Fuck skyldigheter

Jag har tusen inlägg som jag tänkt att skriva. Ämnen som jag känner att det lite är "min skyldighet" att ta upp. Som feministhatare som blir så pass provocerade av en facebookgrupp att de hotar folk. Eller att American Apparel once again har varit sexistiska äckel.

Och då blir jag opepp. För om bloggande blir en skyldighet, ett måste, så blir det allt jag aldrig velat att det ska vara. På senaste tiden har mitt besöksantal stigit, jag har börjat bli länkad mer och fler kommentarer flödar in. Och det gör mig så himla extremglad. Alltså helt sjukt lycklig. För jag är sjukt beroende av bekräftelse. Att bli sedd.

Men samtidigt blir det lite jobbigt. För det blir en sådan press att varje dag leverera långa, genomtänkta saker. Ibland orkar jag leverera det. Men visssa dagar så är min hjärna som grött och jag vill apatiskt ligga i sängen. Så är mitt mående nu. Lite upp och ned (men det börjar bli bättre). De dagarna är det himla svårt att prestatera och leverera i bloggväg.

Anledningen till att mitt bloggande är väldigt ojämt är alltså att jag är väldigt ojämn. Jag försöker att hålla bloggen lustfylld och bara skriva när jag verkligen känner att jag vill ha något sagt. Fuck skyldigheter. Jag har inga skyldigheter. Men jag har lätt att inbilla mig att jag måste skriva minst tre inlägg varje dag, varav ett SUPERBRA, för att inte mina läsare ska tröttna. Varför skulle det inte räcka med att bara vara jag och ge bra blogginlägg när jag kan?
Lova Kopp

Klart att du bara kan/ska skriva när du har lust. Det är ingen idé att göra något för att man tror att någon annan vill att man ska göra det eller för att man tror att man måste. Det är dessutom bara dumt att få ångest över något som egentligen gör en glad och uppmuntrad :)

Erika

Håller med "Lova Kopp".

Skriv för din egen skull, när du själv känner för det, inte för att fylla någon slags kvot. Jag tror säkert du behåller de flesta av dina läsare (typ mig) även om du inte uppdaterar regelbundet. Heja bloglovin lixom :)

Louise

Det är tyvärr så att man börjar få fler läsare känner man kravet på sig att tillfredsställa dem. och dessutom sitt eget ego då man ju vill att de ska återkomma igen och igen...Så jag känner att okej, ibland blir det jätteytligt om en klänning i min blogg och sen kan jag ta upp något som verkligen berör eller upprör mig i nästa. Kom ihåg att ingen kan kräva att man ska skriva långa genomtänka krönikor varje dag. Det gör inte ens betalda kolumnister...Dessutom är det skönt ibland att se att någon annan också har en dag då det är skit samma liksom. Om man inte mår bra men samtidigt vill klämma ur sig en liten liten bloggklick iaf. Då får det vara så :)

Hej! Fett kul att du vill kommentera på det här inlägget, men innan du postar får du gärna tänka på att jag har noll tålamod med sexism, rasism, transfobi, fetthat och liknande skit. Sånt kommer att försvinna snabbare än en hinner säga "yttrandefrihet". Det här är frizon från vikthets och diettjafs. Vänligen respekera det. Tack för att du läser min blogg!