High and low, dungeons and dragons

Regnet utanför fönstret matchar mina tankar om världen just nu. Nassedemonstration i Göteborg (och att vissa medier vill måla upp bilden av motdemonstranter som "lika goda kålsupare"), polisvåld i Katalonien och en massskjutning i Las Vegas. Fan, det är lätt att bli misantrop alltså. Men sen tänker jag på hur många fler tusen som protesterade mot nazister på gatorna och inser att mänskligheten inte är fucked ändå. Hur gör man en övergång från tunga tankar till vardagens svammel? Jag tror jag bara får göra ett abrupt hopp. 
 
Idag har jag lämnat in den första fjärdedelen av mitt manusarbete för respons från både lärare och andra studenter. Det kommer nog aldrig sluta vara pirrigt att låta andra ta del av något jag skrivit. Jag får både prestationsångest och någonslags "imposter syndrome", tror alltid att det är nu det ska visa sig att jag bara lyckats lura folk att jag kan skriva bättre än snittet. Det kommer fortsätta vara jobbigt tills alla som ska ge respons har svarat.
 
Jag har klippt podcast också, och ska fortsätta med det i ett par timmar till efter kvällsmaten. Denna vecka handlar det om School of Rock! Resten av veckan kommer jag ägna åt att ge respons på andras texter, något jag tycker är så SVÅRT, kanske för att jag själv vet hur känslig jag är när någon ska ge mig respons. Jag vill ge så konstruktiv och detaljerad (men ändå allmän) respons som möjligt, med fokus på det positiva. Hur är ni på att ge och ta kritik/respons, framförallt när det handlar om personliga saker som något ni skapat (som en text, en målning, ett foto eller en låt)?
 
 
Och på lördag är det dags att köra Dungeons & Dragons igen! Jag är så pepp. Och nervös, eftersom jag brände ut min karaktär totalt sist vi spelade... Men mest pepp! D&D är ett ganska nytt intresse. Jag testade att spela för första gången för ungefär ett år sedan och tyckte det var rätt kul, men krångligt. Sedan gick det ett halvår och jag snöade in totalt på den superlånga webbserien Critical Role där ett gäng röstskådisar spelar D&D tillsammans. Där fick jag se vilket kreativt sätt att berätta historier rollspel är och genom att kolla på oändligt många timmar av andra människor som spelar lärde jag mig reglerna. Och i september körde Sampos kollega igång en kampanj som jag fick vara med i. Det är så himla kul och jag är FAST. Och det där var dagens nörd-rant från mig. Vi hörs!
 
Spara

Vad jag behöver för att skriva 50 000 ord på en månad

 
Det här är mitt personliga NaNoWriMo Surival Kit (fast mindre fancy i verkligheten kanske). Vad innehåller det då och varför? I'm glad you asked!
 
Ett anteckningsblock. Även om jag ju faktiskt har de flesta av mina anteckningar på datorn så gillar jag att ha ett fysiskt block att kunna klottra ned snabba idéer och tankar i.
Pennor, pennor och återigen pennor. Av naturliga skäl.
Hörlurar för att lyssna på musik och stänga ut störande ljud (typ katter som jamar så fort en sätter sig ned för att dra av några sprints...).
♥ Ett doftljus med en lukt som känns inspirerande och gärna lite relaterat till settingen i berättelsen. Berättelsen jag skriver det här året utspelar sig till stora delar i en fäbod mitt i skogen, så wood är en bra doft för mig. Vad luktar din berättelse som?
♥ En bra termosmugg som håller mitt te varmt medan jag skapar mitt mästerverk.
Ett litet post it-block för att kunna skriva ned grejer jag måste tänka på och fästa på datorn.
TEEEEE! Jag dricker enorma mängder te under november. Svart på morgonen och förmiddagen och så på eftermiddagen går jag loss på rooibos och grönt te för att kunna sova på kvällen. Te är bäst.
 
Vad innehåller ditt eget NaNoWriMo Survival Kit?
 
 
Är du förvirrad? Vad fasen är NaNoWriMo? Läs min fantastiska guide till NaNo här!

Skräckblandad förtjustning inför november

 
Fy sjutton, det var länge sedan jag kände såhär inför november och ett ny omgång av NaNoWriMo. Vanligtvis brukar jag ha en rätt bra uppfattning om plot, karaktärer och teman vid den här tidpunkten (fast nått år har jag ändrat mig typ en vecka innan) men i år är jag oförmögen till att ta beslut. Jag står inför ett vägskäl. Två möjligheter. Antingen börjar jag på något nytt, som inspirationen plötsligt dök upp till runt 01:40 inatt. Eller så ger jag mig in på att skriva om, förbättra och utveckla det ofärdiga utkastet från NaNoWriMo 2014 (det bästa jag skrivit!).
 
Jag kan verkligen inte bestämma mig för vilket alternativ jag känner mest för. Tidigare idag var jag helt på den nya idéen, sedan gjorde jag det eventuella misstaget att läsa lite av NaNo 2014 och kände att jag fortfarande tyckte att det var svinbra och såg enorm potentional. Nu är det ju så att den traditionella innebörden av NaNo är att börja på något helt nytt. Men det finns ju, och har alltid funnits, NaNo rebels som sätter sina egna regler. Kanske får jag sälla mig till dem?
 
 
 
Men okej, jag tänker såhär. Om jag börjar på något nytt finns det överhängande risk att jag sitter där med ÄNNU ETT ofärdigt försök till första utkast. Om jag fortsätter på 2014, alltså rebellar, så finns möjligheten att jag faktiskt får klart ett första för första gången. Och det vore fantastiskt för mitt självförtroende och mitt skrivande.
 
Okej, jag tror att jag kanske har övertalat mig själv. Jag kör på som NaNoWriMo Rebel. Jag börjar om i ett nytt dokument, men gör en omskrivning av 2014 års berättelse, där jag dels skriver nytt men även copypastar från den ursprunliga versionen. REBEL REBEL REBEL!
 
Kör ni i år? Traditionellt eller rebelliskt? Har ni idéer eller tänker ni ba köra på blint när 1 november kommer? (Ell, du behöver inte svara på den sista frågan... Alla vet att du har din shit together!)
 
 
Är du förvirrad? Vad fasen är NaNoWriMo? Läs min fantastiska guide till NaNo här!
Spara
Spara
Spara
Spara