Women as background decoration part 2

 

Internationella kvinnodagen för fan!

Igår var jag på 8:e mars-firande på Arenan i Falun. Ung Vänster höll bokbord och det var talare och musik och gratis soppa. Maria Myhr, spelskribent, höll ett himla bra och intressant föredrag om spelbranchen. Blev otroligt peppad att börja blogga mer om spel och vinna över mina egna "men äsch jag kan väl inget tihi"-demoner som blivit skapade av en struktur där spel är en manlig domän.
 
Idag läser jag om att feminister blev misshandlade av nazister igår i Malmö. Maktlösheten jag först kände är nu ersatt av ilska och jag är inte ensam, för idag hålls manifestationer landet över för att visa solidaritet med de utsatta men också att enough is fucking enough.
 
Ps. Tycker alla ska läsa Judith Kiros asbra inlägg här.
 
 
 

Påminnelse: alla som har en snippa är inte kvinnor

Med anledning av jättebra inlägg som skrivits om normalisering av underlivssmärtor och förlossningsrelaterade skador vill jag bara komma med en liten påminnelse. I diskussioner om detta tycker jag att man ska komma ihåg att det inte bara är kvinnor som har fittor, som föder barn och som har mens. Vissa av dessa fittbärare, barnafödare och menshavare är faktiskt personer som identifierar sig som män, och det är ganska cis-centriskt att prata om dessa grejer som ett "kvinnoproblem", för det exkluderar ju de mansidentifierade personer som också har erfarenheter av detta. Självklart är det okej att diskutera detta i kvinnoseparatistiska sammanhang och ibland är generaliseringar nödvändiga (det är trots allt fler kvinnor än män som drabbas av detta), men att exkludera när det är så enkelt att inkludera är ju himla onödigt. Därför kanske man kan använda termen "fittbärare" eller "personer med fitta" eller "personer som får mens" istället för att förenkla det till kvinnor. Så undviker man att felköna trans*personer. Så tänker jag i alla fall. Sådärja, jag ville bara få det ur systemet.
 
Här är lite tips på jättebra och modiga inlägg i ämnet:
 
Blixa bloggar: Den tabubelagda fittan och om hur fittskador normaliseras
 
One-way communication: Förlossningsskador och den internaliserade fittsmärtan
 
When Darkness Falls: Skäms på er. Skäms så jävla ordentligt på er att ni aldrig vågar visa er ute igen
 
En liten del av mig: Från Ystad till Haparanda - om att spricka hela vägen

Inte förvånad över idiotin

Jag undrar hur denna SD-politiker helt har missat att hår växer under armarna på kvinnor, oavsett om de är feminister eller inte. Älskar att idioter ser hår under armarna som en AKTIV HANDLING på kvinnor, trots att det är betydligt mer passivt än att ta bort håret. Det är som att de tror att vi sluter ögonen, tänker på Gudrun Schyman, och så bara PLOPP växer hår ut i armhålorna.
 
 
Älskar också att en kvinnlig armhåla med hår kan taggas med en politisk hashtag. Ridå.
 

Objektifiering


Efterlysning!

Jag vet inte om jag har några läsare från Borlänge (förutom mamma, farmor och Sampo...) men jag tänkte ändå att det var värt att höra efter. Jag letar efter nått feministiskt att göra. Typ organistation, studiecirkel, föreläsning, möte eller vad som helst! Nån som har något tips? Känner bara att det vore så himla härligt att få prata feminism och genus med andra människor, irl liksom.

Stim?

Jag har läst otroligt mycket om "Fittstim - min kamp" som gick på SVT  häromdagen, där man frågar sig om feminismen har gått för långt och trivialiserar ordet hen utan att inse att det finns människor som för vilka ordet innebär att sätt att beskriva sitt kön. Programmet var alltså väldigt könsbinärt och cis-centrisk, och jag har också läst att det inte var mycket mångfald vad gäller entniciteter och klass. Försökte börja titta, men stängde av efter några sekunder pga ORKADE BARA INTE.
 
Liksom, feminismen ifrågasätts så jävla mycket redan. På bloggar, på forum, i debattartiklar och ute i det offentliga rummet. Framstående feminister hotas med mord och våldtäkt.
 
Känner liksom inte att det känns nödvändigt med ett program om det. Får hjärnblödning på det hela nog som det är.
 

Men jag kanske borde titta? Borde jag det? (förväntar mig alltså svar i kommentarerna)
 

Nu får det för fan vara nog

När jag ser sådant här så blir jag så arg att jag både skriker och gråter. En kvinnas sexuella autonomitet är värt mindre än vatten känns det som. Senaste tiden har vi översköljs av galna våldtäktsdomar där killar som köar för att våldta en inlåst tjej frikänns, där en tjej som håller ihop benen för att slippa våldtas med en flaska beskrivs som "blyg". Och nu detta. Där en kvinna vrålar halsen svullen för att slippa bli våldtagen oralt, vaginalt och analt. Där man kommer fram till att den 27-årigamannen uppfattade kvinnans nej men, utan någon egentlig anledning, trodde det vara en del av den sexuella leken. Han frikänns.
 
Läs artikeln här.
 
Det här är resultatet av samhälle där vi har lärt våra barn att en kvinnas nej inte egentligen är något värt. Där ett nej kan betyda ett ja.
 
Nu får det för fan vara nog. Något är så jävla fel som det kan bli. Vad som också är så jävla fel är den känsla av hjälplöshet och utsatthet jag känner som kvinna i ett land där rättvisan ser ut såhär. En rättvisa där ens sexuella autonomitet är värt mindre än vatten. Liksom, vad ska man som kvinna behöva göra för att få en fällande dom i ett våldtäksfall, om det inte räcker att skrika nej tills ens hals svullnar?

Jag tror jag spyr. Att säga att det här inlägget är skrivet i affekt är en jävla underdrift.
 
Lästips: Hanna Fridén i Aftonbladet.

Transfobiska SVT Nyheter

Kul att en betalar licenspengar till en statlig grej som skriver okunniga och liiite transfobiska nyheter. Nej SVT, "Bradley" Manning, eller Chelsea som ni faktiskt nu bör kalla henne, vill inte bli kvinna. HON ÄR KVINNA. Hon identifierar sig som kvinna och är då också kvinna. FATTA. 
 
Det faktum att ni också väljer att IGNORERA Chelsea Mannings önskan att talas om med kvinnligt pronomen, är vidrigt, okunnigt och inskränkt. Det svar ni gav angående varför ni väljer att göra detta är även det himla äckligt. Skäms för fan!
 
 
Edit: SVT Nyheter ber om ursäkt på Twitter.
 

Tropes vs Women in Video Games: Damsel in Distress part 2

Uppdatering: NU ÄR VIDEON UPPE IGEN OCH BÖR GÅ ATT SE OVAN!
 
Ni kommer inte kunna se klippet för det verkar bottaget vilket är väääldigt underligt men kanske beror det på att rädda små människor som inte tål att få sin världsbild och kvinnosyn ifrågasatt har spammat "anmäl"-knappen eller något. Annars vet jag inte vad som hänt. Allt material som använts går nog under "Fair Use" och inget av innehållet är så pass grov att det bryter mot YouTubes regler.
 
Man behöver inte hålla med Sarkesian. Men att censurera hennes åsikter genom att få hennes videor borttagna är odemokratiskt och dessutom riktigt jävla fegt. Om man inte håller med Sarkesian är man välkommen att debattera mot hennes teser och argument genom videosvar, så som många meningsmotståndare redan gjort på YouTube.
 
Här kan ni hitta manuset för avsnittet. Håll till godo med det så ska jag försöka hitta en länk som funkar.
 
Uppdatering: Feminist Frequency har tweetat om detta och arbetar på att få upp videon igen! Så håll utkik på Youtubekanelen.

 
 
Uppdatering: NU ÄR VIDEON UPPE IGEN OCH BÖR GÅ ATT SE OVAN!

Representations of Gender in Advertising


"En bra karl reder sig själv"

En Youtube-kanal som jag hittade ganska nyligen, och vars videos jag finner extremt viktiga, är ModPrimate. Tyvärr meddelade Chris Menning, killen som gjort videos, för några veckor sedan att han inte kommer göra fler videos, men de som gjorts är absolut väldigt sevärda. Chris Mennings videos handlar mycket om manlighet, synen på manlighet och om att rendefiniera vad "manlighet" är. Det är en viktig debatt som borde vara en naturlig del av genusdebatten. Jag rekommenderar verkligen att se några videos... kanske speciellt den nedan.
 
 
Hälsa, både somatisk och psykisk, är ett viktigt område där män förlorar på de rådande könsnormerna. I ett samhälle som säger att en "bra karl reder sig själv", att en riktig man är stark, inte klagar eller gnäller och kan genomlida lite smärta, så kan jag tänka mig att det är väldigt svårt att söka hjälp, när behov av hjälp är det samma som "omanligt" och därmed dåligt (vilket delvis handlar om synen på det kvinnliga som mindre värt). När jag läste till sjuksköterska tog jag del av studier som visade att många män väntar längre med att söka somatisk vård eftersom de inte vill verka "svaga", vilket kan leda till att sjukdomstillstånd förvärras, ibland med dödlig utgång. Samma sak kan man se inom psykisk vård, där många män drar sig från att söka hjälp i stor utsträckning, vilket nog är en av anledningarna till att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken.
 
Lösningen på detta? En ny syn på mannen. Ett samhälle där det är okej för alla att ibland vara svaga, att ibland behöva hjälp. Ett samhälle där det är okej att prata om sina känslor och sitt mående. Det måste vara okej för en tonårig pojke med ångest att erkänna att han inte mår bra, att han behöver hjälp med att hantera vad han känner. Det måste vara okej för en medelålders man med diffusa bröstsmärtor att uppsöka vård, utan rädsla för att verka "gnällig" eller som "en kärring". Hälsoaspekten är bara ett av många områden där även män tjänar på att upplösa de begränsningar som finns i och med stenhårda könsnormer. Men i mina ögon är det ett viktigt område. Jag tror allvarligt att detta kan rädda liv.

I korthet om elaka företag i allmänhet (och American Apparel i synnerhet)

Varje gång jag ser namnet "American Apparel" spyr jag lite i munnen. Här är 50 anledningar varför. Obs! Varning för extremt sexuliserade och objektifierande reklambilder där det uppenbart anspelas på porr och framför allt den där "amatörporr som läckt"-estetiken med modeller som ibland verkar stylas och plåtas så att de i största möjliga mån ser ut att gränsa till minderåriga. Det är skillnad på "sexigt" och "sexualiserat". Inte för att AA:s sexist-ceo skulle fatta det ever.
 
Mitt hat för detta företag är oändlig och och när man läser det här blogginlägget av en föredetta anställd verkar det inte precis vara nån sommardröm att jobba för företaget heller. Yuck.
 
Alla företag har ju sina baksidor. HM har jävla dåliga arbetsvillkor i sina fabriker, Coca Cola Company/Nestlé känns ibland som ondskan själv och Ryan Air styrs av en sexist. Ibland känns det bara helt hopplöst att konsumera etiskt. Själv köper jag inte grejer från American Apparel och flyger inte med Ryan Air för att min hjärna skulle sprängas om jag gjorde det. Typ. Hur tänker ni kring detta? Och berätta gärna om ert hat mot American Apparel, det får mig att må bra.

Extremt bra videos om rape culture // våldtäktskultur

 
 

Det olämpliga med objektifierande bilder i skolmiljön

För några dagar sedan tweetade min vän Denise (@frokendenise) några bilder som satt uppe på hennes skola som en del av något "studentpepp"-hejsanhoppsan. Hon reagerade på att en del av bilderna var objektifierande och la till en önskan om att slippa utsättas för detta i skolmiljö. Helt rimligt.
 
 
Foto: Denise // @frokendenise
 
Denise mejlade sin rektor och berättade hur hon uppfattade bilderna, och några dagar senare hade hen, plus alla andra rektorer kikat på bilderna och tagit gemensamt beslut om att de skulle tas ned. De mejlade även ut information om detta till all personal samt tackade Denise för att hon gjort dem uppmärksamma på bilderna. Vilket fantastisk kontrast till hur dåligt en annan skola i Luleå har skött problemet med olämpliga bilder i skolmiljö... Stor eloge till Denise som sa ifrån och till skolan som lyssnade och gjorde något åt att det fanns objektifierande bilder i skolmiljö som fick åtminstone en elev att känna sig obekväm. Det är en elev för mycket liksom.
 
Vad är det som är så fel med bilderna då? Är de inte bara ofarligt kul som gjorts för att på ett skojigt sätt räkna ned till studenten? Jag förstår hur de kan uppfattas så, men när man tittar på bildspråket och kropparna på bilderna så vill jag inte hålla med. Jag hävdar också att det handlar lite om en princip; det ÄR olämpligt med objektifierande och sexualiserade bilder på kroppar i skolmiljö; oavsett om det handlar om manskroppar eller kvinnokroppar.
 
I det här fallet fanns det även med en manskropp, men det är övervägande kvinnokroppar och jag reagerar på sättet som de stympats; bara visats som kroppsdelar, speciellt bilden på den skrevande underkroppen. För mig känns det väldigt dehumaniserande. Jag tror inte detta är något som skaparen av kollagen har gjort med flit, utan det är ett bildspråk som man rätt ofta ser i reklam. Såhär skriver bloggaren Genusfotografen om fenomenet:
Så här gör reklam oftare med kvinnokroppar än med manskroppar. Kallskär (sex)symbolladdade kroppsdelar från sina värdkroppar för att kränga produkter med. Vilket bidrar till en kulturell ovana vi har: att vi tänker på kvinnor som ett hopplock av olika kroppsdelar, medan vi ser män mer som helheter.
Källa.
 
Genusfotografen länkar också till den här DN-artikeln som berättar om hur detta påverkar kvinnor i realiteten. På bilden ovan finns ju också en bild på en manskropp som är något "avhuggen", men skillnaden på denna bild och de på kvinnokroppsdelarna är ju att denna bild inte går att sätta i ett större sammanhang där detta bildspråk används ofta. Med det menar jag inte att det är okej att porträttera män på detta sätt, men det finns inte riktigt samma problematik runt det.
 
Jag finner även det snäva ideal som upprätthålls med hjälp av bilder som dessa problematiskt. Det är väldigt smala, förmodligen retuscherade, kvinnokroppar och en muskulös och hårlös manskropp. Som isolerade bilder är dessa bilder inte så farliga, men verkligheten är att det offentliga rummet översvämmas med bilder av den här typen i form av t ex reklam på busshållsplatser, i skyltfönster, på byggnader, på bussen, på tunnelbanan och i tidningar. Inte heller i hemmet slipper vi undan för tittar man på teve eller surfar internet utan adblock så är detta ideal ständigt närvarande i form av både reklam och tv-serier och filmer. Att skolmiljön ska vara en frizon från denna sortens bilder, som föder dålig självkänsla och negativ kroppsuppfattning, är inte för mycket begärt. Det är fullt rimligt.
 
I läroplanen för gymnasieskolan (SKOLFS 2011:144) står det att ingen i skolan ska utsättas för diskriminering på grund av kön, att utbildningen ska gestalta värden som "människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor" och att skolan ska ha ett aktivt arbete för att tjejer och killar ska ha lika rätt och möjligheter och att elever ska uppmuntras att utveckla intressen utan "fördomar om vad som är kvinnligt och manligt". Enligt min tolkning av detta är det helt rimligt att under sin vistelse i skolan slippa bilder där kvinnor framställs som isolerade kroppsdelar, upprätthåller ett snävt utseendeideal samt visar kvinnor som smala och passiva och män som muskulösa och starka.
 
När Denise twittrade ut att bilderna tagits ned i skolan fick hon inte odelat positivt respons. Hennes åsikter och handlade ifrågasättes och verkade uppfattas som löjligt av några skolkamrater, främst några som varit med och gjort dessa bilder ovan. Jag kan förstå reaktionen från dessa; det är sällan kul att få kritik och känna att man "gjort fel", men det faktum att folk blir upprörda och oförstående över att bilder som dessa tas ned visar på hur otroligt vana vi har blivit med att ständigt ha sexualisering och objektifiering omkring oss. Det visar också hur vi tränats till att acceptera det, tycka att det är okej och reproducera det. Det är inte en enskild individs fel. Vi socialiseras och uppfostras av det samhälle vi lever i, och eftersom vi lever i ett samhälle där objektifierade och sexualiserade kvinnokroppar (främst, men också en hel del manskroppar) är en del av vardagen och samvetslöst tapetseras på bussar, tunnelbanestationer och dagstidningar, så är det klart att vi lär oss att acceptera och reproducera detta. Kvinnor får lära sig att se sig själva och sina kroppar genom "the male gaze". Även då män porträtteras nakna och "sexiga" tenderar de att få synas ur ett aktörspespektiv, som mer aktiva, som subjekt, medan kvinnor allt som oftast är passiva. Objekt.
 
Jag tror inte att någon hade någon ondskefull kvinnohatande agenda med bilderna som sattes upp på Denises skola. Jag tror inte att det var någon som medvetet sexualiserade och objektifierade. Det fanns ingen dålig intention bakom detta. Men det är inte intentionen eller agendan som avgör om något är sexualiserande, objektifierande eller fel. Om något är sexistiskt, misogynt eller misandriskt, utan att intentionen var att det ska vara det, så är det ändå sexistiskt, misogynt eller misandriskt. Jag har själv uttryckt mig sexistiskt en hel massa gånger, utan att mena det, men så snart någon har påpekat det sexistiska i mina ord så har jag tagit tillbaka det och bett om ursäkt, eller i alla fall problematiserat och utvecklat mitt resonemang.
 
Edit: Fick en kommentar om att det i nedräkningen förekommer fler bilder på män än kvinnor, och svarar på det även här inlägget för att undvika missförstånd. Jag vill förtydliga att jag inte någonstans gör anspråk på att veta hur alla bilder i serien ser ut, då jag av naturliga skäl (bor lååångt bort) inte besökt skolan. Jag skriver bara om de bilder jag sett och formuleringen "I det här fallet fanns det även med en manskropp, men det är övervägande kvinnokroppar" refererar till bilderna jag sett och förklarar varför jag, utifrån det, kommer att fokusera på att skriva mest om objektifiering och sexualisering riktat mot kvinnor. Att det är jämt fördelat med avklädda män/kvinnor, eller fler män, gör ju det inte bättre. Objektifiering och reproducering av snäva ideal är inte okej i skolan, oavsett vilket kön det riktar sig mot. Sedan handlar det ju också inte enbart om vilket kön som är majoritet, utan också om hur de olika könen porträtteras, om de är passiva/aktiva/"avhuggna" och hur deras kroppar ser ut. Vad de gör och vilka vinklar de fotats i och så vidare. Hur som helst vidhåller jag att det är olämpligt med bilder av denna typ, på män och kvinnor, i skolmiljö.

You're allowed to say no


Laci Green säger bra grejer om en hemsk grej

 
Här är en tumblr som samlar de vidriga grejer som idiotäckelpuckon har tweetat. Varning för extrem slut-shaming, victimblaming och sexism.
 

BLIR SÅ ARG ATT JAG INTE KAN ANDAS HERREGUD IDIOTI!

Följer rapportering av domen mot de unga män som under en natt bar omkring på en däckad tjej från fest till fest och våldtog henne upprepade gånger. Många medier i USA, bland annat CNN, beklagar domen mot våldtäktsmännen eftersom "det förstör hela deras liv". Inte ett ord om hur tjejen som blev våldtagen har påverkats detta. De enda det uttrycker sympati och empati för är våldtäktsmännen.
 
Så jävla sjukt.
 
Här är ett litet tips från mig:
 
OM DU INTE VILL "FÅ LIVET FÖRSTÖRT" GENOM ATT BLI DÖMD FÖR VÅLDTÄKT SÅ UNDVIK ATT FUCKING VÅLDTA NÅGON. VÅLDTA INTE HELT ENKELT. DET ÄR SÅ ENKELT. Okej.
 
 
(Och alla som tänker böla om att det minsann är så många oskyldiga människor som blir dömda för våldtäkt hela tiden, är du medveten om hur jävla svårt det är att få fällande dom i våldtäktsfall? Man ska i princip ha video på att våldtäktsförövaren har sex med en och skriker "NU VÅLDTAR JAG DIG!". (Obs! Retorisk överdrift!) Det räcker uppenbarligen inte med ett nej, för folk har blivit frikända för att det sagts att de inte förstod att offrets nej betydde nej. Så, nu slipper ni kommentera. Kramiz.)

Tänk om man bara kunde sluta bry sig

Jag har en känsla av att mitt blodtryck och mitt mentala lugn vore bra mycket bättre om jag inte brydde mig så jävla mycket om all skit omkring mig. Om all sexism och misogyni som man ser varje dag som invånare på Internet.
 
Om jag kunde vara en sådan som bara såg "humor" i dessa bil och väsk-dekaler.
 
 
 
Tänk om jag i dessa produkter bara såg något skojigt att skratta åt, lite spexigt, istället för att se hur någon gör vinst på att kommersialisera och sexualisera våld mot kvinnor. Det finns en föreställning om att saker antingen är humor eller sexism och misogyni. Men news flash: HUMOR KAN VARA SEXISTISK OCH MISOGYN.
 
Eller om jag i den här bilden såg en snygg modereklam.
 
 
Tänk om jag bara kunde tänka "åh vilken snygg edgy reklam" istället för att se hur dödligt våld mot kvinnor sexualiseras. Istället för att se hur kvinnor är objekt och sexiga; ända in i döden.
 
Men när man väl har börjat se de där sakerna går det fan inte att sluta se dem. Det går inte att skratta, det går inte att blunda och det går inte att avfärda grejer som humor eller som en provokativ reklam. Det är sexism och misogyni. Det är fel.

Damsel in Distress - Tropes vs Women in Video Games

Kommer ni ihåg att jag bloggat om Anita Sarkeesian som driver youtube-kanalen Feminst Frequency. Då hon startade en insamling för att kunna göra en serie om hur kvinnor porträtteras i tv-spel fick hon en enorm hatkampanj mot sig, med dödshot, våldtäktshot, trakasserier och sabotage av alla dess slag. Hatet mot henne har inte riktigt dött ut, men ändå har hon fortsatt arbeta på serien Tropes vs Women in Video Games och nu har första avsnittet, som handlar om "the damsle in distress", damen i nöd, kommit ut.
 
Det är ett fantastiskt informativt och välgjort första avsnitt, som utlovar en serie av hög kvalitet och skarpa analyser. Kommande videos kommer att handla om till exempel "the fighting fuck toy", "the sexy villainess" och "women as reward".
 
 

← Äldre inlägg

Disclaimer: Allt innehåll på bloggen tillhör mig om annat inte anges. Creda & länka om något citeras eller bilder lånas.
 Bloggens arkiv 

2014
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07

2013
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 12

2012
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2011
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2010
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2009
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2008
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2007
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2006
01 - 02 - 03 - 04 - 05 - 06 - 07 -
08 - 09 - 10 - 11 - 12

2005
07 - 08 - 09 - 10 - 11 - 12



hits