På bättringsvägen

Igår började min praktik! Och jag var fortfarande sjuk men jag släpade mig dit och var med på två timmars introduktion och rundtur, vilket var roligt och nu är jag pepp på att börja jobba på torsdag. Men när jag kom hem igår hostade jag tills jag spydde efter att ha bestigit tre trappor.

När tre trappor ger en andnöd är det nog dags att besöka doktorn, så mamma skjutsade upp mig till jourmottagningen och där fick jag andas i ett inhalationsaerosol (typ en apparat som sprutar ut ånga där det finns små droppar läkemedel finfördelat i luften). Det gjorde att jag blev alldeles skakig, ungefär som att mina inälvor skuttade lite. En monsterdos med kortison på det gjorde att jag kände mig jättefrisk direkt och typ blev lite... speedad. Så jag åkte och handlade med mamma och blev typ rädd för att se människor för första gången på en vecka. Nästan i alla fall.

Nu ska jag käka kortison i fem dagar och sen hoppas jag att jag är frisk som en nötkärna. Jag känner mig i alla fall bättre även idag. Jag är så himla glad att jag bor i ett land där jag får den här sjukvården asbilligt, där jag slipper skuldsätta mig eller teckna skitdyra försäkringar. Fan vad bra sjukvård vi har!
Hej! Fett kul att du vill kommentera på det här inlägget, men innan du postar får du gärna tänka på att jag har noll tålamod med sexism, rasism, transfobi, fetthat och liknande skit. Sånt kommer att försvinna snabbare än du hinner säga "yttrandefrihet". Det här är frizon från vikthets och diettjafs. Vänligen respekera det. Tack för att du läser min blogg!