No more chub rub

En förbannelse med att ha lår som möter varandra är det ökända fenomenet chub rub, eller lårskav som det så poetiskt heter på svenska. När det är varmt och en inte vill ha leggings så skavs låren mot varandra, huden irriteras och det blir nästan som brännmärken av friktionen. Det gör ont, är jobbigt och blir bara värre och värre ju mer en går barbent.
 
I fredags gick vi ut och åt för att fira min lillebror och jag hade klänning och bara ben. Ett recept på lårskav, kan en tro.
 
Dress: Pink Clove // Coat: New Look Curves // Bag: HM // Sunglasses: Ur&Penn // Shoes: old as fuuuuck
 
Men nej, för jag har korta små leggings under, nämligen dessa från Asos Curve. Dom är fucking aaaamazing. Assköna, liten spetskant för att göra det lite roligare om de råkar synas och håller lårskavet borta. Rekommenderar till 100%!
 
Andra tips mot lårskav är Secretshield från Skindura på etsy och jag vet att många använder Sportsglide, Bodyglide och liknande sticks och gels som en kan köpa på typ sportbutiker. Jag har använt Secretshield i flera år, vilket är som en liten typ... deo en stryker på insidan av låren, så att det skapas en skyddande hinna. Dock är det lätt att svettas bort och kan vara jobbigt att behöva ha på nytt i tid och otid, så jag föredrar nog faktiskt dessa korta små leggings.
 
Och bara för att jag nu är så pepp på att känna vinden fläkta mot mina bara ben så vaknade jag till grå himmel och regn idag...
Spara

I jiggle, therefore I am

Igår kväll övervann jag ett hinder i form av en mental spärr jag haft. Jag tränade inne i stan, bland bilar och folk. Visst att jag stöter på människor ibland när jag är ute i elljusspåret också, men de är färre och dessutom så upptagna med att sjävla kuta runt som dårar att det inte känts särskilt jobbigt. Inne i stan är människor liksom som människor är mest, och de känns betydligt mer... ja, dömmande.
 
Eftersom det är en bit till elljusspåret så har min ovilja att springa på andra ställen varit väldigt begränsande och det går längre mellan tillfällena än jag egentligen vill. Igår hade jag inte tagit mig till spåret på två veckor och jag kände hur det kröp i kroppen för att jag verkligen ville fortsätta framåt med min Zombies, Run! 5k-app. Så jag bestämde mig för att bara skita i att jag tyckte det kändes jobbigt och bara köra. I sällskap av Sampo snörde jag på mig skorna och gav mig ut: powerwalkade och körde mina intervaller. Folk såg. Nån glodde mer än jag tyckte var okej, men ingen ställde sig och skrattade eller vrålade åt tjockisen som sprang vilket var det jag varit rädd för.
 
Det var skitkul och inte alls så läskigt som jag trodde. Faktum är att hotet av zombies i mina fotspår var mer obehagligt än andras blickar. Min mentala blockad är här med krossad... även om jag nog aldrig skulle våga ge mig ut med zombie-appen ENSAM efter mörkrets inbrott.
 
Så många har hinder och mentala spärrar som hindrar dem från att syssla med träning, fast de vill. Kanske är det rädslan för vad folk ska tänka om en tjockis på gymmet, obehaget i att tvingas ha badkläder när en ska simma eller föreställningen om att tjocka inte ska hålla på med poledance eller yoga. Det tog mig bra länge att komma fram dit där simhallen är en helt ångestfri miljö. I nästa avsnitt av Tjockpodden kommer vi prata lite mer än träning som tjock, men tills dess kan jag lämna er med en video jag tycker är rätt peppande.
 
 

Vi tar väl ett varv till på tjockiskarusellen då

Jag skriver nästan aldrig om kroppsacceptans längre. Dels för att jag får utlopp för mina tankar i artiklar på FeTT Magazine, men också för att jag känner mig som en trasig skiva. Det känns som att en tvingas upprepa sig eftersom folk envisas med att hela tiden lyfta samma frågor som det gjordes när jag fick upp ögonen för fat acceptance, fatshion och Health at Every Size för snart fem år sedan. Sedan dess har jag skrivit många inlägg om ämnet och jag känner att vad jag än skriver så kommer det bli en upprepning av vad jag redan sagt, och vad många med mig redan skrivit. Nog för att jag säkert skulle kunna uttrycka mig vassare och mer intersektionellt nu för tiden, men det känns ändå rätt tradigt att skriva samma poänger igen fast med nya ord.
 
Det går i vågor hur mycket tjockisfrågan lyfts i media känns det som. Genom åren har jag varit med om att gammelmedia snappat upp ämnet flera gånger och alltid ser debatten likadan ut. "MEN HÄLSA DÅ! NI KOSTAR SAMHÄLLET PENGAR". Hälsa och konstnadsfrågor är himla bra fasader att gömma ett äckel och ett hat mot tjocka bakom. För om det verkligen bara handlar om hälsa och pengar skulle flera ifrågasätta till exempel alkohol och extremsport. Jag kanske inte vill stå och betala pengar för folk som skaffar sig benbrott av högst frivilligt snowboardåkande eller magpumpning för de som blir alkoholförgiftade (fast det vill jag naturligtvis, för jag anser inte att människor existerar på nåder). Om vi ska snacka grupper som kostar pengar är män den grupp som är mest kostsam av alla...
 
Nu ska jag säga något som skulle göra mig till miljonär om jag fått en krona för varje gång jag tvingats upprepa. Du kan inte avgöra någons hälsotillstånd och inte heller hur någons livvstil ser ut genom att titta på personen. Visst att dina fördomsklockar klingar likt kyrkklockor i juletid, men egentligen kan du inte dra några slutsatser. Det finns tjocka individer som "äter bra och rör på sig", och det finns de som inte gör det, precis som att det finns smala personer som lever vad vi anser vara en hälsosam livsstil och de som inte gör det. Och det är helt okej, för en människa måste inte leva upp till vår tids syn på hälsa för att förtjäna att finnas till, att inte diskrimineras, kränkas och skammas. Att påstå något annat är rent ut sagt ableistiskt. Personligen ser jag absolut fördelar i att äta på ett sätt som får både psyke och kropp att må ba och hitta en fysisk aktivitet som är rolig och givande, men det är bara jag och mina tankar är inte prejudikat för andras liv och jag respekterar deras rätt att leva sina liv på sitt sätt.
 
Skuld och skam är passiviserande och om vi nu ska snacka hälsa så är det förödande för den mentala hälsan. Alla kroppar är bra kroppar. Alla kroppar får finnas till. Alla kroppar bör respekteras. Världens största eloge till Zahra Olsson som var med i SVT Debatt igår och My Svensk som var med i Malou Efter Tio idag. 
 
 Vi kör en bad ass Gossip-låt och gottar oss i Beth Dittos coolhet tycker jag.