Inse ditt privilegium

"Jag har lyckats - därför kan alla göra det!"

Känns det igen? Något som stör mig otroligt mycket är när folk inte inser att de är priviligerade. Mitt favoritexempel på detta är Blondinbella. Jag tycker hon är en duktig och driftig tjej men hon är ett klassiskt exempel på någon som inte inser sitt privilegium. Enligt henne kan alla bli framgångsrika entrepenörer bara man kämpar tillräckligt - för det funkade ju för henne. Det hon inte verkar inse är att hon är vit heterosexuell medelklass kvinna med fördelaktigt utseende, som har växt upp i i Stockholms innerstad med det kontaktnät och kulturella kapital som akedemikerföräldrar innebär. Att säga att någon som växt upp i en arbetarklassfamilj i en bruksort på landet eller i en av Stockholms ruffigare förorter har precis samma möjligheter attt lyckas är naivt och verklighetsfrånvänt. Visst har Blondinbella fått arbeta hårt för att lyckas men det går inte att förneka att hon har haft bra förutsättningar, förutsättningar som alla absolut inte har.

Män är priviligerade för att de är män. Vita är priviligerade för att de är vita. Heterosexuella är priviligerade för att de är hetero. Smala personer är priviligerade för att de har lättare att passa in i den kulturellt accepterade mallen för skönhet. Alla är vi priviligerade på något sätt. Jag tror att det är viktigt att vara medveten om detta. Det kan hjälpa en att se maktstrukturer i vardagen och det gör en medveten om att alla inte går genom livet på samma villkor. Att vi faktiskt inte är jämställda och jämlika och har mycket att arbeta på.

Rädd för att sova

Nu är jag hemma i hos mamma och pappa i Borlänge och ligger i mitt flickrum och försöker sysselsätta mig med allt möjligt för att slippa försöka sova. Jag drömde en totalvidrig mardröm för några nätter sedan (vaknade med hjärtklappning och adrenalinet rusande i blodkärlen, total fight or flight mode liksom!) och sedan dess har jag haft lite obehagskänslor när jag kommer att tänka på drömmen och därmed varit lite smått rädd för att sova. Jättemesigt, jag vet, men jag är lite rädd av mig faktiskt. Älskar att titta på grejer som handlar om övernaturliga ting men är vettskrämd när jag väl ska sova och måste ha lampan tänd.

Nu sitter jag och läser lite bloggar och sedan ska jag fortsätta läsa Size 12 Is Not Fat av Meg Cabot (töntig titel, bra bok!) tills jag är så trött att ögonen ramlar ihop. Problemet är bara att jag verkligen borde sova nu, eftersom jag måste upp rätt tidigt imorgon eftersom mäklaren ska komma och titta på lite grejer och då vill jag inte gärna ligga i sängen och sova liksom. Men jag vågar inte lägga mig till rätta och blunda, för då börjar jag tänka på läskiga grejer. Dilemma!

Inte så jävla cool brud alltså.

Att vara eller inte vara knullbar

ett inlägg om kroppens under fick Fatshionista-Jenny en minst sagt puckad kommentar.
äckligt med tanke din odugliga/ oknullbara kropp
- cocos
Nu är ju detta bara en idiotisk trollkommentar men jag tycker dock att den säger ganska mycket. Det värsta en kvinnas kropp kan vara är oknullbar, eftersom kvinnor till stor grad värderas efter sin förmåga att vara attraktiva för heterosexuella män. En oknullbar kvinnokropp är en oduglig kvinnokropp.

Jag vänder mig mot att knullbar ska vara någonslags mål. Meningen med min existens är inte att vara attraktiv. Min kropp blir inte mindre värd för att den inte är knullbar i normens ögon. Ibland får jag kommentarer om att "det finns faktiskt killar som gillar tjejer med lite kött på benen". Det är nog meningen att detta ska "trösta mig" och att jag ska känna mig smickrad.. Men jag gör fan inte det, för mitt värde ligger inte i att män finner mig attraktiv och jag behöver inte mäns godkännande och tillåtelse för att vara nöjd med min kropp. Jag behöver inte tröstas med att min kropp visst är knullbar i vissa heterosexuella mäns ögon.

Jag vägrar låta the male gaze definiera min självbild.