Lite klagomur och mycket stolthet
Imorgon är första riktiga arbetsdagen på praktiken och jag hostar fortfarande alldeles för mycket. Tänk om kortisonkuren bara kunde göra mirakel under natten... men det känns som lite önsketänkande.
Men bara klaga tänker jag inte göra, jag är glad också, och väldigt stolt. Min moster, som är otroligt kreativ och duktig, har öppnat sin egen webshop för scrapbookingmaterial. Hon är så himla duktig på det här och mycket av mitt intresse för pyssel och knåp har jag fått från min fina moster Malin! Jag tycker ni ska besöka hennes sida, som heter Sirap i Paris, och kanske beställa hem lite pyssligt material... Man kan aldrig få för många fina papper till exempel!
Printscreen från nyöppnade Sirap i Paris!
Men bara klaga tänker jag inte göra, jag är glad också, och väldigt stolt. Min moster, som är otroligt kreativ och duktig, har öppnat sin egen webshop för scrapbookingmaterial. Hon är så himla duktig på det här och mycket av mitt intresse för pyssel och knåp har jag fått från min fina moster Malin! Jag tycker ni ska besöka hennes sida, som heter Sirap i Paris, och kanske beställa hem lite pyssligt material... Man kan aldrig få för många fina papper till exempel!
Printscreen från nyöppnade Sirap i Paris!
Vad alla andra tycker:
Såhär tycker Nat:
Åh, Hanna du gjorde precis min dag! Har letat överallt efter bra scrapbooking sidor och föll för ett album direkt :)
Såhär tycker hanna - happy happy fatgirl:
Nat: Åh vad roligt!
Såhär tycker Elin Maria:
Hehe. Jag kan inte läsa "sirap i paris" utan att tänka på "församla i paris". Min pappa kan få mig att skratta när som helst genom att fråga vad det blir baklänges.
Såhär tycker Isabella Swan:
"Mor i Paris gav Sara, magra Sannas arga mara, svag sirap i Rom."
Det där är ur någon barnbok i serien "Min skattkammare", tror jag. Fattar inte varför hjärnan envisas med att minnas meningslös skit av den typen när den vägrar minnas typ referensvärden för prover.
Ser du en bild som är din och du vill ha borttagen? Hör av dig så fixas det! Headerbilden är ritad av Bettie von Fraucht.
Trackback
