Här är det förresten festivalkaos redan. Stan invaderas av Peace and Love-besökare. Känner mig uråldrig, men jag tycker det är lite jobbigt... Det blir skräpigt, skrikigt och trångt. Tack och lov för att jag åker till Stockholm på fredag, så slipper jag lite av detta i alla fall.

Jag känner mig faktiskt lite gammal för Peace and love, det är en festival med låg medelålder... och om jag ska se konserter vill jag helst inte göra det med aspackade 16-åringar hängades över axeln. Så när vi kom över ett festivalpass så ringde jag min lillebror och hörde om han ville ha det. Så nu har jag en överlycklig och tacksam bror, vilket får mig att känna mig som SuperSyrran.

Idag har jag varit hos tandläkaren och lagat en tand. Det blev inte ens i närheten av så traumatiskt och dyrt som jag trodde det skulle bli. Men jag var ett psykfall innan, herregud, det var tur att Fjanto följde med mig, annars hade jag nog aldrig vågat mig iväg. Men nu har jag hela tänder. Det är bra, för jag ska till Stockholm och hälsa på nästa helg!

Nu ska jag nog ta en promenad för värdet är fantastiskt!

Hej svejs tills på onsdag, för nu åker jag iväg på kryssning med mamma. Dels för att köpa öl till bröllopsfesten, men också för att få ta det lite lugnt ett tag. Dock är båda jag och min kära mor krassliga, men äh, vi ska ju inte på någon jävla fotvandring, vi ska ju bara ta det lugnt.

Har förresten hämtat ut mina glasögon. Sjukt ovant. Jag stör mig på att ha ram runt synfältet, det känns knäppt och konstigt men det är väl en vanesak. På högra ögat har jag -0,50 och på vänstra -0,75 så jag är ju inte så vansinnigt närsynt, men nog för att jag ska behöva dessa. Jag tycker jag ser ut som en liten pluggis... men mycket handlar nog om att jag inte har min lugg just nu.

Det är skönt att kunna spela tv-spel utan att kisa! Har firat genom att spela Dragon Age 2 i ett par timmar och nu funderar jag på att dra fram Supernintendot och spela lite A link to the past.

Idag har jag mycket att göra och hinner inte skriva seriöst, så här kommer lite kortisar.

→ Aftonbladet skriver om den vidriga responsen på Feminist Frequencys "Tropes VS Women in Video Games".
→ "Tropes VS Women in Video Games" har samlat in ÖVER EN MILJON KRONOR nu. Grundmålet var ju typ 40 000 kronor eller något, men nu har det kommit till så sjukt mycket mer saker, som ett läroplan för att använda i skolor, bättre kvalitet, extra videos och sådant. Helt fantastiskt!
→ När jag ändå snackar tv-spel så tipsar jag om allt som Malin Söderberg skrivit på bästa spelsajten Svampriket (speciellt krönikorna "Letar du efter The Sims?" och "Vem vill rädda Lara från våldtäktsmän?". Speljournalistik med genusperspektiv is my kind of speljournalistik.
→ Om ni älskar mat måste ni kolla på Masterchef Australia. Så jävla bra program och hungrig och inspirerad blir man. Ladda ned eller nått.
→ Jag vill se Snow White and the Huntsman. Kommer jag bli besviken?

Puss!

Idag har jag pysslat med bröllopspyssel och tittat på Legally Blonde 1 och 2. Snart kommer Fjanto hem med Coca Cola och vi ska fredagsmysa på balkongen, eller kanske till och med ute i gräset. Ibland är livet rätt nice.

Massa tack till min fantastiskt duktiga moster Malin, som har den finfina butiken Sirap i Paris (som har 50% rea just nu!). Hon har gjort de här fantastiskt fina korten till oss. Vi är så otroligt nöjda!

Om ni tittar i kommentarfältet till senaste inlägget märker ni att blogg.se har en ny funktion (det var på tiden, saker har sett i princip lika ut sedan jag började blogga här år 2005). Jag kan numera svara på kommentarer direkt under varje kommentar, i ett litet tillägg typ. Gillar ni det, eller tycker ni om det klassiska där jag skriver en egen kommentar för att svara på era kommentarer bättre?

Jag tänker mig såhär att jag svarar direkt under kommentaren när det är kortare svar, men skriver en egen kommentar när det är längre grejer. Hur låter det?

Blogg.se har lite fler roliga nya grejer, så jag bloggnördat och varit peppad hela kvällen. Överlag är jag nöjd, och det jag inte är nöjd med tänker jag klaga på, hehe.

Kommer ni ihåg att jag skrev positivt om plus-size.se? Det verkade ju så lovande, men nu blir jag lite sorgsen när jag ser finalisterna i deras modelltävling. Ingen över storlek 50 trots att One Stop Plus, sidan som modellerna ska synas på, har kläder ända upp i storlek 64. Jag säger inte att jag inte tycker att det skulle ha varit modeller med i mindre plus-storlekar, men naivt nog hade jag hoppats på lite spridning vad gäller både storlek och kroppsform. Och jag vet att det var större tjejer som sökte.

Det är så sorgligt. Nä, fy. Inte okej. Jag är en storlek 50-52. Jag vill ha modeller som visar hur kläderna sitter på min kropp. I alla fall nån gång. Snälla plus-size och One Stop Plus, om ni gör om detta så försök att vara inkluderande. Allt annat är patetiskt från sidor som säger sig ha "generösa storlekar" och vara en "homage till alla kurviga kvinnor".

Jag antar att det bara gäller kvinnor som har kurvorna "på rätt ställe". Snark.

Edit: Vill förtydliga att jag inte riktar denna kommentar alls mot finalisterna, alla tjejerna som är med är väl värda det och jag tycker absolut att även kroppar i de mindre plus-storlekarna ska få vara med! Alla vi som är tjockare än normen utsätts för någon form av fettfobi och fördom angående fett, även om graden varierar. Jag vill inte dela in folk i mer eller mindre tjocka egentligen, men när man ser att det är fruktansvärt homogent vad gäller kroppsform och storlek i finalen så kändes det relevant att ta upp det. Men återigen, inget riktat mot finalisterna, de har inte valt ut sig själva. Detta inlägget är enbart kritik till de ansvariga för tävlingen (och jag vill tillägga att det inte heller är kritik mot Pluspanelen, är övertygad om att de gjort det bästa de kunnat av de urval de fått).

Från Fancy Frida, som är grundare till gruppen Fancy Fatshion, fick jag det här på posten för ett tag sedan. En liten present för att jag råka vara en så bra admin där. Så himla gulligt, man känner sig uppskattad!

Detta är alltså NYX Smokey look kit.



Färgerna är perfekta för mina färger, speciellt den guldiga som är den perfekta vardagsskuggan när man bara vill ha lite färg och skimmer på ögonlocken. Alla färgerna är sådana där att man inte behöver ta jääättemycket för att få färg, och det gillar jag. Jag brukar vara sämst i världen på att få till smokey eyes, men med den här går det faktiskt bra!



I ett litet fack under finns läppglans och lite borstar. Läppglansen är ingen favorit, jag gillar inte konsistensen och färgerna passar mig inte särskilt bra. Borstarna är den kvalitet man kan förvänta sig på små borstar som medföljer, alltså inte den bästa. Men de funkar!



Tack Frida! Nu kan jag köra smokey eyes för hela slanten!

Hej!

Jag älskar att ni kommenterar och länkar till era bloggar här. Alla är välkomna! Men om ni länkar till en blogg som innehåller prat om viktminskning, dieter, bantning, vikthets, thinspiration eller liknande så vill jag gärna att ni i ert bloggnamn eller någonstans i kommentaren sätter in en triggervarning. Syftet med det är att många, inklusive jag själv, försöker undvika sidor som kan fungera triggande, det vill säga få en att må dåligt. Skriv typ (trigger vikt) eller något, så vet folk som inte gärna besöker sådant att de inte ska klicka sig in på bloggen. Det samma gäller om man postar länkar till artiklar eller blogginlägg!

Hoppas att det inte känns jobbigt eller för mycket begärt, men jag är mån om att det är här är en frizon från prat om viktminskning och liknande, och då måste det även innefatta utgående länkar! Jag ska själv försöka bli bättre på att sätta triggervarning på inlägg och länkar som rör ämnena!

Kram,
Hanna

Utsikt från balkong. Åt ena hållet ser det ut såhär:




Och åt andra hållet ser det ut såhär:

Jag har ju handlat bröllopsunderkläder dåra. Det var en... intressant upplevelse. Att stå där och dra på sig värsta superunderkläderna som verkade som att de inte ens skulle ta sig över min grandiosa röv. Med orakade ben i en varm provhytt med brösten slängandes hit och dit medan en snäll expedit hjälpte till. Jag var helt övertygad om att jag ALDRIG skulle få på mig det jävla lilla tygstycket, det kändes liksom som nån liten strumpa för mitt ena lår, men expediten insisterade på att det skulle gå och till slut gick det. Fattar inte, var som Hermiones väska i sista Harry Potter-boken typ. Resultatet av alla mirakelunderkläder blev dock asbra.

Men sen infinner sig mitt dåliga samvete för att jag ba köpte underkläder som höll in och jämnade ut valkar och gav mig en fin form i klänningen. Som att jag inte har fin form annars liksom.

Jag är inte alltid så jävla stark i min egen kroppsacceptans. Jag kan få dåligt samvete när jag äter chips, jag kan grina framför spegeln för att jag har sett nya stretchmarks (fast de är rätt fina när de bleknar) och jag kan fiska bekräftelse hos Fjanto för att känna att min kropp är värd något. Jag kan dissa en klänning jag älskar för att den misslyckas med att få mig att se smalare ut och jag har sällan ärmlöst för att jag tycker jag har jättetjocka överarmar.

Jag kämpar. Det är en evig jävla kamp, som blir lättare. För man måste liksom träna på det här med acceptans. Och jag gör det. Men ibland ba slinter det till och går några sten bakom, som att man typ vrickar foten. Men jag är mänsklig. Det kändes viktigt att skriva det här, apropå mina tankar om den känsla av misslyckande som ens egen acceptans kan väcka hos andra.

Gud vad FÖRBANNAD jag blir när jag läser om responsen som Anita Sarkeesian, som är Feminist Frequency, har fått i och med sitt kommande projekt där hon ska granska tropes i tv-spel. Herrejävlagud vilka misogyna, sexistiska skithål som saboterar hennes wikipedia-sida med sin kvinnohatande smörja och lämnar vidriga, korkade och hatiska kommentarer på youtube med hot om våldtäkt och övergrepp. Det är kommentarer om att "get back in the kitchen", det är kommentarer om att kvinnor inte kan spela och om att allt vi som gnäller behöver är lite kuk.

Och så säger man att feminismen inte behövs. Jävla idioter, jag blir så arg. Det här är ett bevis på Feminist Frequency VERKLIGEN behövs. Om ni vill stödja projektet "Tropes vs Women in video games" så kan ni göra det genom att göra en donation! Anitas tidigare serie om tropes vs women i film och på tv var jättebra och jag ser verkligen fram mot det nya projektet. Stay strong Anita, you're awesome!

DONATE!

Musiken är konstigt bra också. Och jag älskar Kathy Griffin.

Det här med mitt tjat om kroppsacceptans. Ibland funderar jag på om det är kontraproduktivt. Lägger jag för mycket fokus på utseende och yta när jag predikar om att vara nöjd med kroppen, hur den än ser ut? Vi lever i en kultur som fokuserar så otroligt på yta, som granskar och kommenterar våra kroppar både i det tysta och helt öppet. Och ibland blir jag rädd att jag bidrar till det när jag bloggar om kroppsacceptans.

För det jag gör är ju att fokusera på kroppen. Jag blir ännu en röst i den öppna dialogen om våra kroppar. Kanske en annorlunda röst, då jag manar till acceptans och inkluderande, men ändå en röst i den eviga strömmen av kroppsmedvetenhet och fokus på ytan. Och jag är medveten om att det här med att acceptera sin kropp också bidrar med en press, som kan få någon att känna sig misslyckad och dålig för att hen inte gör det. Jag har sett smala personer resonera som så att "om tjocka personer kan lära sig att acceptera sina kroppar, då måste jag vara jättedålig som inte kan göra det!". Jag tror inte det resonemanget alltid kommer från en tro på att tjocka kroppar är fula, men snarare än medvetenhet om att ens kropp överensstämmer mer med idealet, men ändå är man sämre på att acceptera den. Då är det nog lätt att lägga den skulden hos sig själv (där den inte hör hemma).

Jag försöker att inte lägga fokus på yta. Jag skriver sedan en tid tillbaka om aldrig om att älska kroppen, utan att acceptera den och lära sig leva med den. Jag försöker undvika att skriva om att jag tycker jag är snygg, eftersom det lägger fokus på yta. Än sen då, om jag inte skulle tycka att jag var snygg... om jag skulle tycka jag var ful? Vad skulle det spela för roll? Det säger inget om mitt värde eller min kropps rätt att existera och synas.  Jag försöker lägga fokus på kroppens värde i egenskap av en kropp! Men där kommer det igen, kroppen i centrum. Allt ljus på kroppen... som vanligt. Och jag bloggar ofta om kläder och lägger ut snygga bilder på mig själv, på så sätt är jag en hycklare.

Samtidigt känner jag att jag prioriterar min kamp för kroppsacceptans (med fettacceptans i centrum) över min vilja att föra fokus från utseendet. Som tjock tjej i en smalbesatt värld känner jag att det jag gör är nödvändigt. Och jag tror någonstans att om alla kroppar blir accepterade och värda bara för att de helt enkelt är våra kroppar, så kommer fokuset förflyttas från utseendet lite. Kanske naivt, men jag tänker så. Och hoppas att jag har rätt. Jag hoppas så att jag gör gott med min blogg men blir ibland rädd att jag snarare stjälper än hjälper.

Jag är nyfiken på vad ni tänker och tycker kring detta? Blir min blogg bara ännu en jobbig röst i sorlet av kommentarer om kroppar? Eller är det en annorlunda röst som behövs? Hur tänker ni andra som bloggar om kroppsacceptans om det här? Hoppas ni vill dela med er av era tankar i kommentarerna!

Älskar när någon skriver ett inlägg som ba är allt man själv känner och skulle vilja uttrycka men inte har ork, mod och tankeförmåga nog att göra. Tack Fanny!

Jag ser inget längre. Och jag får inte klippa luggen, för den måste vara lång till bruduppsättning. Förutom hårgardinen så har jag synfel! Har jag berättat det? Var på synundersökning för några veckor sedan och jag är närsynt. Så pass att jag misstar en vit bil med gult släp för en ambulans. Eller en parkering och några bilar för ett partytält. Har två glasögon att hämta ut, men har inte hunnit. Men jag är numera med i glasögonklubben.

Nu ska jag åka och prova underkläder som får mig att se awesome ut i brudklänning och sen åkte och köpa 110 burkar läsk på erbjudande. Inte till mig själv, utan till bröllop. Herregud.

Ibland känns det som att jag lever med en halv hjärna. Det är sällan jag kommer på något riktigt skarpt att skriva på bloggen nu för tiden. Min hjärna kan inte tänka hela vägen fram, stannar efter halva resonemanget. Det tar längre tid att se samband. Det är som att hjärnan når en punkt där den inte orkar längre, och så stänger den bara av.

Det är så jävla jobbigt. För jag saknar när hjärnan tog mig hela vägen fram. När jag slängde mig in i diskussioner och fortsatte, ifrågasatte, resonerade och så vidare. Men nu, när en intressant diskussion har uppstått till Hannahs tvspelsinlägg, då bara orkar jag inte. Folk skriver grejer som är utmanande och intressant, och som jag vill svara på men hjärnan bara "öööh".

Jag antar att det är mitt dåliga mående som jag dragits med ett tag nu. Det påverkar allt, inte bara förmågan att orka umgås och göra saker, utan också förmågan att orka tänka. Och det är liksom det värsta. Jag brukade vara så snabbtänkt, så nu känner mig som en tankekraftens sköldpadda. Som aldrig når hela vägen fram, utan dör efter halva vägen. Och sen blir den uppäten av haren. Typ så.

Men! Ibland, på senaste tiden, så får jag ögonblick av skarphet. När hjärnan slår på tempot igen och jag kan tänka. Det funkar! Det ser jag som en framgång. Även om stress får den att kortsluta igen (och jag brukade vara extremt stresstålig). Men det går åt rätt håll. Faktiskt! Nu är det bara latheten som ska övervinnas. Att orka tänka klart, att inte göra det lätta och bara ge upp. Att inte radera det halvskrivna inlägget utan att publicera. Fast jag är alltid rädd att det ska vara ogenomtänkt, för jag är så van att vara det. Jag har vant mig med att vara och känna mig dum. För jävligt. Nu ska jag våga börja vara smart igen.

Ps. Kom på att hjärnan tenderar att funka bättre när jag inte tänker på att jag tänker. Typ när jag borstar tänderna, sminkar mig, sminkar av mig, lagar mat osv osv. Då ba tänker jag smarta saker och kommer fram till saker. Fast det funkar bara omedvetet.

Idag har vi postat inbjudningskort och tittat på Masterchef Australia. Sen åkte Fjanto till jobbet och jag vilade. Nu har jag precis ätit lunch och ska vila lite till och sen ska jag duscha, packa väska och åka hem till mamma och pappa för jag ska sova där en natt. Det är mysigt att åka och sova där, lite hotell liksom. Fjanto får egentid att laga korv (jag hatar lukten av korv) och spela schack och jag får pyssla och vara vaken sent med mamma.

Och så saknar man varandra. Det är töntigt, men det räcker med en natt ifrån Fjanto för att jag ska sakna. Kan inte fatta att jag brukade vara ifrån honom en vecka i sträck när vi bodde i Stockholm. Åkte till Dalarna och hälsade på minst en gång varannan månad ju, och det var olidligt med saknad. Älskar att bo här nu, jag behöver aldrig vara på ett ställe och sakna ett annat en längre tid. Vi trivs, båda jag och han. Vi har mer tid för varandra när 2 timmars pendling försvinner. Och det bästa av allt, vi behöver inte sakna lika länge.

Men jag vet att när vi ses imorgon på Kupolen, när han har slutat jobbet, så kommer vi att ha saknat varandra. Och det är nyttigt att sakna ibland. Imorgon ska vi köpa vigselring. Hejsanhoppsan!


Dagens lunch, en sallad med halloumi och ägg. Eller egentligen halloumi och ägg med sallad, eftersom jag hade så lite sallad att använda. Men gott!

Hannah har skrivit ett otroligt bra inlägg om sexualiserat våld som underhållning. Läs läs läs!

Edit:
Asså, är det bara jag som känner mig exkluderad när jag spelar tv-spel? Som att tilltalet, karaktärsdesign och allt är gjort för att tilltala och vara för män? Som blir illa tillmods över att kvinnokropp nästan alltid är så sexualiserade och objektifierade? Är det fler som upplever detta? Eller är jag bara en känslig tönt?

Nä, vi pysslar inte riktigt med sånt. Men vi pysslar med annat. Fjanto har skrivit noter till en av de låtar som kommer sjungas på vårt bröllop (för det gick inte att hitta färdiga till den version vi vill ha) och jag har pysslat lite dekorationer.

Nu funderar jag på om man ska använda denna dag som ursäkt till att köpa färska jordgubbar... Mums! Det vore jordgubbspremiär för min del!

Idag har jag en spännande dag av samtal framför mig! Har ganska mycket i sista minuten kommit fram till att jag visst vill ha hjälp med make up och hår på den stora dagen. Så nu blir det att ringa runt till alla frisörer i stan och hoppas att hitta en som inte är upptagen.

Önska mig lycka till!

Idag har jag skrattat åt Alex Schulmans övertygelse om att flickor inte jagar och snokar rätt på porr.

Jag har en dotter och min fru är gravid igen och i veckan fick vi veta att det är en flicka till och då kom jag att tänka på allt detta och konstaterade att det ändå är rätt skönt att­ ­slippa pojkar och deras jakt på porr.

Oj oj. Nu kan jag inte tala för alla flickor, men nog tyckte jag att det var skitspännande att leta efter och hitta porrtidningar. När man hittade en var det liksom skräckblandad förtjustning, man blev lite äcklad men samtidigt alldeles pirrig och konstig. Eller när man började upptäcka vad som gick att hitta på internet... oj oj!

I kommentarfälten hos Fitt for fight och Bloggkommentatorerna verkar det även som att jag inte varit ensam tjej om detta.

Jag är övertygad om att porrjakten är ungefär lika vanlig bland tjejer som killar. Men medan killar skriver krönikor om det och i gemenskap med andra män skrattar åt sin barndoms porrupplevelser så är det fortfarande lite skämmigt att prata om det som tjej. Att man redan tidigt hade en sexualitet blir liksom pinsam och lite fult, medan det hos killar ses som helt naturlig och normalt. Fan vad trist! Därför blev jag glad att så pass många delat med sig av sina minnen i ovan länkade kommentarfält! Känn er välkomna att göra det samma här!

Det vore dumt att skriva att jag tror att jag håller på att bli frisk. Det skulle nog jinxa det hela. Så jag skriver det inte. Men jag känner mig rätt pigg idag i alla fall! Dagarna består just nu av bröllopsplanering, vilket är roligt men också ångestframkallande.

Jag har hundra saker som ska göras typ nu, men som man måste vara frisk för att göra, så jag ba hoppas att jag verkligen blir frisk snart. Nästa vecka måste jag gå och titta ut sådana där rejäla och praktiska underkläder att ha under min klänning och så måste jag och Fjanto köpa vigselring. Det är de två stora måstena. Om jag inte har fixat det under nästa vecka får ni skälla ut mig. Okej?