Prince. När Dumbledore dog slogs min värld i bitar. Vad som helst kunde hända nu. Efter att jag läst ut boken upptäckte jag internationell fandom. Jag började lyssna på MuggleCast och PotterCast och jag diskuterade och hypade och väntade och längtade efter Deathly Hallows.

Den 20 juli 2007 åkte jag till Stockholm för att köa till sista Harry Potter-boken utanför Sf-bokhandeln i Gamla Stan. Där i kön träffade jag min fina Fjanto, min nördiga bättre hälft.

Jag inser att många ser sista filmen som ett slags avslut på Harrys berättelse. Men för mig kom avslutet 22 juli 2007, när jag läst klar sista sidan i Deathly Hallows och stängde boken. Tårarna rann och jag tittade ut genom fönstret. Där gick solen upp. Jag kanske borde ha tagit soluppgången som ett tecken på att det kanske var ett avslut, men inte slutet. För det tog inte riktigt helt slut där. Jag syftar inte på filmerna, de har aldrig betytt särskilt mycket för mig. De har varit roliga sidogrejer som jag oftast blivit förbannad på. Något att fördriva tiden med mellan boksläpp. Visst ska det bli kul att se sista filmen, jag är sjukt pepp, men för mig är det inte liksom Harry Potter på riktigt. Det är någons tolkning på Harry. Harry är bok för mig. Och det kommer jag inte få uppleva igen, om vi får tro Jo Rowling. Filmen kan aldrig väga upp böckerna och jag kommer aldrig kunna känna att filmerna avslutar Harry-epoken, för de är inte Harry för mig.

Det som fick mitt Harry-nördande att inte ta slut är fandom. Att jag har arrangerat konvent, spelningar, träffar, köer och Harry and the Potters-turné. Spelat in och redigerat podcasts. Jag har träffat hundratals fans och vissa av dem har blivit otroligt nära vänner. En av alla de människor jag träffat genom Harry ska jag gifta mig med nästa sommar. Fandomen som samlats runt Harry har gett mig så otroligt mycket.

Men Harrys historia, Harrys berättelse, den tog slut precis då när solen gick upp efter att jag slagit ihop boken. Jag visste att det aldrig skulle kännas likadant igen. Och jag fick rätt. En film kommer aldrig vara samma sak som en bok för mig.

Böckerna lärde mig vilken slags person jag ville vara och gav mig mod att vara den personen. Det är det viktigaste och allra finaste som Jo Rowling har gett mig. Modet att vara mig själv.

Inget kommer någonsin vara det samma som en Harry Potter-bok.


Hur mötte du Harry?

Kvällen i bilder


Tvingade Fjanto att ställa upp på en dagens men var för rastlös för att ta en på mig själv.


Mamma och pappa bor rätt nära Frälsningsarmén. Lite läskigt!


Utsikten från vår balkong. På balkongen sitter jag nu. Ett tag hade jag sällskap,
men sen gick Fjanto och in för att fixa något med Wii och katten följde med.

Link

När vi spelade Zelda så kom jag på roliga skämt som ingen skrattade åt.

Vilket är Links favoritband?
LINKin Park

Vilken är Links favoritlåt?
bLINKa lilla stjärna

Inga skratt fick man.

//nörd

Nu känns flytten äntligen avslutad

Nu är flytten klar på riktigt och jag börjar finna mig till rätta här. Från början gillade jag verkligen inte lägenheten, men nu när vi fått in våra egna möbler, fått upp gardiner, blommor och tavlor, så tycker jag mycket om den. Den känns väldigt varm, ljus och mysig. Imorgon eller på tisdag tänkte jag ge en liten sneakpeak på hur det ser ut här!

Allra bäst gillar jag balkongen, för vi har en ganska öppen utsikt över takåsarna. När vi bodde i Jakobsberg stirrade vi ut på en ful väg, andra högre hus och ett trist ICA Nära. Här är det grönområden. En liten cykelväg och massa träd och lite katter som smyger omkring. Tystnaden är otrolig. Det är nästan helt tyst om kvällarna. Inga billarm som går, inga lastbilar som dånar. Och ändå bor vi mitt i en stad. Jag har saknat det här. Nu måste vi bara skaffa varsin cykel så att vi kan hoja ned på stan på fem minuter.

Det enda jag saknar är mina vänner i Stockholm. Så mycket. Så otroligt, otroligt mycket.


GRATTIS BLOGGEN!

Nu säger vi grattis i efterskott till min fina blogg. Jag såg nämligen att igår var det exakt sex år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Sedan dess har jag behållt samma bloggplattform, samma bloggadress och allt. Väldigt troget av mig.

 


Zelda-maraton



Jag, Fjanto och min lillebror har precis startat ett episkt Zelda-maraton där vi ska spela genom alla spel (till konsoll, inte Gameboy-spelen). Vi börjar naturligtvis med The Legend of Zelda till NES och sedan kommer vi om en mindre evighet avsluta med Twilight Princess (mitt favoritspel!).

Nördar? Nähä?!

THANK YOU


Lästips: Linnéa i USA om sjukvård

Linnéa (vars blogg är ett hett tips) har skrivit ett oerhört bra och gripande inlägg om personliga erfarenheter av svensk sjukvård. Läs!

Okej jag erkänner; jag är lite kär i GW.

Har legat i sängen och tittar på Sommarmord, Leif GW Perssons program om mord som skett under sommaren. Älskade Veckans Brott och detta är lite samma stil, fast Veckans Brott är nog bättre, även om Sommarmord innehåller mer GW.

Sweet att ha teven i sovrummet, även om det bara är tillfälligt. Om några veckor kommer vi få en hörnsoffa, men tills dess ligger vi bra i sängen. Nu ska Fjanto sätta upp en lampa i hallen och jag är rädd att han ska få en elchock och dö.

*mes*


SNART färdigflyttande!

Nepp, bor fortfarande inte i lägenheten. Men ikväll hoppas vi! Det tar för tusan 100 år att packa upp all skit man samlat på sig. Och jag som tyckte det var jobbigt att packa ned! Anledningen till att vi inte flyttar dit innan vi packat upp allt är för att det är så himla drygt att ha en katt springade och hoppande fram och tillbaka medan man ska försöka komma iordning. Vill inte leva i ständig väntan på att katten ska lyckas välta ned torn av lådor.

På ett sätt vill jag inte flytta in för då blir flytten så definitiv vilket skulle göra att jag verkligen måste face the facts, jag ska bo i Borlänge nu, och den tanken ger mig lite panik. Missförstå mig inte, jag har liksom inte ångrat mig, men det känns ändå väldigt motsträvigt att lämna Stockholm för Borlänge. Tids nog vill jag flytta till Falun och Borlänge känns bara som ett nedslag på vägen dit. Så jag vet att det inte är permanent. Men ändå känns det lite kvävande. Kan inte förklara. Fast det vore skönt att flytta in på riktigt för att få lite privatliv igen. Och tid för bloggande. Riktigt bloggande, inte bara skituppdateringar om hur fullt upp jag har.

Vi får se om min familj låter oss ta Scully med dock. Alla har blivit totalt kära i henne under tiden hon har bott här. Och seriöst, hon är världens gulligaste kisse så det är inte så konstigt. Men med ska hon i alla fall, lilla skitkatten. Ska inte bli kul att tvinga in henne i transportburen igen, även om resan från Stockholm till Borlänge gick riktigt bra!


Kissenkatten i buren på väg till Borlänge.


Sneakpeak i nya lägenheten.

Banana Split.

Nu är köket i stort sett klart och idag avnjöt vi första måltiden där. Pastasallad och sen glass till efterrätt. Vi har börjat lite smått med vardagsrummet men det blev inte gjort eftersom jag fastnade i en film (Disturbia) och Fjanto stötte på problem med lampan, tack vare IKEAs fantastiskt dåliga råd.

Imorgon flyttar vi dit på riktigt efter att ha bott hos mamma och pappa i snart en vecka. Bilder kommer när allt är fint och klart! Nu MÅSTE jag verkligen sova. Puss på er, tålmodiga själar som står ut med min dåliga uppdatering.



Njuter.

Hej lite snabbt.

Oj vad jag egentligen skulle kunna blogga mycket om hur det känns att ha flyttat, om lägenheten och så, men jag är för trött. Vi bor fortfarande hos mamma och pappa eftersom vi inte kommit ordning i lägenheten än, men om några dagar flyttar vi nog dit på riktigt. Det är Peace and Love i Borlänge och vi bor äckligt nära campingen. Känner mig som en gammal tant när jag gnäller på dräggiga och skräpiga ungdomar som skriker utanför fönstret.



Disclaimer: Allt innehåll på bloggen tillhör mig om annat inte anges. Creda & länka om något citeras eller bilder lånas.
 Bloggens arkiv 

2014
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11

2013
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 12

2012
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2011
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2010
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2009
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2008
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2007
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2006
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2005
07 - 08 - 09 - 10 - 11 - 12



hits