Med facit i hand

Då och då faller jag in i "nu kunde jag..."-tankarna angående min livssituation. Med det menar jag att jag börjar tänka på var jag skulle kunna vara i mitt liv om jag hade gjort andra val. Eller om jag mått bra. Typ "om jag hade gått natur istället för sam hade jag kunnat vara läkare nu" eller "om jag hade hoppat på en jobbgenererande utbildning direkt efter gymnasiet hade jag kunnat ha jobbat ihop massa pengar till att köpa hus nu" eller "om jag aldrig hade börjat må dåligt kanske jag hade varit färdig sjuksköterska i sommar".
 
Egentligen handlar ju dessa tankar inte om lycka, utan bara om att jag kanske skulle kunnat leva upp till de förväntningar jag hade på mig själv, och de som jag inbillat mig att andra haft. Det här dåliga måendet kanske ändå hade legat runt hörnet och väntat. Kanske hade det träffat mig hårdare. Kanske är det tack vare alla val jag gjort som jag har ork kvar. Det går ju aldrig att få veta.
 
De här tankarna, de här "nu kunde" och "tänk om"-tankarna, är för mig otroligt destruktiva för de slutar alltid med att jag anklagar mig själv för de val jag gjort. Jag ställer liksom krav på att jag som 19-åring skulle ha det perspektiv och den kunskap om händelseförloppet som skulle komma, som jag har idag. Det är ju totalt orimligt. Hade jag haft den kunskap och varit den person jag är idag kanske jag hade gjort andra val för sex-sju år sedan. Eller för tre år sedan. Om jag hade haft facit om vad som skulle hända och vart vägarna jag tog slutade, ja, då hade jag kanske valt annorlunda. Men det hade jag ju inte. Ingen har det.
 
Det går inte att skuldbelägga sig själv för val man gjorde för länge sedan. Man kan lära sig och ångra, men att lägga skulden på en själv för att man inte såg in i framtiden... det är att vara skoningslös mot sig själv.
Maja

Jag har varit förlovad i 3,5 år och tillsammans med en man i 4 år. Just nu känner jag mig så korkad. Jag har kommit till insikt om att han inte får mig att må bra. Att vi har ett ytligt förhållande baserat på sex. Att han inte känner mig eller uppskattar mig eller ens vet vem jag är. De senaste 2 åren har varit skit. Det får mig att känna mig så dum. Ännu dummare är att en del av mig verkligen vill stanna. Men hitintills ångrar jag ändå ingenting. Jag ångrar inte att jag älskar honom. Jag ångrar inte dom valen jag gjort med honom. För jag ångrar inte den jag är idag. Och vaddå "tänk om"? Den tiden kommer aldrig tillbaka! Med dom erfarenheter vi har idag kan vi bara lära oss av dom hemska och bra erfarenheterna... Och bli bättre. Nu vet jag att jag absolut inte vill leva med en manipulativ, ouppmärksam karl som inte bekräftar mig bara för mitt yttre. Nu vet jag att jag vill kunna älska hans familj lika mycket som honom själv. Nu vet jag att även om jag är rätt person för honom... Så behöver inte det betyda att han är rätt för mig. Och alla dom sakerna hade jag aldrig förstått eller uppskattat... Om det inte vore för att jag hade träffat och levt med honom så länge. Och som min bästa vän sa till mig "Nej, snacka inte skit om min bästa vän! Du är inte dum. Du är bara en hopplös romantiker."

Svar: Jag håller med din bästis, du är inte dum! Man är aldrig dum för att man inte lyckas ta sig ur ett förhållande i vad andra anser vara "i tid".
Hanna - Happy Happy Fatgirl

Josefine

Även om en tar alla de rätta besluten så är en inte nöjd för det. Och även om det kan gå bra på jobb/utbildningsfronten kan det vara andra saker som går åt helvete.

Men vettigt skrivet, man får inte döma sig för hårt.

Svar: Jo, det är därför jag skriver att mina tankar inte handlar om lycka, de handlar om mina förväntningar på mitt liv.
Hanna - Happy Happy Fatgirl

Ling-Ling

Gud vad bra skrivet! Sista meningen, ååh, så bra. Känner ibland nåt liknande, jag är färdigutbildad till mitt drömyrke nu men tycker ibland att jag kom igång sent. Det var flera år där jag inte "gjorde nåt", eller jag jobbade som vikarie, var arbetslös, hade praktik och sånt. Men det ledde ju till det som blev sen, alla vet ju inte vad de vill göra med sitt liv när de är 19-20. Och det är ok.

Svar: Ja, och många som tror att de vet vad de vill göra med sitt liv som 19-20 år ändrar ju sig. Och man FÅR ändra sig. Tack för berömmet!
Hanna - Happy Happy Fatgirl

Dezelle

Bra skrivet!

Jag lider av mild insomnia för tillfället och på natten när allt är mörkt och tyst har man extra mycket tid man kan ägna åt att älta sina livsval.
Men som du skriver är det meningslöst att anklaga sig själv. Dessutom styr man inte över dåligt mående, man kan inte "välja rätt" och på så sätt göra att det inte påverkar ens liv.

Svar: Tack! Precis som du säger, man kan ju inte välja bort det dåliga måendet, det är inte aktivt val man gjort att må dåligt. Försöker tänka så.
Hanna - Happy Happy Fatgirl

Anna

Tack för att du skriver! Hittade hit av en slump och har nu suttit och läst en timme i sträck. Du verkar så sjukt vass, smart, rolig och bra. Sällan jag hittar bloggar jag fastnar för, men det här - åh. Du behövs.

Svar: Men oj vad glad jag blir. Tack så himla mycket och välkommen hit! Kram!
Hanna - Happy Happy Fatgirl

Nathalie

Tycker sådana tankar gärna tränger sig på under vardagarna. När man är ensam under dagen och man vet att "alla andra" jobbar/pluggar etc. Det är som hjärnan direkt börjar springa i sitt hamsterhjul á la skuldbeläggning. I och för sig känns psykisk ohälsa som ett enda stort hamsterhjul. -.-

em.

Jag beundrar dig Hanna! Det är ju knappast så att du vittrar bort för att du inte har pengar till hus, en utbildning eller whatever när du inte ens fyllt 25. Dock har jag ibland funderat över varför ingen smart tidning snappat upp dig ännu? Du skriver tokbra, du är skarp och modig. Jag är inte tillräckligt modig för att orka ta fighten mot puckon över nätet. Men det gör du, kudos till dig!
p.s. jag lägger till dig i länklistan på min blogggggggg d.s.
p.s.2. jag tänkte prova något onlinebaserat spel i sommar när jag har tid, tex League of Legends eller liknande, vill du spela med mig? d.s.2.

Svar: Men åh gud vad glad jag blir, tack hörru! Sjukt glad! Kram!Och ja, jag vill spela med dig! Har också funderat på att man borde testa nått sånt!
Hanna - Happy Happy Fatgirl

anonym

Huja, vad ja känner igen mig. Det är nästan det jag har mest ångest över, att livet inte har blivit som jag tänkte det skulle vara vid den här åldern.
Men sen försöker jag ställa mig utanför den där ångestbubblan och verkligen SE varför det är som det är. Och det är så mycket som jag inte ens har kunnat styra. Alla kuratorer och psykologer jag har träffat säger att det är otroligt hur långt jag har kommit med tanke på allt skit som har varit hela mitt liv.

Tack för att du (som vanligt) sätter ord på mina tankar!

Svar: Ja, när jag tänker tillbaka på vad jag trodde och förväntade mig mår jag nästan illa, för inget är som det "skulle" bli.
Hanna - Happy Happy Fatgirl

Isabella Swan

Eller så hade du vantrivts satan på natur och fått halvdåliga betyg och då hade du i alla fall inte varit läkare nu. Eller så hade du börjat må dåligt på någon annan vidareutbildning (att du började må dåligt själsligt är ju f.ö. knappast ett misslyckat livsval; det var väl knappast så att du vaknade en morgon och tyckte att det var en bra idé att börja må dåligt). Eller så hade du råkat gå ut framför en buss och dött.

Det är nog sällan livet blir som man tänkt sig. Om någon sagt åt mig när jag gick i gymnasiet (en linje som har noll att göra med det jag gör idag) vad jag skulle komma att arbeta med senare hade jag hånskrattat och tyckt att den personen var färdig för internering. Men ja, jag har också tänkt som du i sämre stunder. De flesta gör nog det någon gång. Men det blir inte mer sant för det. Som du skriver; facit har man först efteråt.

Malin

Jag har tänkt en del på det där, och kanske har jag haft "tur" med att jag aldrig känt mig särskilt hemma med att vara nostalgisk eller längta tillbaka till saker; det har liksom inte kommit för mig, och då har jag ändå försökt. För av någon anledning har åtminstone min omgivning känts sådan, att det är det som är det rätta; att en pratar om förr som om det vore det bästa, ens bästa tid osv. Nu håller jag nästan på att komma bort mig här, det jag vill komma åt är att jag håller med dig; jag tror att den där ångern är helt och hållet destruktiv. Hur mycket en än ältar det som hänt och det en gjort, så går ingenting att ändra på i efterhand. Ingenting. Och jag tänker också, har det inte med skam att göra? Denna ständiga skuldbeläggning en gör på sig själv, "jag borde" än det och än så. Det borde fan förbjudas. All skuld, all skam. Den gör ingen nytta för någon, någonsin. Att skämmas, ångra sig = NEJ. NEJ!!!

Ursäkta. Men jag känner att det är så jävla viktigt, och jag behöver ständigt påminna mig själv, och sedan jag insåg hur vansinnigt destruktivt skam är, har saker och ting börjat kännas så mycket bättre. Mer. Ångra ingenting. Skäms inte för någonting. Jo. Det är i alla fall helt ok motton för mig.

Svar: Det har säkert med skam att göra och jag håller med, det är nej nej nej men svårt att leva efter ibland.
Hanna - Happy Happy Fatgirl

malin p

Ah kanner igen mig som tusan! Jag far panik angest ibland nar jag kommer in i den dar tanke-spiralen och det gar liksom inte att ta sig ur den. Jag forsoker tank pa det positiva men det ar jakligt svart att ta sig ur ibland! Det varsta ar att aven om jag tanker pa och ar tacksam for det positiva jag har, som att jag bor i England, som var en av mina drommar, eller att jag har hittat mannen jag kommer spendera resten av livet med, sa kan jag inte hjalpa att undra om jag kunde haft det battre om jag valt si och sa istallet... men da hade jag ju aldrig traffat min kille osv... Onskar livet kunde vara lite mer "som jag vill ha det" ibland istallet for att vara som det ar :p haha

em.

Ta åt dig, you deserve it! Det finns ju trials till LOL (HUR bra förkortning!?) som en kan prova. Jag är dödligt sugen på Elder Scrolls Online också, men det får vi nog vänta en stund på. Hur som, hurra för spelkompis!!

Hej! Fett kul att du vill kommentera på det här inlägget, men innan du postar får du gärna tänka på att jag har noll tålamod med sexism, rasism, transfobi, fetthat och liknande skit. Sånt kommer att försvinna snabbare än du hinner säga "yttrandefrihet". Det här är frizon från vikthets och diettjafs. Vänligen respekera det. Tack för att du läser min blogg!