Attraktion

Onewaycommunication-Hannah och Lady Dahmer diskuterar att tjejer tänder på killar som ser kåta ut, vilket ofta även tolkas som att männen ser farliga ut. Det var tydligen blicken som gjorde det. Svart kajal tycks vara ett nyckelord.
 
Jag ransakade mig själv och vid första anblick tänkte jag att jag nog också gillar män med kåt och farlig blick, men sen insåg jag att nej, det stämmer ju inte! De män jag tycker är snygga har ju ledsen, lite grubblande och svår blick, ungefär som att de döljer en ocean av djupheter som de gärna vill diskutera med mig. Typ så.
 
Ungefär som James Franco, Misha Collins, Ryan Gosling, Heath Ledger och Jensen Ackles.
 
 
 
 
 
 
Men sen kom jag och tänka på att något annat de flesta killar jag finner attraktiva har gemensam är att jag älskar när de ler för att de får skrattrynkor och kanske smilgropar och bara ser allmänt adorable ut.

 
OBS att denna bild på Misha Collins och hans nyfödda unge får min livmoder att vilja bli bebodd.
 
 
 
 
Och fan, så även min man. Han ler också sådär skrattrynkigt fantastiskt adorable. Så jag antar att jag attraheras av män som ser ledsna ut men sedan spricker upp i ett fantastiskt leende? Måste ju vara så.
 
Isabella Swan

Jag står alltid så frågande inför det uttjatade påståendet om att "tjejer gillar farliga killar (alt. killar som ser farliga ut)"; både när det kommer från (bittra) killar och när det (som här) kommer från tjejer. Jag är så sjukt ointresserad av det farliga. Kanske för att jag är gammal, kanske för att jag är tråkig - kanske för att jag är en fegis? Kanske för att min erfarenhet av det "farliga" är att det så lätt kan bli för farligt, dysfunktionellt, destruktivt och allmänt otrevligt (det här med att tro att just jag är den enda Rätta(tm) som kan omvända den destruktiva killen som alla andra misslyckats med för att de inte älskat honom tillräckligt är inte min grej). Not sure.

Sympatiserar till hundra procent med Björn Kjellman, som under inspelningen av Pelle Svanslös-julkalendern fick frågan om det inte kändes som ett nerköp att behöva spela mesige Pelle och inte "intressante" Måns svarade att det ju säger något om vårt samhälle när man tycker att elakare automatiskt equals intressantare och mer mångfacetterad, och seriöst, hur mycket man än snackade om hur "intressant" han var, vem ville EGENTLIGEN vara Måns kompis?

Svar: Jag är också otroligt ointresserade av det farliga. Däremot är jag intresserad av djup, känslor, humor och intelligens samt viljan att spela tv-spel många timmar i sträck.
Hanna - Happy Happy Fatgirl

Amadeus

Isabella: Eller är det helt enkelt så att kvinnor, precis som män ändå attraheras av olika saker? Det är något som jag tycker är intressant med den här diskussionen (har läst en del i kommentarsfälten på onewaycommunication och ladydahmer), att det visserligen finns de som håller med men även en del som inte gör det.

Själv är jag inte helt säker på vad jag är attraherad av... men jag gillar ofta killar med lite androgynt utseende, och uppskattar överlag människor som verkar snälla och smarta.
Kajal på kille vore coolt, men kanske mest för att det signalerar att han inte är rädd för att använda smink vilket kan tyda på bra personlighet ^^

Isabella Swan

Jag tror iofs inte att jag någonstans påstod att det jag attraheras av, eller inte attraheras av, är något slags mall för vad som är Rätt(tm)? Att jag verkligen inte förstår poängen med farliga män är ju sant, och om jag inte ens kan säga det (notera skillnaden mellan "jag förstår inte x" och "jag tycker att det är fel/stört/etc. att x") utan att någon som tycker att det är det bästa som finns skall känna sig stött i kanten så vet jag inte. Som du så riktigt påpekar - man attraheras, och stöts bort, av olika saker.

Jag stör mig på påståendet att "tjejer gillar farliga killar" när det framförs just så, som någon allmän beskrivning av hur tjejer som grupp är och gör. Lite så tyckte jag även att Lemoines första inlägg i frågan var; "kolla här, nu skall jag berätta Sanningen(tm)". Vad enstaka personer attraheras av är inget jag hänger upp mig på.

(Vad gäller episoden med Pelle och Måns, så handlar den ju mer om samhället och synen på hur människor skall vara än om vem man vill ligga med. Och där tror - obs tror - jag, ärligt talat, att det är ganska få som vill att deras kompisar skall vara elaka, ljuga och svika.)

Amadeus

Oh, menade det absolut inte som kritik. Tolkade dig bara för bokstavligt (varför är inte jag attraherad av farlighet osv) samt allmän reflektion. Håller faktiskt med dig, det är störande när saker framförs som allmän sanning på det sättet och jag förstår inte heller vad som skulle vara attraktivt med farlighet.

(Det där med Pelle och Måns tror jag kan vara ett exempel på något jag hörde nån gång, parafraserat, och som stämmer på mig i alla fall: I böcker och filmer är det onda (Måns kanske inte är ond men det är ju barnböcker också) mer intressant medan det goda bara blir platt och tråkigt, i verkligheten är det snarare tvärtom. Kan ju hoppas att de flesta uppskattar snällhet över elakhet... Fast Pelle Svanslös är ju en underbar figur, särskilt i den julkalendern ^^)

Sofie

Du har otroligt bra smak! Leendet är verkligen det viktigaste för mig.

Felicia

Jag tror att den typ av man/kvinna som man attraheras av speglar väldigt mycket av vad man själv går igenom eller hur man lever just då.

Jag blev utsatt för ett sexuellt övergrepp för några år sedan och jag minns att jag efter det var besatt av att hitta killar som var trasiga med farlig blick som jag skulle kunna få fixa. Kunde jag inte ordna med mig själv så skulle jag ju kunna ordna till någon annan i alla fall, även fast jag egentligen insåg att det inte skulle hjälpa.

I allmänhet tror jag att just "fixa" en kille är något många kvinnor har fastnat vid, och kanske särskilt när man är ung och mer letar efter spänning och passion än något som man känner sig trygg med.

Jag har följt din blogg många år Hanna och visst var du väldigt "förälskad" i karaktärer så som Sirius Black och Sawyer från Lost? Lite farligare "bad boys". Är lite intresserad av att höra när din "typ" började ändras från "bad boys" till sorgsna blickar? Eller om du kanske inte tycker att det är någon skillnad mellan dessa män som du gillade då mot de som du listar i detta inlägg? :)

(Vill bara poängtera också att jag inte menar detta som någon kritik utan är genuint intresserad av att höra dina tankar)

Svar: Fast Sirius Black är väl ingen bad boy? I alla fall inte enligt bok-canon, kan jag tycka, men det är väl klart att det beror på hur man definierar bad boys. Snape är väl enligt mig mer bad boy i så fall, och honom har jag aldrig haft mycket till övers för. Och just Sawyer blev jag aldrig sådär fangirlig för innan hans sorgliga förflutna och intensiva känsloliv avslöjades, utan i början av Lost så var jag mer betuttad i den ädle läkaren Jack (jag har en grej för läkare). Min smak har nog aldrig riktigt gått att smälta ned till något specifikt, min största tvserie-crush ever är ju Seth Cohen som är så långt ifrån bad boy som man kan komma, och typ 99% av mina verkliga förälskelser, alltså IRL, har varit snälla, roliga och gulliga killar som gillar att diskutera allt från politik till chickflicks men också kan prata känslor. Så jag tror nog aldrig att jag dragits till bad boys, eller farliga killar enligt mig själv. Jag dras snarare till sarkasm och intensivt känsloliv.
Hanna - Happy Happy Fatgirl

Hej! Fett kul att du vill kommentera på det här inlägget, men innan du postar får du gärna tänka på att jag har noll tålamod med sexism, rasism, transfobi, fetthat och liknande skit. Sånt kommer att försvinna snabbare än du hinner säga "yttrandefrihet". Det här är frizon från vikthets och diettjafs. Vänligen respekera det. Tack för att du läser min blogg!