Vecka 6: Sämsta rådet någonsin
Nu skulle jag ju egentligen inte skriva om preventivmedel, utan jag tänkte skriva om ett råd, eller snarare en syn, som jag tyckte var rätt dålig. Att folk hypade det här med första gången, att "förlora oskulden", så jävlans mycket. Tjejtidningar, med god hjälp från populärkulturen, målade upp bilden av första gången som något som måste vara absolut magiskt och speciellt. Gärna rosblad på hela sängen och fyverkerier efteråt. Om första gången inte var magisk och speciell så skulle man För Evigt Ångra Sig och minnas sin första gång som skit. För det fanns liksom inget mellanting i bilden, det fanns inget "ganska nice, lite meckigt och inte alls särskilt big deal", för om det inte var magiskt och storartat blev det automatiskt skitdåligt, smärtsamt och ångestfullt.
Den här bilden av första gången gjorde att jag väntade bra mycket längre med att ligga för första gången än jag egentligen hade lust med. Det är ju absolut inte som att idag ångrar att jag väntade, för min första gång var helt okej och det var med någon jag verkligen älskade och för i helvete kommer att gifta mig med (så jävla helylle!), men egentligen hade jag nog mått lika bra om det varit med någon annan, som kanske inte var Mannen i Mitt Liv, men som jag gillade och hade lust att ligga med. Jag väntade och väntade eftersom om man inte Väntar På Den Rätten så kommer ens sexuella liv för evigt vara fördömt typ.
Första gången är verkligen inte all that. Den kan vara skitbra, den kan vara lite mysigt, den kan vara rolig, den kan vara smärtsam, den kan vara pinsam. Den kan nog också vara helt och hållet magiskt eller absolut katastrof, men det finns massa mellan de två polariteterna. Jag efterlyser en mer nyanserad bild av första gången. Första gången behöver inte bestämma hela ditt sexuella öde och den behöver inte förändra ditt liv och bli ett minne som du för evigt minns. Det kan bara helt enkelt vara första gången du ligger med någon. And that's it liksom.
Det är tur att det där går över. Min första gång var ett enda stort misslyckande och det var jag inte så satans munter över, men två gånger senare spelade det inte någon större roll längre.
Min första gång va värre än värst, varför behöver man inte gå in på, dom följande gångerna va riktigt hemska. Men sen träffade jag en kille som visade att det faktiskt både kunde vara skönt och roligt! Så han är och kommer vara mitt första bra minne! Och jag tror det är viktigare att fokusera på att komma ihåg sånt som är bra och roligt än sånt som va hemskt och tråkigt oavsett vad i livet det är!
Min första gång var på en knarrig säng i ett knarrigt hus på Gotland, jag var 16 år och hade väntat i 7 månader med killen jag var tillsammans med.. mest för att jag var osäker på om jag var kär i han eller om jag bara hade kille för att alla andra hade det.. men så hände det lite för att det liksom var på tiden och det var varken bra eller dåligt, det var mest bara "jaha då var det överstökat".. himla romantiskt haha.
Patrik: Eller hur, det är liksom vatten under bron tillslut, det är inget man angstar över forever, så som det målas upp att man gör.
Tirja: Ja, varför fokusera på något bara för att det råkade vara första gången, fokus borde väl ligga på de gångerna som betydde något och spelade roll liksom!
mikaela: hahahahha men alltså jag kände också lite "Jaha, så har jag gjort det också".
Min första gång var okej, minns inte så mycket av själva sexet. Däremot hade han ett par röda gardiner som fick hela rummet att likna som en fransk bordell och hans hund åt upp kondomerna.
tänker ändå kommentera det som inte var något råd, för jag tänkte på det bara häromdagen, att ibland tänker jag på när jag använde p-ringar, hur jag helt plötsligt kunde börja vrålgråta utan någon som helst anledning, bara att jag "mådde dåligt" typ. jag har inte gjort det innan syntetiska hormoner, och jag har inte gjort det sen jag slutade. och liksom... hallå eller. det är inte så det ska vara. för någon. nånsin.
Har heller ingen lust att äta ppiller, reagerade jättejobbigt på dem också! Jag skrev om tjejtidningars råd att säga nej, att alltså aldrig få rådet att säga ja.
Min första gång var verkligen ingen hit. Jag var 16, han var en internetdejt och vi båda ville mest få det "överstökat". Det var augusti sensommar och vi var mitt i en skog på en sten.. det var blött, kallt och jag hade lagt mig på ett par blåbärsrisbuskar. Ridå!
Nej, min första gång var inte perfekt, men det behöver den verkligen inte vara heller. Att ha sex behöver inte vara fint, eller egentligen betyda mer än att man är kåt och vill ligga. Det är okej det med! Det som är viktigast är att det sker på ens egna villkor, att man inte blir tvingad.
Jenny: Precis så, så länge det är på ens egna villkor!
Ja, önskar att man inte hypade första gången så mycket. Det gör ju att "alla" gärna ger bilden av att dom ligger asmycket och har fantastiskt sex hela tiden.
Min första gång hände utomlands när jag var 17 år och mest ville testa hur det var att ligga egentligen. På basis av första gången var det inget spännande, blev liksom lite besviken att jaha, det var det :D
Men senare har det som tur visat sig att det visst kan vara himmelriket, men att det inte heller behöver vara det för att vara bra ändå.
Så typ. Men håller verkligen med dig, mera prata om det i tidningarna med fler nyanser!
En annan sak som jag har tänkt på med det som hollywood och tjejtidningar förmedlar om första gången är också att det pratas om det som att det är något separat. I amerikanska tv-serier och filmer är det som att man går från hålla handen till att bestämma sig för att gå hela vägen utan en massa heta hångel emellan. Första gången är liksom ett beslut och ett separat tillfälle, inte något som händer för att man inte kan hålla sig längre och inte något som man gör för att man har lust.
Jag vet inte ens riktigt när jag tycker att jag hade sex första gången. I en period var jag rätt förvirrad kring det där för jag hade varit i sexuella situationer, men visste inte riktigt om de var att betrakta som sex eller inte och kände inte direkt att jag var oskuld, men inte heller att jag inte var det. Håller med Anna n, det känns som om man förväntas gå från inget som ens kan liknas vid sex till typ penetrerande heterosex.
Alice: Precis! Det var samma sak för mig!
Jag håller också med. Jag hade sex första gången när jag var 19, med en random kille jag träffat på krogen och aldrig såg igen efter det. På grund av alla råd om att man ska vänta, allra helst tills det har uppstått ljuv kärlek, sa jag först "nej, jag är inte så easy" som alla gånger förut. Lyckligtvis ändrade jag mig, började undra varför jag inte kunde få vara lite easy. Det var inte underbart, men långt ifrån katastrof, utan riktigt kul. Efter det kunde jag äntligen sluta tänka på sex hela tiden, när jag märkt att det inte är något speciellt i sig, och definitivt inte så magiskt som alla vill få det att verka. Jag misstänker starkt att allt hajpande kring "första gången" egentligen bara beror på att man vill senarelägga ungas sexdebut, och inte på någon genuin omtanke.
