26 aug

Förra veckan var helt galen. Scully blev sjuk, fick åka djursjukhuset och sova över en natt. Jag grinade hela tiden typ. Resten av veckan spenderades med att ha superkoll på Scully och hjälpa henne bli frisk igen. Nu mår hon bra, men jäklar vad läskigt det var. Hon var inte en glad katt när hon fick lov att stanna över natten berättade personalen på sjukhuset. Men när vi fick komma och hämta henne plockade jag upp henne i min famn och hon ba tryckte sin lilla kropp mot mig och typ myste. Hennes små ben är rakade för att de satte dropp. Det är så gulligt och sorgligt på samma gång.
 
 
 
Idag publicerades en krönika jag blev riktigt nöd med på FeTT. Läs den här.
 
 
 
 

Solnedgång över Källslätten

”Vid nedanskog såg man i öster en gård, Källslätten kallad, byggd på en hög ort, vilken gård ägde en extraordinär prospekt ty de vida dalaskogarna och berg lågo nedanför, helt djupt nedsänkta”. Så skrev Linné om Källslätten år 1734. Källslätten dyker först upp i en tiondelängd i mitten av 1500-talet och gården brukades fram till 1950, då skogen sedan tog över och odlingsmarker och hagar växte igen. Men 1966 var det ett gäng Borlänge-ungdomar som tog tag i gården, som ligger mellan Borlänge och Falun. Vissa hus finns bevarade och både betesmarker och odlingar är åter i bruk. En ideel förening ser till att det så förblir.
 
Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig när vi vandrade 800 meter längs naturstigen, mot gården som bara skulle dyka upp mitt i djupaste dalaskog. Men Källslätten översteg alla mina förväntningar. Det vackra området badade i kvällssol, hungriga får mötte oss och försökte äta mina skosnören och inte ett ljud av den moderna världen hördes. Vi var där helt själva. Än så länge är Källslätten en av de absolut vackraste platser jag sett. Det blir ett helt gäng bilder därifrån, för det är svårt att bara välja några.
 
Besök platsen om ni får chansen! OBS! Inte ett bra ställe att ta med sig hundar till eftersom djuren går fritt på områden. Här hittar ni mer info och vägbeskrivningar
 
 
 
 
 
En kan inte köra bil hela vägen fram till Källslätten, men det gör inget eftersom den 800 meter långa naturstigen som leder dit är så väldigt fin (och så hittade vi gula kantareller på vägen).
 
 
 
Helt plötsligt kommer en fram till en grind och där innanför finns djur, gamla grånande byggnader och öppna marker.
 
 
 
 
 
En tror att Källslätten började som fäbodar, men senare växte till en hel gård. Det är lätt att drömma sig tillbaka och se fäbokullorna kila över gården för att kula in korna på kvällarna.
 
 
 
 
Finns få saker som är mjukare än nosen på ett får. De här har väldigt närgångna och vi ångrade att vi inte hade tagit med oss hårt bröd för att mata de små liven. Motstod dock impulsen att stjäla med mig ett hem.
 
 
 
 
Årlig slåtter äger rum på Källslätten, på samma sätt som en gjorde förr.
 
 
 
 
 
 
Det finns också en gammal fruktträdgård med knotiga träds om bokstavligt talat ligger längs med marken på vissa ställen. Tänkte på barnboken "The Secret Garden" som jag brukade läsa som liten.
 
 

Balkong life

 
IGÅR VAR DET SOMMAR. Läste inredningstidning på balkongen i sällskap av katten och käkade glass. Idag skulle det tydligen också vara fint väder, men det ser molnigt ut vilket är BUHU för jag hade planerat att åka och bada! Nu kanske det bara blir en tur i svampskogen i stället. Helt sjukt vad mycket gula kantareller jag har plockat redan, säkert fyra kilo i alla fall. Och sen kommer trattisarna! Det här med svampen är verkligen trösten nu när sommaren går mot slutet. Har plockat nån liter blåbär också och har spanat att lingon är på väg att mogna snart. Och allt står gratis där ute i skogen. Älskar gratis.