Jag har tusen inlägg som jag tänkt att skriva. Ämnen som jag känner att det lite är "min skyldighet" att ta upp. Som feministhatare som blir så pass provocerade av en facebookgrupp att de hotar folk. Eller att American Apparel once again har varit sexistiska äckel.

Och då blir jag opepp. För om bloggande blir en skyldighet, ett måste, så blir det allt jag aldrig velat att det ska vara. På senaste tiden har mitt besöksantal stigit, jag har börjat bli länkad mer och fler kommentarer flödar in. Och det gör mig så himla extremglad. Alltså helt sjukt lycklig. För jag är sjukt beroende av bekräftelse. Att bli sedd.

Men samtidigt blir det lite jobbigt. För det blir en sådan press att varje dag leverera långa, genomtänkta saker. Ibland orkar jag leverera det. Men visssa dagar så är min hjärna som grött och jag vill apatiskt ligga i sängen. Så är mitt mående nu. Lite upp och ned (men det börjar bli bättre). De dagarna är det himla svårt att prestatera och leverera i bloggväg.

Anledningen till att mitt bloggande är väldigt ojämt är alltså att jag är väldigt ojämn. Jag försöker att hålla bloggen lustfylld och bara skriva när jag verkligen känner att jag vill ha något sagt. Fuck skyldigheter. Jag har inga skyldigheter. Men jag har lätt att inbilla mig att jag måste skriva minst tre inlägg varje dag, varav ett SUPERBRA, för att inte mina läsare ska tröttna. Varför skulle det inte räcka med att bara vara jag och ge bra blogginlägg när jag kan?