Alltså, har du sett Arkiv X?

Idag kom det ut ett nytt avsnitt av Alltså, har du sett? och denna vecka pratade vi om min favoritserie Arkiv X, eller The X Files som den ju heter från början. Mina första minnen av serien är från tidigt 2000-tal, när jag alldeles för ung och skraj råkade se bitar ur ett jätteläskigt avsnitt på teve en kväll. Sedan dröjde det till 2009 innan jag kollade på serien igen. Jag och Sampo flyttade ihop och den sommaren bestämde vi oss för att plöja alla nio säsonger och det var så himla bra! När vi till hösten skaffade en kattunge fanns det bara ett namn som hon kunde heta: Scully.
 
I avsnitt fyra snackar vi banbrytande serier, hur porträtteringen av Dana Scully har åldrats, Unresolved Sexual Tension, den nya MacGyver-serien och vad som egentligen är grejen med alla revivals vi ser nu för tiden. Lyssna här nedan, ladda ned eller hitta oss i din podcastapp!
 
Spara

Är det dags för bloggen att genomgå en EXTREME MAKEOVER?

Jag känner att jag har en liten identitetskris. Det handlar inte om min egen identitet, utan om min bloggs identitet. Efter tids väldigt sporadiskt bloggande har jag nu färre läsare än jag någonsin haft under de senaste typ nio åren. Egentligen bryr jag mig inte jättemycket om antalet läsare (jag har aldrig varit över 300-400 unika besök om dagen liksom) men det jag har reagerat på är att mina inlägg inte får kommentarer.
 
Och nej, det här kommer inte bli ett ömkande inlägg i "buhu varför kommenterar ni inte"-anda. För jag tror inte att problemet främst ligger hos mina läsare.
 
Bloggandet har förändrats så himla mycket de senaste åren. En pratar om bloggdöden, att bloggens tid är förbi för att nu är det mer visuella medier som Snapchat, Instagram och Youtube som gäller. Och så är det säkert. Men för mig fyller en blogg fortfarande en funktion, både som läsare och skribent. Jag följer många på youtube, kollar instagram varje dag (på Snapchat känner jag mig dock som en pensionär) men återkommer ändå till bloggar i slutändan. Det skrivna ordet har alltid fascinerat mig och alltid varit speciellt. En bloggare som kan kombinera engagerande texter med personlig stil, ofta tillsammans med bra bilder (annat än suddiga mobilbilder med dåligt ljus liksom), gör fortfarande mig alldeles lycklig. Som bloggskribent har jag ju varit aktiv sedan 2005, eller egentligen längre om en tänker på gamla goda Lunarstorms dagboksinlägg. Under i princip hela min tonår och mitt vuxna liv har jag skrivit om mig själv online.
 
Ja, jag tror nog att storbloggarnas tid kanske passerat, men jag tror inte att bloggen som medie ligger på sin dödsbädd. Snarare håller den på att genomgå en förvandling. Under många år har den som uppdaterat flest gånger per dag varit vinnaren, men nu tror jag verkligen att läsare vill se mer kvalitet och innehåll än en "det här har jag ätit till lunch, vi hörs senare"-uppdatering. Underbara Clara och Elsa Billgrens bloggar är som livsstilsmagasin, Kenza Zouitens outfitbilder liknar editorials och Elin Keros inlägg om foto är ibland som att läsa en fototidning. Bloggare lägger ner tid, energi och arbete på att skapa snyggt och välskrivet innehåll. De tar sina bloggar på allvar (och en dag kanske tiden kommer när gubbar i kostym också börjar göra det).
 
Åter till ämnet bloggidentitet. Jag har svårt att hitta min, och jag tror att det är därför det brister i läsarengagemang. Jag gillar bloggar som känns äkta, unika och personliga och jag vet inte om min blogg har varit ett exempel på en blogg jag skulle gilla de senaste åren.
 
Min blogg var som populärast när jag skrev mycket politiska inlägg om feminism och kroppsacceptans. Det både engagerade och upprörde (speciellt fat acceptance, eftersom det när jag började blogga om det var betydligt ovanligare som ämne i svenska sociala medier än det är nu). Det var kul att få så mycket respons, men jag gick alltid runt med ångest för att bli uthängd på någon antifeministisk blogg eller att råka göra fel analys och bli hatad av fellow feminister, så därför övergav jag den sortens ämnen. Det är också möjligt att det handlade lite om att jag typ "blev klar", jag kunde bara skriva om att folk skulle ge fan i kommentera andras kropp så många gånger liksom.
 
Vad är min blogg idag? Jag vet inte. Jag tror jag vill skriva om kreativitet, planering och skrivande, men också om mig och mitt liv. Om vad jag gör, tycker och tänker. Men jag vill inte klämma ur mig flera inlägg om dagen för DET GÅR INTE. Jag vill kunna publicera välarbetade inlägg. Med bra bilder och innehåll som är informativt, engagerande och inspirerande. Det är mitt mål och det som krävs för att jag ska vilja fortsätta blogga. Jag vill driva en blogg som jag själv skulle läsa, som jag kan vara stolt över.
 
Efter ett långt inlägg om mina tankar runt bloggvärlden och mitt eget bloggande vill jag nu höra andras. Jag skulle bli jätteglad om du som läser det här vill skriva en kommentar och dela med dig av dina tankar. Hur tänker du kring bloggar och bloggars framtid? Varför läser du bloggar? Vad är en bra blogg för dig? Vad gillar du med min blogg? Vad vill du se mer av? Vad krävs för att du ska känna dig engagerad nog att lämna en kommentar?
 
Tack på förhand och trevlig fredag! ♡

Alltså, har du sett Vänner och Veronica Mars?

Sedan jag sist bloggade om podcasten jag startat med Ell och Ch har det hunnit komma ut två nya avsnitt! Alltså, har du sett? är en podd om populärkultur och mer specifikt film och tv där vi i varje avsnitt frågar varandra, eller oss själva, "alltså, har du sett...?" och i avsnitt två pratade vi om Ells favoritserie Vänner och i avsnitt tre avhandlade vi Chs favorit Veronica Mars (som jag också älskar!).
 
Och nästa vecka är det dags för min favoritserie Arkiv X...
 
 
Spara
Spara