Är det dags för bloggen att genomgå en EXTREME MAKEOVER?

Jag känner att jag har en liten identitetskris. Det handlar inte om min egen identitet, utan om min bloggs identitet. Efter tids väldigt sporadiskt bloggande har jag nu färre läsare än jag någonsin haft under de senaste typ nio åren. Egentligen bryr jag mig inte jättemycket om antalet läsare (jag har aldrig varit över 300-400 unika besök om dagen liksom) men det jag har reagerat på är att mina inlägg inte får kommentarer.
 
Och nej, det här kommer inte bli ett ömkande inlägg i "buhu varför kommenterar ni inte"-anda. För jag tror inte att problemet främst ligger hos mina läsare.
 
Bloggandet har förändrats så himla mycket de senaste åren. En pratar om bloggdöden, att bloggens tid är förbi för att nu är det mer visuella medier som Snapchat, Instagram och Youtube som gäller. Och så är det säkert. Men för mig fyller en blogg fortfarande en funktion, både som läsare och skribent. Jag följer många på youtube, kollar instagram varje dag (på Snapchat känner jag mig dock som en pensionär) men återkommer ändå till bloggar i slutändan. Det skrivna ordet har alltid fascinerat mig och alltid varit speciellt. En bloggare som kan kombinera engagerande texter med personlig stil, ofta tillsammans med bra bilder (annat än suddiga mobilbilder med dåligt ljus liksom), gör fortfarande mig alldeles lycklig. Som bloggskribent har jag ju varit aktiv sedan 2005, eller egentligen längre om en tänker på gamla goda Lunarstorms dagboksinlägg. Under i princip hela min tonår och mitt vuxna liv har jag skrivit om mig själv online.
 
Ja, jag tror nog att storbloggarnas tid kanske passerat, men jag tror inte att bloggen som medie ligger på sin dödsbädd. Snarare håller den på att genomgå en förvandling. Under många år har den som uppdaterat flest gånger per dag varit vinnaren, men nu tror jag verkligen att läsare vill se mer kvalitet och innehåll än en "det här har jag ätit till lunch, vi hörs senare"-uppdatering. Underbara Clara och Elsa Billgrens bloggar är som livsstilsmagasin, Kenza Zouitens outfitbilder liknar editorials och Elin Keros inlägg om foto är ibland som att läsa en fototidning. Bloggare lägger ner tid, energi och arbete på att skapa snyggt och välskrivet innehåll. De tar sina bloggar på allvar (och en dag kanske tiden kommer när gubbar i kostym också börjar göra det).
 
Åter till ämnet bloggidentitet. Jag har svårt att hitta min, och jag tror att det är därför det brister i läsarengagemang. Jag gillar bloggar som känns äkta, unika och personliga och jag vet inte om min blogg har varit ett exempel på en blogg jag skulle gilla de senaste åren.
 
Min blogg var som populärast när jag skrev mycket politiska inlägg om feminism och kroppsacceptans. Det både engagerade och upprörde (speciellt fat acceptance, eftersom det när jag började blogga om det var betydligt ovanligare som ämne i svenska sociala medier än det är nu). Det var kul att få så mycket respons, men jag gick alltid runt med ångest för att bli uthängd på någon antifeministisk blogg eller att råka göra fel analys och bli hatad av fellow feminister, så därför övergav jag den sortens ämnen. Det är också möjligt att det handlade lite om att jag typ "blev klar", jag kunde bara skriva om att folk skulle ge fan i kommentera andras kropp så många gånger liksom.
 
Vad är min blogg idag? Jag vet inte. Jag tror jag vill skriva om kreativitet, planering och skrivande, men också om mig och mitt liv. Om vad jag gör, tycker och tänker. Men jag vill inte klämma ur mig flera inlägg om dagen för DET GÅR INTE. Jag vill kunna publicera välarbetade inlägg. Med bra bilder och innehåll som är informativt, engagerande och inspirerande. Det är mitt mål och det som krävs för att jag ska vilja fortsätta blogga. Jag vill driva en blogg som jag själv skulle läsa, som jag kan vara stolt över.
 
Efter ett långt inlägg om mina tankar runt bloggvärlden och mitt eget bloggande vill jag nu höra andras. Jag skulle bli jätteglad om du som läser det här vill skriva en kommentar och dela med dig av dina tankar. Hur tänker du kring bloggar och bloggars framtid? Varför läser du bloggar? Vad är en bra blogg för dig? Vad gillar du med min blogg? Vad vill du se mer av? Vad krävs för att du ska känna dig engagerad nog att lämna en kommentar?
 
Tack på förhand och trevlig fredag! ♡
Marika

Jag gillar också bloggar. Det känns som att många hade en blogg för kanske 7-8 år sedan, men nu har alla lagt av. Det tycker jag är synd. För mig är det skönt att kunna uttrycka mig bortom talets snabba ryck, vilket internetspråket ofta kan vara en förlängning av. Att få sitta ned en stund och tänka och förmedla den tanken i skrift är något jag verkligen gillar. Även om det bara är att sitta ned och tänka i fem minuter och inse att jag verkligen vill åka till Vermont eller så. :)

Jag läser inga kändisbloggar alls. Jag har mest läst kompisars bloggar och så hittade jag din blogg en gång när jag googlade på något random. Då fastnade jag för att jag tyckte att det var roligt att det var som en helt vanlig blogg med intressanta ämnen. Det är väldigt mycket variation - allt från kläder, vardagen, aktivism, bilder och smink till frågelistor m.m. Bloggen är personlig och det tycker jag i sig gör den speciell.

Jag kommenterar egentligen gärna, så det är sällan brist på engagemang som får mig att inte göra det. Det är snarare en tanke om att min kommentar skulle vara överflödig eller kanske brist på tid som hindrar mig. Ibland känner jag att jag inte har något att tillägga, så kanske en fråga skulle få mig att kommentera oftare. Som i detta inlägg! :P

Svar: Jag håller med om att det är det personliga som gör bloggen speciell bland skrivna medier. Det går säkert, men jag tror att det är väldigt svårt att under en längre tid skriva en blogg utan att blanda in något av sig själv i den.
Jag inser att jag också ofta låter bli att kommentera, just eftersom det känns som att kommentaren är "överflödig", typ som att jag inte har något att tillägga. Å andra sidan vet jag ju hur glad en blir av bara "bra poäng" eller "härliga bilder!". Jag får ta och bättra mig, annars blir det ju lite kasta sten i glashus!
Hanna Marie K

Anonym

Jag har läst din blogg i några år, minns inte hur jag hittade hit. Jag brukar ytterst sällan kommentera bloggar generellt, vilket ger mig dåligt samvete ibland. För jag tycker det är väldigt givande att läsa. Det jag gillar med bloggar är att det är som att läsa självbiografier i realtid, dvs personligt. Jag bryr mig inte så mycket om hur ofta bloggen uppdateras, men det får inte vara så sällan att jag inte kommer ihåg vem personen är. :) Dvs en gång i månaden är nog minimum för att det ska kännas som att man får hänga med i svängarna.

Avslutningsvis, tack för en bra blogg!

Svar: Tack för att du tog dig tid att ge din synpunkt! Jag har aldrig tänk på bloggar som självbiografier i realtid, men det är ju i många fall exakt vad det är. Bra poäng!
Hanna Marie K

Ulrika

Jag tror att bra historier alltid kommer att engagera. Därför tror jag att det kommer finnas plats för bloggar länge framöver. Precis som man har talat om att böcker skulle dö ut länge, men trots det läser ju folk fortfarande böcker. Men vad jag förstått är det svårare att slå igenom bruset som författare idag, man är liksom antingen superstor eller säljer inget alls, de som tidigare kallades "midlist" och sålde lite sådär lagom har börjat sälja mindre. vad jag hört.

sidospår men det jag ville belysa var att bra berättade historier finns kvar, att förutsättningarna för den som berättar dem kan variera något men att det behovet finns hos folk. Och en instagrampost eller ett snapchatflöde kan inte ersätta det. Det blir inspiration eller kändisfascination, men det blir inte samma möjlighet att sugas in i en hel värld.

personligen dras jag till bloggar som utnyttjar bloggmediet till max. Kanske färre inlägg men med högre kvalitet. Bra text som är personlig men med en kvalitet som gör att den kanske balanserar på fiktionen, att man ger de egna berättelserna en tydlig dramaturgi och något som griper tag.
Jag tycker om bloggar med en tydlig egen ton, precis som jag tycker om författare med en egen tydlig ton. Tycker om den australiensiska bloggaren fireandjoy, gillar en blogg som heter vimlig (vimlig.blogg.se), tycker både Flora Wiström och Sandra Beijer ibland glimmar till med de mer litterära beskrivningarna av sitt liv.

Men sedan ska man ju driva bloggen man själv vill skriva, om man vill skriva den.
man kan ju skriva en blogg för att bli läst och spridd och "nå" någonstans, och det är en variant som kräver mer arbete. Och mer i dag än när bloggen var ny, då det VAR betydligt lättare att bara "råka" få en massa följare och sen bli jättestor och satsa.
Men man kan ju skriva den för att man är en sådan som skriver. för att man vill dokumentera, processa, skriva några rader för att rensa tankarna.

Jag brukade göra det senare, nu i våras valde jag att göra min egen blogg till en plats med regelbundna uppdateringar och en tanke för varje inlägg. Främst som ett sätt att hålla mitt skrivande igång och också göra det möjligt för folk att bli intresserade av mitt skrivande (det blir ju som ett slags marknadsföring för hur man skriver).
Och mitt envisa jag-skriver-ett-inlägg-i-veckan har förstås fått bloggen att växa (om än inte till raketnivåer). Men jag hade inte kunnat hålla i det om jag inte hittat en stil och ett sätt att skriva som jag själv njuter av.

Nu fick du en roman, du ska få en kontenta gällande just din blogg: jag läser ju här för att jag känner dig, för att jag har följt dig länge, för att du är spår av et tannat liv jag levde en gång. Jag kommenterar ibland, när jag minns att jag kanske borde lämna ett spår. och jag är nog en urusel indikator på hur du ska skriva här om du vill väcka engagemang.

ps alla får väl mindre kommentarer nu än typ innan smartphones, tror folk tycker det är meckigt att kommentera på mobil. vet inte själv då jag alltid läser bloggar på dator (umgås så lite ja gkan med min telefon)

Svar: Jag är väldigt tacksam för romanen jag fick, som alltid inspirerar din ingång till skrivande mig (det har du ju gjort sen du var typ 15 bast). Tro det eller ej, men jag har inte tänkt på att dramaturgi kan, och kanske bör, appliceras även på blogginlägg. Eftersom jag i ett par veckor nu har suttit och pluggat narrativ metod så är det rätt knäppt att jag inte tänkt tanken tidigare! Tack för din kommentar Ulrika, du har gett mig en del att tänka på, och redan några insikter och idéer!
Hanna Marie K

ellen

Jag läser bloggar för att få inblick i andras liv och tankar på ett enkelt sätt,även för inspiration och boktips etc. Jag följer främst bloggare som delar mina värderingar vad gäller feminism och livsstil.
Tankar vad göller just din blogg: Jag tycker inte man som bloggare ska känna stress över att skriva för ofta men tror ändå att om du vill hålla bloggen aktiv och hålla kvar läsare så krävs nog uppdateringar några ggr per vecka åtminstone. Jag förstår hur du menar att du är klar med att skriva samma saker om kroppsacceptans och dylika ämnen, men jag önskar fler lite mrr personliga inlägg om dina reflektioner kring ditt liv och vad som gör dig upprörd etc. Att du bloggar om saker och ting du tycker eller tänker på helt enkelt som pågår i samhället eller bara i ditt eget liv, men tycker din blogg är bra som den är nu också:)

Kram från Kapstadrn

Svar: Hej! Kapstaden, gud vad coolt! Vad gör du där, om en får fråga? Det du efterfrågan är verkligen sådant jag vill skriva mer av, eftersom när jag själv tittar tillbaka i bloggen så är det den sortens inlägg jag tycker är mest "jag" och som jag ändå kan tycka är ... bra? Det är sjukt mycket som gör mig upprörd, haha, men jag känner att det är så svårt att skriva om utan att behöva ha hundra källor och akademiska teorier i ryggen. Vill gärna skriva om min syn på sexköp och porr (spoiler, jag tycker det är förkastligt) men vill mogna lite i mina tankar och åsikter ett litet tag till! En liten teaser där kanske ;) Tack för din kommentar!
Hanna Marie K

Linn

Hej Hanna!
Jag har läst din blogg i flera år, minns dock inte hur jag hittade hit. Jag tycker alltid att du skriver bra, oavsett ämne och jag har kommenterat ett antal gånger förut. Jag tror att några anledningar till minskade kommentarer kan vara (förutom minskad aktivitet från din sida då) att folk tycker det är lite jobbigare att kommentera med mobilen och att folk känner att de stör med sina kommentarer. Typ imposter syndrome, som "inte ska väl jag, vem bryr sig om vad jag tycker, hon har väl inte tid/lust att läsa vad jag har sagt". Den har jag tänkt många gånger, att jag liksom känner mig onödig och som att jag tränger mig in med mina åsikter och tankar när de inte är ombedda. Jag tror att jag inte är ensam om detta (och det har absolut inget med skribenten att göra, det är ju mee hjärnspöken!) och jag tänker att ett sätt att lösa det är att du ställer frågor till läsarna och helt enkelt ber dem lämna kommentarer.
Vad gäller innehåll har jag länge beundrat dig för att du skriver. Alltså all typ av skrivande som du gör. Jag blev lite avis när du började skriva för Fett Magazine, när du började podda, när du höll på med NaNoWriMo m.m. för att min hemliga dröm är att skriva och podda. Själv har jag svårt att hitta ork/tid/mod till att göra det men jag gillar att uppleva andra göra det, samt att läsa/kolla på tutorials om saker.
Därför önskar jag fler inlägg av karaktären "såhär gör jag/har jag gjort" med skrivande, poddande, dina studier, Multicon m.m. Tänk inspiration för andra som vill göra något kreativt i sina liv!
Nu har väl även jag skrivit en halv roman så jag avslutar här, men om du vill prata vidare så finns jag även på IG där jag heter linnthepinkviking ☺

Svar: Jag känner igen mig i det sättet att tänka, att en inte har något att komma med riktigt. Konstigt egentligen, med tanke på att jag i egenskap av bloggare vet hur glad en blir för minsta respons! Tack för riktigt konkreta och inspirerande tips för vad du vill se mer av! En riktigt bra utgångspunkt för mig :)
Hanna Marie K

Emmagoldtone

Har följt dig sedan du dök upp för FettMagazine!
Jag håller helt med dig om att bloggvärlden förändrats. Jag följer bl.a. de bloggar du räknar upp av typ exakt de anledningar du beskriver. Och jag följer ju dig med! Du har liksom en härlig mix utav alla mina intressen (kroppsacceptans, feminism, kreativitet, nörderier och skrivande) och jag tycker att det märks att du gillar att skriva och pyssla med bloggen. Som någon skrev här ovan tycker jag också att du inspirerar till kreativitet. Till exempel fastnade jag för BuJo efter ditt inlägg om det!
Och om du är orolig för gensvaret från läsare så kan jag känna när jag får kommentarer på instagram i stil med "vad fint" "det såg gott ut" så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med dem? Jag kommenterar typ aldrig sådant själv, för jag tycker att det är så himla ointressant och opersonligt, hehe.

Svar: Gud vad kul att det märks att jag tycker att bloggen är rolig att hålla på med det, det är ju verkligen ett bra betyg i mina ögon. Alltså, jag förstår vad du menar med den typen av kommentarer, men å andra sidan tror jag att kommentarer föder kommentarer, det är lättare att själv kommentera när andra redan har gjort det, och om en till en början kanske bara kommenterar "åh vad fint", så kanske det sen utvecklas till lite mer rejäla kommentarer när vanan har satt sig... Men ja, det är svårt att veta vad en ska svara!
Hanna Marie K

Hej! Fett kul att du vill kommentera på det här inlägget, men innan du postar får du gärna tänka på att jag har noll tålamod med sexism, rasism, transfobi, fetthat och liknande skit. Sånt kommer att försvinna snabbare än du hinner säga "yttrandefrihet". Det här är frizon från vikthets och diettjafs. Vänligen respekera det. Tack för att du läser min blogg!