Porrfilmsmuffen gör mig till en riktig kvinna

Började raka mig under armarna i femman. För några sommrar sedan var jag på semseter och glömde rakhyveln. Två veckor. Det var det värsta jag varit med om, kliade som satan och kädnes klibbigt och hemskt. Det första jag gjorde var att raka under armarna när jag lyckades komma till en affär.

Jag tänker inte försöka sluta igen.



Men benen rakar jag bara längst ner på vristerna, och det har sin orsak. Jag kan inte ha leggings annars, för hårstråna hittar in i de pyttesmå maskorna och dras fram och tillbaka när jag rör mig. Varje kväll har jag skitont i hela vristerna. Därförär jag i stort sett alltid rakad upp till knäna. Aldrig knäna eller högre. Rakar jag mig där är det inte för min skull. Då är det för att höra sambons beröm, och känna den där silkeslena känslan.



Även om det är ideal och inlärt betyder det inte att det INTE är för vår skull vi gör det. Indirekt är det ju det: undvika mobbing, lättare ragga grabbar, känna tillhörighet...

Det är hemskt att man måste raka sig för att passa in, men det finns andra sak vi gör för att bli accepterade som jag tycker är värre. Rökning, supa osv... vem skulle hålla på med sånt om det inte var socialt? Det är droger som långsamt skadar kroppen permanent. Hade Alkohol upptäkts idag hade det aldrig blivit tillåtet. Ändå dricker folk det för att "det är gott". Sure, dryckrna är goa. Men man kan beställa dem sin alcohol. Och det finns andra goda allternativ.



Som sagt, världen är inte rolig alla gånger.

Har rakat bikinilinjen typ en eller två gånger i mitt liv. Slutat till slut att bry mig. Nu är det ju så mycket hår att man kan headbanga som du säger Hanna och de får sitta kvar även om jag ska till stranden :)

Dock rakar jag ju allt annat.. :(

Haha, jag är så ond mot alla ~stackars försvarslösa människor~ på stranden och alla sådana typer, jag rakar benen när jag orkar vilket dock inte blir alltför ofta. Om någon skulle kommentera på det skulle jag tycka att "ja, tur att DU inte behöver ta på det då". Dock är jag så skadad att jag rakar armarna för jag tycker om att klappa på dem. Benen klappar jag inte på, men armarna kan jag smeka i timmar för det är så mjuuuuukt. Jag har en knäpp förkärlek för allt mjukt dock, har klappat mjuka och lena saker sedan jag varit liten.

Annie: Jag har svårt att se att det är för min egen skull som jag utsätter mig för kliande och såriga ben. Jag rakar mig inte för min egen skull, inte för att jag vill det, utan för att jag känner mig pressad och tvingad. Jag ser ett problem i att jag förändrar min kropp, trots att jag inte vill, på grund av tryck, och jag har svårt att se att det är för min egen skull. Självklart finns det folk som rakar för sin egen skull, för att de trivs med det, och det säger jag inget om. Men jag tror att det är lätt att tro att man har ett fritt val, utan att själv vara medveten om hur otroligt normpåverkad man är. Jag var så tidigare. Jag håller inte riktigt med om att det vore för sin egen skull som man rakade om man man rakade benen för att få det lättare med killar eller att undvika mobbing. Och skule min kille börja "berömma" mig för att jag rakat bena skulle jag nog bli fly förbannad.



Ja, det finns värre saker än rakade ben. Men bara för att det finns värre saker så betyder det ju inte att rakade ben är viktigt. Världen är "inte rolig" på många sätt, men det betyder ju inte att man ska acceptera det och låta det bara vara så. Det känns lite som att det är det du säger med din sista replik där, men jag kan naturligtvis ha missuppfattat!

Jag cavar in varje sommar när kortklänningen åker på... Övriga året får det växa som det vill. Tycker det är skönt med barret på vintern. Jag känner mig varken snyggare, sexigare eller naturlig när jag väl rakar benen.. Jag gör det enbart för att slippa kommentarer och blickar, vilket jag har fått i drivor när jag förut vägrade raka benen. Vad ska man säga, jag orkar inte stå emot samhällstrycket eller driva politisk sak bara för att jag inte vill raka benen.. Så på sommarn åker håret av.. Ibland..

Åh, det är så jäkla svårt. Jag rakar mig under armarna, mest för att det har blivit en sådan vana - det tar två sekunder när man duschar och så är det klart.



Jag rakar däremot inte benen alls lika ofta. Jag har väldigt ljusa hårstrån och de syns i princip bara i brutalt sidoljus, så jag orkar inte tänka på det alltid. Den här sommaren har jag gått orakad i både shorts och klänning utan att bry mig. Men det har bara varit hemma på byn - och vad spelar det för roll där? För mig är det lite av en trygghetsgrej, känner jag mig bekväm i mig själv och min tillvaro skiter jag i att raka, men nu när jag ska till Stockholm t.ex. åker nog hyveln fram.



#dåligfeminist

Emma: I byn vid vårt sommarställe kan jag också glida fram med mina ludna ben, men i städer känner man sig så himla uttittad ju. Åh vad jag önskar att jag var i Sthlm och kunde träffa dig <3

Haha, ja, exakt. Man ba "tänk om jag möter Sofi Fahrman och hon spottar på mig. Eller drar ihop en mobb och dödar mig?"



Åh, jag med!! Fan jag saknar dig Hanna! <3

Jag har aldrig fått kommentarer eller nånting när jag inte rakat benen. Delvis kanske för att håren är väldigt ljusa. Men även de som sett. Min erfarehet är att killar bryr sig ganska lite om man är rakad eller ej. Armhålorna rakar jag året om, tycker att svettlukt fastnar annars. Sen rakar jag fittan, och det är nog väldigt mycket på grund av att jag känner mig sexigare utan hår tyvärr. Tycker det ser dumt ut att raka allt så jag bara bort en del. Det känns så trist att jag ibland känner mig skyldig som kvinna, för att jag inte rakar mig ibland, och som feminist när jag gör det. Då kan det liksom inte bli "rätt". Det är inget jag tänker på dagligen visserligen, och jag skulle väldigt lätt kunna strunta i benen eller fittan ganska länge men det är trist att det känns änu mera stigmatiserat att inte raka sig idag än när jag var 13 för 14 år sedan...min systerdotter började raka sig i femman typ.

Men gud, vad har man att raka bort i femman?!

Gaah jag håller med dig, orka raka sig överhuvudtaget, jag har alltid tyckt att det har varit helt onödigt. Jag rakar typ aldrig benen och jag orkar inte bry mig om vad folk tycker och tänker, jag fullkomligt slänger idealet i väggen när det kommer till hår.



Haha, det blev lite roligt när jag träffade min pojkvän för första gången. Han är amerikan, så han är van vid att tjejer rakar ALLT, precis ALLT.. alltså jag menar även mikrosmå hårstrån på överläppen, hår som jag ALDRIG ever ever ens har tänkt på att jag har. Så en kommentar som jag fick när jag träffade honom var: haha, du har mustasch. Det är både jobbigt och komiskt att upptäcka kulturskillnader, hehe. Jag tog inte bort håret, jag sa att antingen dejtar du en hårig tjej från europa eller så får det vara, haha.



Aja hur som helst, ideal suger och jag önskar också att man kunde ta bort den delen av en som liksom påverkas av idealet och kulturen ändå trots att man inte vill..

Jag har faktiskt slutat helt, för att jag helt enkelt inte orkar hålla på. Jag tycker att det är vansinnigt tråkigt, och även om det är skönt med alldeles nyrakade ben så kliar det alldeles för mycket när håret växer ut för att jag ska palla.



Men det är inte lätt. När jag har linne på mig eller bara ben så kan jag känna det som att jag egentligen borde vara så god att raka mig så att ingen ska behöva se mitt hår. Som att det vore något äckligt och ohygieniskt när det egentligen är någonting som naturligt finns där.

Jag läser ibland, du skriver bra (detta fantastiskt intetsägande ord) och intressant, Hannish!



Det kan vara så otroligt svårt detta. Jag (försöker) se och behandla rakande/hår som en slags fobi - ju mer håret exponeras och får finnas till, desto mindre skrämmande kommer det till slut att te sig. För mig, och förhoppningsvis även för andra.



Det tar naturligtvis inte bort problematiken helt, men lindrar hårrelaterad ångest lite grann. Håriga armhålor har jag en sådan jäkla crush på, t.ex, men har svårt för mina orakade ben. Men jag orkar inte hålla på och gymnastisera i duschen så det får va'. Fast en får ju göra som en vill tänker jag, så länge en är medveten om varför det valet görs.



Men hitta lite bilder på håriga kroppsdelar som du tycker är snygga, så kanske det blir aningen enklare att koppla tanken på hår med sin egen kropp?

Tack så mycket Em! :D Vad glad jag blir.



Och jag tror att du har rätt, det handlar om exponering och normalisering. Jag får sätta mig ned och googla hairy legs en hel dag!