Sista veckan i juli med kantareller och Dala-Floda

Förra veckan var 30% jobbig och 70% jättefin.
 
Det jobbiga kom av att veckan började med att katten var krasslig och att S därför jobbade hemifrån. Vanligtvis har jag inget problem med att han jobbar hemma, men efter flera veckors semester och umgänge var jag desperat efter egentiden som kommer med att han går till jobbet. Irritationen var ett faktum. Ni vet när någons sätt att typ bara sitta på en stol börjar bli störigt? Så var det ett tag där.
 
Det fina var ett resultat av allt fint jag hittade på om dagarna och kvällarna resten av veckan.
 
På onsdagen plockade jag och mamma kantareller igen och det blev en skörd nog för fyra skitgoda kantarellmackor. Efter kantarellplocket åkte vid till Dammsjön och åt goda mackor och körsbär med fin utsikt och sällskap av hungriga och orädda änder.
 
Sedan blev det torsdag och jag och mamma åkte upp till mormor och morfar igen. Där såg vi nattlig dimma och åt en god frukost i form av Creamy Vanilla Soyghurt från Planti (seriöst det godaste jag vet att äta till frukost) och nyplockade bär från mormors trädgård.
 
På fredag åkte jag och mamma på tur upp till fantastiskt vackra Dala-Floda. Det var första gången jag var där och jag bestämde mig på några sekunder att där vill jag bo en dag. Så mycket Dalarna som det kan bli typ. Vi besökte Wålstedts ekologiska gårdsbutik för att köpa ekologiska grönsaker.
 
Mamma lurade ut mig på en gungande hängbro över en forsande del av Dalälven. Jag trodde jag skulle dö när det kom några cyklandes över den smala bron samtidigt som vi var där och skiten började gunga som in i helvete. Men det var spännande och fin utsikt.
 
Sedan åkte vi till Strandbacken. Finns det något finare än gamla folkparker alltså? Vill gifta om mig för att få ha bröllopsfesten på ett sånt här ställe. Vi åt kakor och mamma berättade om hur hon varit där och dansat som ung.
 
Utflykten till Dala-Floda avslutades på en restaurang med det fantastiska namnet Lustgårdens Pönkun. Otippat men kul med supergod thaimat ute på landet mitt i Dalarna.

Solnedgång över Källslätten

”Vid nedanskog såg man i öster en gård, Källslätten kallad, byggd på en hög ort, vilken gård ägde en extraordinär prospekt ty de vida dalaskogarna och berg lågo nedanför, helt djupt nedsänkta”. Så skrev Linné om Källslätten år 1734. Källslätten dyker först upp i en tiondelängd i mitten av 1500-talet och gården brukades fram till 1950, då skogen sedan tog över och odlingsmarker och hagar växte igen. Men 1966 var det ett gäng Borlänge-ungdomar som tog tag i gården, som ligger mellan Borlänge och Falun. Vissa hus finns bevarade och både betesmarker och odlingar är åter i bruk. En ideel förening ser till att det så förblir.
 
Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig när vi vandrade 800 meter längs naturstigen, mot gården som bara skulle dyka upp mitt i djupaste dalaskog. Men Källslätten översteg alla mina förväntningar. Det vackra området badade i kvällssol, hungriga får mötte oss och försökte äta mina skosnören och inte ett ljud av den moderna världen hördes. Vi var där helt själva. Än så länge är Källslätten en av de absolut vackraste platser jag sett. Det blir ett helt gäng bilder därifrån, för det är svårt att bara välja några.
 
Besök platsen om ni får chansen! OBS! Inte ett bra ställe att ta med sig hundar till eftersom djuren går fritt på områden. Här hittar ni mer info och vägbeskrivningar
 
 
 
 
 
En kan inte köra bil hela vägen fram till Källslätten, men det gör inget eftersom den 800 meter långa naturstigen som leder dit är så väldigt fin (och så hittade vi gula kantareller på vägen).
 
 
 
Helt plötsligt kommer en fram till en grind och där innanför finns djur, gamla grånande byggnader och öppna marker.
 
 
 
 
 
En tror att Källslätten började som fäbodar, men senare växte till en hel gård. Det är lätt att drömma sig tillbaka och se fäbokullorna kila över gården för att kula in korna på kvällarna.
 
 
 
 
Finns få saker som är mjukare än nosen på ett får. De här har väldigt närgångna och vi ångrade att vi inte hade tagit med oss hårt bröd för att mata de små liven. Motstod dock impulsen att stjäla med mig ett hem.
 
 
 
 
Årlig slåtter äger rum på Källslätten, på samma sätt som en gjorde förr.
 
 
 
 
 
 
Det finns också en gammal fruktträdgård med knotiga träds om bokstavligt talat ligger längs med marken på vissa ställen. Tänkte på barnboken "The Secret Garden" som jag brukade läsa som liten.
 
 

Magiskt trollska Ljusterbro

Ibland kan man bli överraskad i sitt eget närområde. Det händer mig ganska ofta och det börjar för det mesta med att jag och mamma åker fel eller svänger av på en okänd väg bara för att "se vart den går". När vi här om dagen hade varit och badat i Dammsjön i Solvarbo så tänkte vi ta en tur ned och titta på älven. Men någonstans hamnade vi fel och hamnade vid ett oerhört vackert litet ställe med ett vattendrag och ett klimat som närmast kändes tropiskt.
 
 
Vi hittade en skylt och upptäckte att vi var i Säterdalen. Tidigare hade vi trott att Säterdalen bara var den lilla ravinen i Säter, men tydligen är Säterdalen ett ravinsystem format av Ljusterån, som sträcker sig längre än vi tidigare trott. Denna plats vi besökte hette Ljusterbro och var alldeles magiskt vacker. Säterdalen har ett speciellt klimat som liknar tropiskt, vilket gör att växtligheten är frodig och när arter som är sällsynta.
 
 
 
Rekommenderar verkligen en tur hit om man vill se fin natur. Det går kanske att ta sig ett dopp till och med? Det går att köra med bil ned och det finns parkering, raststuga och dass. Här finns en karta så att en kan hitta dit!
 
 
 
Tyvärr hade jag inte min systemis med mig, men det blev några mobilbilder i alla fall.